Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cyanider - Cyanit - Cyan-kalium - Cyan-kakodyl, kem. Se Kakodyl. - Cyanometer - Cyanos - Cyansyra, kem. Se Cyan. - Cyanurer, kem., cyans föreningar med metaller. Se Cyanider. - Cyanur-syra - Cyanvätesyra, kem. Se Blåsyra. - Cyatheaceae - Cyathophyllum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olösliga cyanmetaller, utom cyanbly, lösas
af alkali-metallernas cyanider, hvarvid
dubbelcyanurer eller dubbelcyanider uppstå. De
sistnämnda utmärkas oftast genom en ovanlig grad
af beständighet och deraf att den ena af de i
dem förekommande metallerna ej kan upptäckas med
vanliga reaktionsmedel. Sådana dubbelcyanider äro
t. ex. blodlutsalterna. Dubbelcyanider af kalium med
guld, silfver och koppar användas i galvanoplastiken
till utfällning af de nämnda metallerna. Bland
sådana dubbelcyanider äro platina-föreningarna mest
utmärkta genom sina vackra färger. De kristalliserande
cyanplatina-föreningarna hafva på olika ytor oftast
olika färger. Kaliumsaltet är t. ex. blått och gult,
bariumsaltet blått, grönt och gult, magnesiumsaltet
körsbärsrödt, stålblått och metalliskt grönt.
P. T. C.
Cyanit, lerjordssilikat af sammansättningen
Al2 O3 + Si O2. Det har ofta en särdeles vacker
himmelsblå färg och slipas någon gång till
ringstenar o. d. De vackraste cyaniterna förekomma
vid S:t Gotthard. Storbladiga, vackert blåfärgade
stycken fås från Rörås i Norge; mindre vackert
färgade varieteter finnas vid Horrsjöberget i
Värmland och på ett par andra ställen i Sverige.
A. E. N.
Cyan-kalium, Blåsyradt kali, kem., erhålles genom
mättning af cyanvätesyra med kali eller genom
upphettning af gult blodlutsalt,
4 KCN. Fe (CN)2, hvars cyanjern då sönderdelas
i koljern och qväfgas. Vid det sistnämnda
framställningssättet förstöres den vid jern bundna
cyanen, eller en tredjedel af saltets hela cyanhalt.
För att så mycket som möjligt tillgodogöra denna
cyanhalt plägar man vid fabriksmässig framställning
af cyankalium blanda blodlutsaltet med pottaska
(kaliumkarbonat, K2 CO3), hvarvid jern, kolsyra och
kaliumcyanat (cyansyradt kali) uppstå jämte cyan
(4 KCN . Fe (CN)2 + K2 CO3 =
5 KCN + KOCN + CO2 + Fe). Sådant, af kaliumcyanat
förorenadt cyankalium kallas Liebig’s cyankalium
och är det, som vanligen förekommer i handeln.
Cyankalium bildar hvita, hårda stycken, som
lukta af blåsyra. Det är ett häftigt gift samt
användes i fotografi och i galvanoplastik.
P. T. C.
Cyan-kakodyl, kem. Se Kakodyl.
