Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cortez, Hernando, Mejicos eröfrare - Corti, Luigi - Corticelli, italiensk målare. Se Pordenone. - Cortinarius - Cortona - Cortona, Lucada, italiensk målare. Se Signorelli. - Cortona, Pietro da - Coruña - Corvey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d. 13 Aug. 1521, då staden intogs och den aztekiske
herskaren Guatimozin gjordes till fånge. Sedan
kufvades äfven de öfriga provinserna. Karl V utnämnde
C. till generalkapten öfver Nya Spanien och förlänade
honom dalen Oaxaca såsom markisat. C. återuppbyggde
den förstörda hufvudstaden, ordnade landets
förvaltning och kolonisation samt vidtog
åtgärder för indianernas omvändelse till kristna
läran. Infödingarnas uppresningar dämpades med stor
grymhet. C. kallades till Spanien för att rättfärdiga
sig för de mot honom gjorda beskyllningarna och
ankom dit 1528. Han mottogs med stor utmärkelse af
kejsaren, men fick bibehålla endast den militära
förvaltningen af sin eröfring, hvaremot den civila
lemnades åt en kunglig audiencia. Efter sin återkomst
till Mejico, 1530, företog C. nya upptäckts- och
eröfringståg; bl. a. upptäckte han sjelf 1536 halfön
Kalifornien. 1540 begaf han sig åter till Spanien för
att försvara sina rättigheter och utverka ersättning
för sina utgifter. 1541 medföljde han kejsaren på
det olyckliga tåget till Alger. Han dröjde ännu
sex år vid hofvet utan att kunna erhålla rättvisa
och beslöt derför att återvända till Mejico, men dog
plötsligt nära Sevilla d. 2 Dec. 1547. – Af C:s hand
finnas i behåll endast fem bref till Karl V rörande
eröfringen. De hafva utgifvits af bl. a. G. Folsom:
"The dispatches of Hernando C." (1843). Öfver C:s
lif och verksamhet hafva Prescott, i "History of
the conquest of Mexico", och A. Helps, i "Life of
Hernando C.", lemnat goda skildringar. Ferdinand C:s
lif har gjorts till föremål för en opera med musik
af Spontini. A. B. B.
Corti, Luigi, grefve, italiensk statsman,
blef legationssekreterare i London 1850, chargé
d’affaires i Bruxelles 1863, var ministerresident i
Stockholm 1864–67 och sändes som envoyé till
Madrid 1868, till Haag 1869, till Washington
1872 och till Konstantinopel 1875. I Mars 1878
inträdde han som utrikesminister i Cairolis
kabinett, men afgick redan i Okt. s. å. I den
internationella skiljedomstol, som afgjorde
Alabamafrågan (1872), var C. president, och vid
Berlinkongressen 1878 var han en af Italiens
fullmäktige.
Corticelli [-tjälli], italiensk målare. Se
Pordenone.
Cortinarius Fr., bot., svampslägte tillhörande
gruppen Hymenomycetes, nat. fam. Agaricineae. Det
skiljer sig från slägtet Agaricus derigenom att
det har hatten omgifven af ett spindelväfslikt
hylle. Dess många arter – mer än 230 äro kända såsom
europeiska – äro ej giftiga, men ej häller ätbara.
V. W.
Cortona, stad i den italienska prov. Arezzo
(Toscana), s. ö. om Florens, i den härliga
Chianadalen. Omkr. 5,000 innev. Biskopssäte. C. hette
i forntiden Corythus och var ursprungligen en af de
tolf etruskiska städerna. Betydande fornlemningar.
Cortona, Lucada, italiensk målare. Se
Signorelli.
Cortona, Pietro da, egentl. P. Berettini, italiensk
målare och arkitekt, f. 1596, var för det mesta
verksam i Rom, der han dog 1669. Af honom finnas
åtskilliga större fresker i Rom
(Chiesa nuova, Pal. Barberini) och i Florens
(Pal. Pitti) samt en mängd oljemålningar. Han
är tillika representerad i de flesta större
samlingar, i Stockholms Nationalmuseum med 3
(5?) arbeten. C. utöfvade ett stort, men ohelsosamt
inflytande på den italienska konsten. Hans
efterbildare, de s. k. cortonisterna,
lärde visserligen af honom att med snabb hand och
bländande yttre verkan måla, eller snarare dekorera,
stora väggytor och dukar, men de fleste af dem ärfde
jämväl lärarens ytliga manér och likgiltighet för den
sanna formgifningen. Bland hans förnämste lärjungar
var L. Giordano. Äfven D. Klöcker (Ehrenstrahl)
studerade någon tid hos honom. – Såsom arkitekt
tillhörde C. barockstilen (fasaderna till S. Maria
in Via lata och S. Maria della pace i Rom m. m.). R-n.
Coruña [-runja], La. 1) Provins i Spanien,
nordvestra delen af det forna konungariket
Galicien. 7,973 qv.-kilom. (145 qv.-mil). 630,500
innev. (1870). C. gränsar i n. och v. till
Atlantiska hafvet, i hvilket många uddar utlöpa
(Kap Finisterre). Det är i öster bergigt,
men fruktbart och väl odladt samt vattnadt
af en mängd floder. – 2) Stad och hufvudort i
nämnda provins, på en halfö vid inloppet till
Betanzos-viken. Omkr. 40,000 innev. C. är en af
Spaniens största handelsplatser. Det har en rymlig, af
granitklippor innesluten och af fem fästen försvarad
hamn samt arsenal och skeppsvarf. Industrien
omfattar tillverkning af kläde, lärft, segelduk
och tågverk. Rikt fiske. Staden hette i medeltiden
Caronium och påstås vara anlagd af fenicer. 1598
intogs och uppbrändes den af engelsmännen. I närheten
utkämpades 1809 en blodig drabbning mellan engelsmän
och fransmän.
Corvey l. Ny-Corvey, berömdt benediktinkloster
i Westfalen, på Wesers vestra strand, nära
Höxter. Klostret, som anlades 822, efter mönstret
af klostret Corbie l. Gamla Corvey i Picardie,
fick sitt namn efter detta och sina förste
munkar derifrån. Bland dessa till dotterklostret
öfverflyttade munkar var nordens apostel,
Ansgar. Klostret var Tysklands äldsta missionsanstalt
och ganska länge en af medeltidens vigtigaste skolor
för dem, som egnade sig åt teologiens, filosofiens
eller historiens studium (der skref Widukind 967 sina
berömda "Res gestae saxonicae"). C. egde äfven ett
ypperligt bibliotek. Böcker och byggnad ledo mycken
skada under trettioåriga kriget. Men klostret – eller,
såsom det numera heter, "slottet" – C. eger ännu en
aktningsbjudande, senare tillkommen, boksamling,
rik i synnerhet på gamla illustrerade verk. I
westfaliska freden (1648) fråntog man klostret
större delen af dess egor. 1793 blef det upphöjdt
till biskopsstift, men sekulariserades 1802 och
gafs åt huset Nassau-Oranien. Det gick sedan genom
flere händer och tillhör nu hertigen af Ratibor,
"furste af Corvey". Jfr P. Wigand, "Geschichte der
gefürsteten reichsabtei Korvey" (1819) och "Der
korveische güterbesitz" (1831).
Det s. k. Chronicon corbejense, som 1824 utgafs af
A. K. Wedekind och då betraktades som en vigtig källa
för medeltidens kulturhistoria, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
