Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Cygnaeus, Fredrik - 2. Cygnaeus, Uno - Cygnus - Cykadé - Cykel - Cykladerna - Cykliska (Kykliska) skalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
färgprakt verkar förvirrande, samt en stark
hänförelse för lifvets ideala makter och en glödande
fosterlandskärlek. Tillika njuter C. rykte för
att hafva varit en bland Finlands utmärktaste
talare. Genom dessa egenskaper har han äfven vid
den personliga beröringen utöfvat stor inverkan
på sina samtida, särskildt bland den akademiska
ungdomen. Den fosterländska konsten, den dramatiska
och musikaliska såväl som den bildande, hafva i
honom städse haft en varm och trogen förkämpe.
V.
2. Cygnaeus, Uno, den förres kusin, prest, det finska
folkskoleväsendets grundläggare, f. i Tavastehus
d. 12 Okt. 1810, blef student i Åbo 1827, filos.
magister i Helsingfors 1836 och prestvigd 1837. År
1839 utnämndes han till pastor vid evangeliska
församlingen i dåv. ryska området af nordvestra
Amerika, med station på ön Sitka. Der gjorde han
betydande naturalhistoriska samlingar, hvilka han
sedan skänkte till det finska universitetet. Från
1846 var han anställd som pastor och lärare i svenska
och finska församlingarna i Petersburg. 1858 utsågs
han af finska senaten att på statens bekostnad taga
kännedom om folkbildningen i utlandet och besökte för
detta ändamål Sverige, Danmark, Preussen, Sachsen,
Würtemberg, Baden, Österrike, Schweiz och Holland,
hvarefter han afgaf ett utförligt Förslag till
organisation af ett folkskolelärareseminarium
samt folkskolorna i landet (1860). Detta
förslag föranledde en liflig polemik, men blef i
hufvudsak lagdt till grund vid organisationen af
Finlands folkskoleväsende. 1861 utnämndes C. till
inspektor för folkskolorna i Finland, och 1863–1869
var han direktor för det af honom organiserade
folkskolelärare- och lärarinneseminariet i Jyväskylä,
i Vasa län. 1871 och 1873 organiserade han lärarinne-
och lärareseminarierna i Ekenäs och Nykarleby. Sedan
1870 har C. varit ledamot i den s. å. inrättade
skolöfverstyrelsen. 1877 blef han filosofie
hedersdoktor vid Upsala universitets jubelfest.
C:i pedagogiska system ansluter sig närmast till
Pestalozzis, Fröbels och Diesterwegs principer. Som
bas för undervisningsväsendet bibehåller han
den kristligt sedliga undervisningen i hemmet. Om
man skall kunna från grunden förbättra ungdomens
fysiska och moraliska uppfostran, måste man,
enligt hans mening, lägga särskild vigt på
qvinnobildningen. Teckning, sång och gymnastik
likställas af honom med de öfriga läroämnena, och
handarbetet ingår i den finska folkskolans program
som ett vigtigt formelt bildningsmedel, hvilket,
utan att yrkesskicklighet dermed åsyftas, dock skall
bibringa eleven allmän praktisk duglighet. Genom
dessa egendomligheter, hvilkas genomdrifvande
väsentligen bör tillskrifvas C:i energi, har den
finska folkskolan tillvunnit sig mycket loford,
bl. a. vid de två senaste verldsexpositionerna
(1876 och 1878) äfvensom vid andra utställningar.
E. G. P.
Cygnus. 1. Zool. Se Svanslägtet –
2. Astron. Svanen, stjernbild på norra
stjernhimmelen, i vintergatan, öster om den
närbelägna Lyran och norr om Aquila). Den kännetecknas
af fem stjernor, som bilda ett kors.
Cykadé, växt, tillhörande nat. fam. Cycadeae.
Cykel (Lat. cyclus, Grek. kyklos), cirkel,
krets, omkrets, tidrymd; sago- eller diktkrets
(diktcykel), en sammanhängande följd af historiska
dikter med en gemensam medelpunkt (jfr Cykliska
skalder). – I tiderakningen nyttjas ordet cykel om
en serie af år, efter hvars slut vissa kronologiska
förhållanden åter inträda i samma lägen som förut:
årens söndagsbokstäfver få samma ordningsföljd,
nymånarna infalla på samma datum o. s. v. De i
kronologien förekommande cyklerna äro hufvudsakligen
tre: solcykeln (i julianska kalendern 28, i den
gregorianska egentligen 25,200 år), måncykeln (19 år)
och indiktionscykeln (15 år), till hvilka kan läggas
stora påskcykeln (532 år), en sammanslagning af
sol- och mån-cyklerna. Genom föreningen af dessa tre
cykler bildas Julianska perioden (7,980 år). Cyklerna
anordnades egentligen för att man lättare skulle
kunna bestämma de kyrkliga högtidsdagarna. Genom deras
användning erhåller man likväl endast tillnärmelsevis
tidpunkten för de astronomiska företeelserna,
t. ex. nymånarna. Jfr Computus ecclesiasticus.
G. E.
Cykladerna (Kykladerna, Grek. kyklades, af kyklos,
cirkel, så kallade af de gamle grekerna på grund af
sitt kretsformiga läge, i motsats till Sporaderna, de
"spridda" öarna), ögrupp i Egeiska hafvet, utanför
Greklands östra kust, s. ö. om Eubea. Arealen 2,399
qv.-kilom. (43,6 qv.-mil). Omkr. 123,300 innev. Öarna,
som bilda en särskild nomarki, äro till antalet 60,
bland hvilka de mest betydande äro: Andro (Andros),
Tino (Tenos), Mykoni (Mykonos), Delos, Naxia (Naxos),
Amurgo (Amorgos), Syra (Syros), Paro (Paros), Antiparo
(Antiparos), Nio (Ios), Santorin (Thera), Anaphi
(Anaphe), Zea (Keos), Thermia (Kythnos), Serpho
(Seriphos), Siphanto (Siphnos) och Milo (Melos). De
äro alla klippiga samt bestå till största delen
af gneis och glimmerskiffer. I forntiden voro de
beryktade för sin fruktbarhet och sitt behagliga
klimat; men numera sakna de all trädvegetation samt
äro till följd deraf allt för mycket utsatta för
vind och sol, hvarjämte de lida brist på vatten. De
vigtigaste produkterna äro: vin, olja, bomull, silke,
sydfrukter och honing. Handeln är liflig; många
goda hamnar finnas. Hufvudort: Syra l. Hermupolis
(på Syra).
Cykliska (Kykliska) skalder (Lat. cyclici, af cyclus;
jfr Cykel), episka skalder, hvilkas lif inföll
under tiden från de homeriska dikternas uppkomst
till midten af 6:te årh. f. Kr. De behandlade ämnen
ur den grekiska hjeltesagans olika kretsar, stundom
med anslutning till Iliaden och Odyssén. Benämningen
uppkom i en senare tid, sannolikt deraf att man efter
innehållet sammanförde dessa dikter, eller delar af
dem, till vissa kretsar (kykloi), hvilkas medelpunkt
utgjordes af de ofvannämnda homeriska epos. Många af
de cykliska dikterna gällde för att vara författade af
Homeros sjelf. Andra härröra bestämdt från till namnet
(sällan till tiden) kända skalder (såsom Arktinos från
Milet, Lesches från Lesbos, Stasinos från Cypern,
Agias från Troizene och Eugammon från Cyrene).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
