Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagsländor - Dagsnäs - Dagsofvare - Dagstoll, bergsv. Se Dagort. - Dagstorp - Dagsverken - Dagsverkspenningar - Dagsås, socken i Hallands län - Dagtingan - Dagtraktamente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slägtet Ephemera, hvars största och allmännast
förekommande medlem, den vanliga dagsländan,
E. vulgata, är brun med 3 rader orange-gula fläckar
på bakkroppen. För öfrigt har hon brunt nätådriga
vingar, af hvilka de främre hafva ett brunt band,
och når en längd af 5 centim. (17 lin.). Ett annat
dithörande slägte är Palingenia. Se Strandfrat.
J. G. T.
Dagsnäs, säteri i Bjerka socken, Skånings härad,
Skaraborgs län, vid Hornborgasjön. 11 3/8 mtl. Arealen
1,350 hekt. (2,735 tnld). Gården, hvars belägenhet
är mycket vacker, tillhörde 1762–1864 ätten Tham och
eges f. n. af majoren J. M. Arnqvist.
Dagsofvare, Podargus, zool., ett till gökfoglarnas
ordning (Volucres), hörande slägte, som igenkännes
på det stora gapet med den korta tungan och den
breda munöppningen, hvilken sträcker sig ända till
bak under ögonen, vidare på tårna, af hvilka tre
äro riktade framåt och den mellerstas klo icke
tandad i kanten, de borstlika fjädrarna vid roten
af den tämligen starka och hvälfda näbben, den
oklufna stjerten m. m. Dagsofvarna bebo skogarna
på Nya Holland och Sundaöarna, der de, liksom
våra nattskärror, under nätterna flyga omkring på
jagt efter insekter. Den behornade dagsofvaren,
P. cornutus, ofvan rödbrun, spräcklig af hvitt, under
hvit, har, såsom namnet antyder, en stor upprätbar
fjäderbuske vid öronen och bebor Javas skogar.
J. G. T.
Dagstoll, bergsv. Se Dagort.
Dagstorp, socken i Malmöhus län, Harjagers
härad. Arealen 913 hekt. (1,851 tnld). 463
innev. (1878). Annex till Norrhvidinge, Lunds stift,
Harjagers kontrakt.
Dagsverken, kamer., var i äldre tider en
mycket anlitad skatteform. Den skattskyldige
aftjenade skatten med personligt arbete. Den äldre
dagsverksskyldighet, som fans i Sverige, blef sedan
inlagd i grundräntan samt undergick med denna 1855
ränteförvandling och 1869 penningsättning. – Sedermera
uppstod ett annat slags dagsverksskyldighet,
s. k. hjelpedagsverken till kungsgårdar och
boställen, men denna förekom, efter hvad man vet,
icke förr än på 1600-talet och har numera i allmänhet
blifvit afskrifven eller förvandlad till billiga
penningafgifter. I Skåne äro hjelpedagsverken
bibehållna. Presterskapet har af ålder bland sina
inkomster egt dagsverken, men redan Wilskman anmärker
(1781) i sitt "Ecklesiastikverk", att direkta dagsverken
till presterskapet mångenstädes upphört. Nu är det
endast gemenskapen vid indelta armén och flottan,
som med dagsverken betalar sin andel i prestlönen, och
den dagsverksskyldige har dervid att välja mellan att
göra två dagsverken i prestens kost eller ett dylikt
i egen kost. Se vidare Författningskommissionens
samling 1 d., 2 h., s. 679. En afhandling "Om svenska allmogens
dagsverksskyldighet" utgafs 1842 af J. Lundell.
Kbg.
Dagsverkspenningar, en gammal grundskatt, inlagd som
särskild titel under mantalsräntan. Den erlades först
med dräng- och ökdagsverken (s. k. mantalsdagsverken)
och sedan i persedlar samt blef 1855 satt i penningar.
Kbg.
Dagsås, socken i Hallands län, Faurås härad. Arealen 2,570
hekt. (5,207 tnld), hvaraf 382 hekt. (775 tnld)
sjö och kärr. 403 innev. (1878). Annex till Sibbarp,
Göteborgs stift, Falkenbergs kontrakt.
Dagtingan, Kapitulation, krigsv., den handling,
hvarigenom en fästning eller en truppstyrka,
efter ihärdigt försvar, på vissa öfverenskomna
vilkor öfverlemnas till fienden. De förhållanden,
under hvilka en fästnings dagtingan kan anses
förenlig med fullgjord pligt och ske utan kränkning
af krigareäran, äro, genom särskilda förekrifter,
till sina hufvuddrag bestämda inom hvarje här. Dessa
föreskrifter äro inom olika härar hvarandra tämligen
lika och innehålla hufvudsakligen: att besättningen
skall lida svår hungersnöd, ammunitionen vara
bortskjuten, alla utvägar till försvar eller att
slå sig igenom uttömda, allt hopp om undsättning
försvunnet, och ingen af dem, som dertill kunna
vara berättigade, villig att öfvertaga kommendants
befattningen för att fortsätta försvaret. Kommendanten
får, vid beslut om dagtingan, ej låta inverka på sig
af andra skäl än rent militärisk nödvändighet; han
får ej taga hänsyn till politiska förhållanden eller
huruvida platsen kan komma att spela en större eller
obetydligare-rol under kriget, utan endast tänka på
att den honom anförtrodda fästningen måste försvaras
till det allra yttersta. Blir dagtingan oundviklig,
bör kommendanten söka skaffa sig så goda vilkor
som möjligt; att gifva sig på nåd och onåd bör aldrig
sättas i fråga. En kommendant och en besättning,
som fullgjort allt hvad hedern kräfver, torde också
städse kunna räkna på fiendernas högaktning och,
såsom bevis derpå, vid dagtingan erhålla hederliga
vilkor, då deremot dåliga försvarare mötas med
rättvist förakt och hårdhet. Såsom olika grader af
kapitulationsvilkor må anföras: 1) att besättningen
blir krigsfångar och utmarscherar ur fästningen utan
vapen, 2) att besättningen blir krigsfångar, men får
utmarschera med militärisk hedersbetygelse, under
vapen, med flygande fanor och klingande spel, samt
nedlägga vapen och fanor utom fästningen, och 3) att
besättningen får fritt aftåg (stundom genom breschen)
med vapen, fanor och erforderlig tross, med eller
utan förpligtelse att under viss tid ej strida mot
segraren, att fångar utvexlas o. s. v. – Dagtingan af
trupper i öppna fältet bör ännu mera sällan förekomma,
och för en sådan kunna ännu mindre än för fästningars
dagtingan några allmängiltiga föreskrifter lemnas.
G. U.
Dagtraktamente (Traktamente), en med bestämdt belopp,
efter visst för dagen, utgående ersättning till
ämbets- och tjenstemän för s. k. extra förrättningar,
d. v. s. sådana, som ej anses falla inom kretsen af
deras ämbetsgöromål, eller till personer, som icke
äro anställda i statens tjenst, för utförandet af
uppdrag i statens intresse. Såsom förrättningsdagar
beräknas ej allenast de dagar, som tagas i anspråk
för sjelfva förrättningen, utan ock de, hvilka
måste användas för resan till och från det ställe,
der förrättningen skall ega rum. Skall en dylik
förrättning ske på annat ställe, än der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
