Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Condorcet, Marie Jean Antoine Nicolas Caritat, markis de C. - Condottieri - Con duolo - Condylura, zool. Se Stjern-mullvad. - Conegliano - Conegliano, Cima da, italiensk målare. Se Cima. - Conejera - Con espressione - Conferva - Confervaceae - Confessio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom sin politiska tidning "Feuille villageoise"
vann han stort inflytande, fick plats i Paris’
kommunalråd och 1791 i lagstiftande församlingen,
der han var president i Febr. 1792, och sistnämnda år
i konventet. Lagstiftande församlingens proklamation
till Europas makter vid det hotande krigsutbrottet
samt kungörelsen för Frankrike och Europa om
konungadömets afskaffande flöto ur C:s penna. Vanligen
röstade han med girondisterna. På deras anmodan
författade han ock i början af 1793 ett förslag till
republikansk författning. Men gironden gick under
(Juni 1793), och förslaget föll. I Okt. 1793 föll
äfven C., som till följd af sin bittra kritik öfver
bergpartiets framfart anklagades for förräderi mot
republiken. Han förklarades fogelfri, men fick en
fristad hos en madame Vernet i Paris. Der trodde han
sig likväl upptäckt, och för att icke kompromettera
sin värdinna smög han sig utan hennes vetskap bort
samt höll sig i tre dygn gömd bland snåren och
stenbrotten vid byn Clamart. På qvällen d. 7 April
1794 drefs han af hungern in i byn, men blef såsom
misstänkt häktad och förd till Bourg-la-Reine samt
under natten hållen i en fuktig fängelsehåla. Der
fans han morgonen derpå död (ovisst är, om han dog
af gift eller till följd af sina utståndna lidanden). –
1786 äktade C. marskalk de Grouchys syster Sophie
(f. 1764, d. 1822), en af sin tids skönaste qvinnor,
som likaledes uppträdde på det literära området,
bl. a. med en öfversättning af A. Smiths "Theory of
moral sentiments".
Utom ofvannämnda arbeten och flere matematiska
uppsatser i akademiska handlingar författade
C. bl. a. Eloges des académiciens morts avant 1699
(1773), Vie de Turgot (1786), Vie de Voltatre
(1787) och det stora verket Esquisse d’un tableau
historique des progrès de l’esprit humain (1794,
skrifvet i madame Vernets hem), i hvilket han
framställde sin verldsåskådning. Grundtanken i hans
filosofiska system är, att menniskan har förmåga
af oändlig fullkomning. Genom utveckling af denna
förmåga skulle det blifva slut på det menskliga
eländet, hvilket C. tillskref en presternas och
furstarnas sammansvärjning mot folken. Under
det utvecklingsskede, som 1789 års revolution
inledde (C. indelar verldshistorien före 1789 i
nio perioder), skall olikheten emellan folken och
klasserna upphäfvas och menniskonaturen fullkomligas
i oändlighet med afseende på såväl hufvudets och
hjertats som sjelfva kroppens egenskaper. Men den
jämlikhet, som komma skall, är ej absolut, utan
en jämlikhet i frihet och rättigheter. Folk och
enskilda äro hvarandras jämlikar, om de äro lika
fria, och alla sträfva till jämlikhet, emedan de
sträfva till frihet. Detta arbete, författadt vid
trappstegen till schavotten, andas den innerligaste
förtröstan på framtiden, men tillika förakt för
all filosofi, som icke stödjer verldsåskådningen
på rent mekaniska och sensualistiska grundvalar,
och hat till all religion, i synnerhet den kristna,
samt till monarkien. C:s Oeuvres complètes utgåfvos
1804 och 1847–49.
J. Th. W.
Condottieri, Ital. (sing. condottiere, af condotta,
ledning, värfvad trupp), kallades anförarna för de
besoldade trupper, som under 14:de och
15:de årh. ströfvade omkring i Italien och tog tjenst
hos den, som betalade bäst. De voro mycket anlitade af
de italienska städerna, som hällre utgåfvo penningar
än läto sina välmående borgare släppa till eget skinn,
samt af envåldsherskare, hvilka måste hafva något
stöd för sin makt. Deras trupper bestodo vanligen till
största delen af kavalleri. Under ledning af skickliga
befälhafvare utbildade de ett slags stridssätt, som
ofta icke kostade några offer. Många af herskarna
i Italien under denna tid började sin bana som
condottieri. C. O. N.
Con duolo, Ital., musikt., med smärta.
Condylura, zool. Se Stjern-mullvad.
Conegliano [kåneljano], stad i den italienska
prov. Treviso (Venezia). Omkr. 6,000 innev. Marskalk
Moncey hade titeln hertig af C.
Conegliano [kåneljano], Cima da, italiensk målare. Se
Cima.
Conejera [-chera], en liten, nu obebodd ö i
Medelhafvet, s. om Mallorca. Det säges vara Hannibals
födelseort.
Con espressione [-åne], Ital., musikt., med uttryck.
Conferva, bot., en redan af Plinius använd
benämning på något slags lägre vattenväxt. Af
Linné bibehölls namnet såsom slägtnamn för alla de
alger, hvilkas bål har en mer eller mindre trådlik
form. "Slägtet" C. egde sålunda enligt honom
en oerhördt stor omfattning. Nyare forskningar –
började af K. A. Agardh – hafva upplöst det i en stor
mängd grupper, af hvilka många i nutidens växtsystem
t. o. m. hafva rang af familjer och ordningar. Numera
betecknar namnet C. ett antal mycket enkla
klorozoosporacéer, hvilkas lefnadshistoria ännu är föga
eller intet känd. Den tid torde ej vara aflägsen, då
det blott kommer att tillhöra vetenskapens historia.
V. W.
Confervaceae, bot., en till de gröna algerna,
ordn. Chlorozoosporaceae, hörande familj, hvars
former – som äro allmänna både i hafvet och i
sött vatten – hafva bålen bildad af enkla eller
greniga cellrader. Det vigtigaste af familjens
slägten är det formrika, med grenig bål försedda
Cladophora. Till detta slägte hörer bl. a. den i
våra grundare vattensamlingar ofta i stora massor
förekommande arten C. fracta (Vahl) Kütz. Under
torra somrar inträffar ej sällan, att dylika
vattensamlingar alldeles uttorka. Man finner då
ofta deras botten öfverdragen med en af nämnda alg
bildad, pappersliknande (genom blekning hvitaktig)
hinna. Denna hinnlika bildning, som af allmänheten
blifvit kallad meteorpapper, väckte på 1830-
och 1840-talen en ej ringa uppmärksamhet och
blef t. o. m. föremål för ett par vetenskapliga
afhandlingar, af Ehrenberg och Cohn. V. W.
Confessio, Lat., konfession, bekännelse, kallas den
af ett kyrkosamfund antagna och till ett lärosystem
ordnade’ uppfattningen af kristendomen (t. ex. den
lutherska konfessionen). Detta namn bäres jämväl af
åtskilliga bland de symboliska böckerna samt af några
andra bekännelseskrifter, hvilka ej blifvit antagna
och således ej ega symbolisk giltighet. De förnämsta
af dessa bekännelseskrifter äro följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