Cyanometer l. Kyanometer (af Grek. kyanos,
blå, och metron, mått), äfven kallad Kolorigrad,
fys. och meteor., ett instrument för uppmätning af
intensiteten eller mättningsgraden hos himmelens blåa
färg. Saussure betjenade sig, för sådana mätningar,
af en skala, sammansatt af en mängd lika stora
papperslappar, färgade med berlinblått i alla nyanser
mellan rent hvitt och blåsvart. Aragos cyanometer
grundar sig derpå att en vinkelrätt mot axeln slipad
qvartsskifva af 5 millim. (1,7 lin.) tjocklek gifver
himmelens azurblåa färg, när det ljus, som träffar
henne, är polariseradt och, efter genomgången genom
henne samt innan det kommer in i ögat, får passera ett
dubbelbrytande prisma. Den blåa färgen är mera mättad,
ju fullständigare polariseringen är. Olika grader
af polarisering åstadkommas derigenom att ljuset
under olika vinklar får genomgå en s. k. glassats,
d. v. s. en
mängd sammanlagda parallella glasskifvor. I detta
instrument kommer ljuset från ett hvitt papper, går
sedan genom glassatsen, derpå genom qvartsskifvan och
slutligen genom det dubbelbrytande prismat. Synfältet
har då en blå färg. Vrides nu glassatsen, till dess
denna blåa färg öfverensstämmer med himmelens, så
angifver vridningsvinkeln färgens styrka. – Ingen
af de hittills konstruerade cyanometrarna har visat
sig tillräckligt tillförlitlig, hvarför iakttagelser
öfver himmelens blåa färg ej blifvit utförda i någon
större utsträckning. R. R.
Cyanos (af Grek. kyanos, blå), "blåsot", en
vid åtskilliga sjukdomar, i synnerhet hjert- och
lungåkommor, ej sällan förekommande blåaktig färgning
af huden, hvilken färgning hufvudsakligen beror på
ett hinder för blodomloppet och deraf framkallad
stockning i de finare blodådrorna, som bortföra
det venösa blodet från hudytan. Den cyanotiska
färgen kan vexla från en knappt märkbar blåaktig
skiftning till en mörkt svartblå ton. Cyanosen är
icke att betrakta såsom en sjukdom, utan såsom ett
sjukdomssymptom. Benämningen "blåsot" är sålunda
oegentlig. P. W.
Cyansyra, kem. Se Cyan.
Cyanurer, kem., cyans föreningar med metaller. Se
Cyanider.
Cyanur-syra, kem., en med cyansyran polymerisk,
trebasisk syra, C3 N3 (OH)3, som uppstår vid
upphettningen af urinämne. Den bildar hvitt,
svårlösligt pulver eller små hvita kristaller, som
vid destillering förvandlas till den lika sammansatta
cyansyran. P. T. C.
Cyanvätesyra, kem. Se Blåsyra.
Cyatheaceae, Lat., Trädormbunkfamiljen, bot., en
till kärlkryptogamerna (Filices) hörande familj,
som igenkännes på de med fullständig och sned ring
försedda, på tvären uppspringande sporangierna. De
flesta arterna hafva trädform samt äro till storlek,
gestalt och skönhet jämförliga med palmer. Hos några
är stammen låg, men hos andra höjer den sig smärt och
ogrenad ända till 30 f. (8,9 m.) höjd, med 6–18 tums
(18–53 centim.) diameter. Bladen, hvilka, liksom
bladen hos palmerna, bilda en rosett i toppen af
stammen, äro jättestora (ofta flere fot långa) samt
fint och mångfaldigt delade. De bilda synnerligen fina
och särdeles ståtliga löfverk. Familjen omfattar sex
slägten (bland hvilka må nämnas Alsophila, Cyathea och
Dicksonia) med omkr. 70 arter. Dessa tillhöra nästan
alla den heta och den varmare tempererade delen
af södra halfklotet. Många cyateacéer förekomma
tillsammans i så stort antal, att de bilda hela
skogar. Från trakten af Melbourne i Australien
utskeppas i mängd trädormbunkar till Europa. Dessa
låta sig nämligen med lätthet odlas i våra växthus,
der de bilda en af de förnämsta prydnaderna.
V. W.
Cyathophyllum (af Grek. kyathos, bägare, och fyllon,
blad), Bägarekorall, paleont., ett i de paleozoiska
formationerna förekommande, till ordn. Rugosa
hörande korallslägte, som fått sitt namn af de ofta
mer eller mindre bägarelika, enkla eller sammansatta
polyparierna. Fordom ingick en stor del af nämnda
ordning i slägtet Cyathophyllum, men detta har
på senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
