Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Conscience, Hendrik - Consecratio - Consecutio temporum, Lat., gramm. Se Tempusföljd. - Conseil - Consensus - Consentes dii - Conserva rosae, farmak. Se Rosenblad. - Considerant, Victor Prosper - Consilia evangelica - Consilium - Consistorium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
universitetet i Gent och 1866 intendent vid "Musée
Wiertz" i Bruxelles. C. har med lif och själ,
både som skald och folktalare, egnat sig åt den
flamska språkrörelsen. 1837 utgaf han på flamska
In’t wonderjaer 1566 (1837; "1566", 1850), den flamska
literaturens första roman, samt Phantazy, en samling
smärre berättelser. 1838 utkom romanen De leeuw van
Vlaenderen. Främsta rummet bland C:s alster intaga
hans utmärkta skildringar af flamskt folklif och
flamska seder. Bland dessa hans små mästerverk
må särskildt nämnas Wat eene moeder lyden kan
(1843), Siska van Roosemael (1844), De loteling
(1850; "Rekryten" s. å.), Rikke-tikke-tak (1851),
Het geluk van ryk te zyn (1855). C:s samlade arbeten
utkommo 1867–74.
Consecratio. 1. Ett slags apoteosering hos forntidens
romare. Se Apoteos. – 2. I de kristna kyrkorna
ett slags invigning (t. ex. af brödet och vinet i
nattvarden). Se Konsekration.
Consecutio temporum, Lat., gramm. Se Tempusföljd.
Conseil [kångsäj], Fr. (Lat. consilium), råd,
rådplägning; rådsförsamling, statsråd. (Jfr Konselj.) –
Conseil d’état [-ta], fransk statskorporation,
till hvars åliggande hörer att förbereda eller
afgifva utlåtande om de lagar, som regeringen eller
representationen hänskjuter till henne, samt att
fälla dom i vissa tvistefrågor, hvilka den allmänna
lagen öfverlemnat åt administrationens pröfvande
och afgörande.
Consensus, Lat., öfverensstämmelse,
öfverenskommelse. – 1. Biläggning, i synnerhet af
dogmatiska stridigheter inom en och samma eller
mellan flere beslägtade konfessioner, äfvensom
namn på urkunder och skrifter, som vidkomma dylika
stridigheter. Inom den reformerta kyrkan äro de
förnämsta consensus följande: C. tigurinus (1540),
i 26 artiklar, som af Calvin uppsattes i ändamål
att medla mellan den zwingliska och den calvinska
nattvardsläran, samt den likaledes af Calvin uppsatta
C. genevensis (1551), som innehåller en formulering
af predestinationsläran i strängt calvinistisk anda,
men som aldrig blef officielt antagen. De mest
kända consensus inom den lutherska kyrkan äro:
C. dresdensis (1571), innehållande de sachsiske
teologernas trosbekännelse i de krypto-calvinistiska
stridigheterna, och C. repetitus fidei vere lutheranea
(1664), en under de synkretistiska stridigheterna mot
G. Calixtus riktad föreningsformel, som likväl ej vann
symboliskt anseende. – 2. Sympatisk öfverensstämmelse
mellan delarna i en organism, t. ex. c. nervorum,
nervernas sympati. – Consensus gentium l. Consensus
omnium, en hos alla folk gängse uppfattning; allmän
öfverensstämmelse i uppfattningen af någonting (ett
rättsförhållande, en förbindelse e. d.).
Consentes dii, Lat., Rom. mytol., de tolf
grekisk-italiske gudar (sex manliga och sex
qvinliga), som utgjorde Olympens höga råd och
ledde verldsordningen. Enligt Varro funnos deras
gyllene bildstoder uppställda på Forum i Rom (vid
uppgången till Capitolium). Den latinske skalden
Ennius sammanställde dessa gudomligheters namn i
följande verser:
"Juno, Vesta, Minerva, Ceres, Diana, Venus, Mars,
Mercurius, Jovis, Neptunus, Volcanus, Apollo."
Consentes dii utgjorde tillsammans med dii selecti
(Saturnus, Janus, Rhea, Pluto, Liber, Sol, Luna och
Genius) de s. k. dii magni. Dii minores deremot
omfattade dii indigetes (inhemska gudar, de ibland
gudarna försatte heroerna, t. ex, Aeneas, Romulus
m. fl.) och dii semones (halfgudar). Såsom en tredje
klass tillkommo dii peregrini (främmande gudar).
Conserva rosae, farmak. Se Rosenblad.
Considérant [kångsiderang], Victor Prosper,
fransk socialistisk skriftställare, f. 1808,
tjenade en tid i armén, men tog 1831 afsked som
ingeniörkapten. Lockad af Fouriers socialistiska
lära, blef C., som egde en vinnande talgåfva,
en fourierismens ifrige missionär i Frankrike,
Schweiz, Belgien och Tyskland. Han skref artiklar i
socialisternas organ "Le nouveau monde, ou la réforme
industrielle" och öfvertog efter Fouriers död (1837)
högsta ledningen af dennes tidskrift "La phalange"
samt af hela hans skola. För sina idéer lyckades
han vinna en rik engelsman, Young, och med dennes
kapital inrättades både i Frankrike och utlandet några
"falanstèrer", d. v. s. samhällen enligt Fouriers
ideal, der medlemmarna – fria från kapitalets och
konkurrensens tryck – skulle sysselsätta sig så,
som håg och fallenhet drefvo dem, och sålunda bereda
allmän lycka. Men "falanstèrerna" höllo icke länge
i hop, och "La phalange" måste nedläggas. 1845
uppsatte C. det politiska dagbladet "La démocratie
pacifique", som gick med bättre vinst. 1848 och 1849
var han representant i nationalförsamlingen, der han
sällan yttrade sig, men alltid röstade med "berget"
(de radikale). Efter sitt deltagande i folkrörelsen
d. 13 Juni 1849 måste han fly till Belgien, hvarifrån
han sedermera begaf sig till Tejas. Der inrättade
han nära San Antonio, för ett kommanditbolags medel,
socialkommunen "La réunion", men återvände 1869 till
Frankrike och sökte 1870 väcka uppmärksamhet genom
några politiska ströskrifter. C. har bl. a. författat
Destinee sociale (1834–44), Théorie de l’éducation
naturelle et attrayante (1835), Manifeste de
l’école sociétaire fondée par Fourier, ou bases
de la politique positive (1841), Principe du
socialisme (1847), Théorie du droit de propriété et du
droit au travail (1848), La dernière guerre (1850)
och La solution, ou le gouvernement direct du peuple
(1851).
Consilia evangelica, Lat., "evangeliska råd", kalläs
i den romersk-katolska kyrkans sedelära sådana
föreskrifter, som man ej är skyldig att följa, men
hvilkas iakttagande betraktas som en öfverloppsgerning
och anses medföra en högre grad af helighet. Till
consilia evangelica höra t. ex. föreskrifterna om
celibatet och munkväsendet.
Consilium (Konsilium), Lat., råd, rådslag,
öfverläggning, rådsförsamling. – Consilium abeundi,
Lat., "råd att afgå", ett mildare slag af förvisning
från läroverk. Jfr Relegation.
Consistorium, Lat., egentl. församlingsställe,
rådssal; namn på vissa slags ämbetsmyndigheter för kyrko-
och undervisningsfrågor. Se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
