Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dahlström, Karl Andreas - Dahm, Oskar Elis Leonard - Dahn, Julius Sophus Felix - Dahome, negerstat i vestra Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tung och hård, hvarför D. beslöt att egna sig åt
litografiska arbeten, i hvilka hans förmåga kunde göra
sig gällande utan att hämmas af koloritens för honom
tryckande band. Första frukten af hans verksamhet
på sistnämnda område var Teckningar till Karl XIV
Johans historia (1844, forts. 1849), dels kopierade,
dels tecknade af honom sjelf. Derefter följde
Teckningar ur trettioåriga krigets historia (text af
L. Westerberg, 1845–47; ny uppl. 1851–52), Teckningar
ur Sveriges historia under Karolinska tidehvarfvet
(1847–51) och Teckningar ur Vasa-regenternas historia
(text af A. E. Holmberg, 1854–55), hvilket är hans
ojämförligt mattaste arbete af detta slag. 1861
utkom Teckningar ur konung Gustaf III:s historia. I
dessa teckningar visar D. sig ega goda kostymstudier,
efter måttet af den tidens fordringar, samt förmåga
af gruppering och uppfinning, hvaremot uppfattningen
och karakteristiken af den enstaka figuren blefvo
allt mindre djupa. Bristen på modellstudier och
brådska i arbetet framkallade ett manér i figurerna,
hvilket småningom blef frånstötande. Men bredvid detta
återfinnas ännu en viss liflighet och berättaregåfva
i hans Taflor till Fredmans epistlar och sånger (text
af Afze, 1851–52), med hvilka han å nyo öfvergick
till genren. Hans sista dithörande samlingar: I
Stockholm (1855), Teckningar ur svenska folklifvet
(1857) och Teckningar ur hvardagslifvet (1858),
äro stelnade i manér och derför mer eller mindre
onjutbara; endast Kiellman-Göransons lätta text
skaffade dem afsättning. Svenska folkets seder,
bruk och klädedrägter (1863; ny uppl. 1866–68)
var D:s sista försök i konstnärlig riktning; men
en allt mer försvagad syn och tryckande bekymmer,
som förföljt honom under senare delen af hans lif,
hade då förlamat hans krafter. Död i Stockholm d. 9
Sept. 1869. -rn.
Dahm [damm], Oskar Elis Leonard, skolman,
läroboksförfattare, föddes d. 11 Okt. 1812 i Arby
socken af Kalmar län, blef 1829 student i Upsala, 1835
filos. kandidat och 1836 filos. doktor. Sistnämnda
år blef han kollega vid apologistskolan i Kalmar
och 1847 rektor vid lärdoms- och apologistskolan
derstädes. 1849–51, då gymnasiet och skolan förenades
till ett läroverk, organiserade han detta enligt
grundsatsen om fri läsning och flyttning. I Febr. 1851
valdes han af kollegiet till rektor och utöfvade
denna befattning till i Febr. 1852, då annan rektor
utsågs och en återgång till klassläsningssystemet
började. Efter begärdt och erhållet afsked lemnade han
1877 det läroverk han genom sitt lefvande intresse och
sina ovanligt lyckliga undervisningsgåfvor i betydlig
mån gagnat. – Under de strider, som på 1840-talet
utkämpades rörande elementarläroverkens organisation,
stod D. på deras sida, som yrkade studentexamens
förläggande till läroverken, gymnasiernas borttagande,
ämnesläsnings införande samt fri flyttning och en
omfattande tillämpning af Geijers mening att de
döda språken böra "maka åt sig". Redan som lärare i
apologistskolan lemnade han undervisning i fysik och
kemi samt hade redan då lärjungar, som kunde redogöra
för oorganisk kemi efter Stöckhardts
"Kemiskola". – Sedan genom en vid riksdagen 1856–58
företagen ändring i riksdagsordningen äfven andra
än borgare förklarats valbara till riksdagsmän för
städerna, var D. den förste skolman, som utsågs till
ledamot af borgareståndet. I egenskap af representant
för Kalmar bevistade han riksdagarna 1859–60 samt
1862–63, då han som medlem af konstitutionsutskottet
röstade för det af regeringen framlagda förslaget
till ny riksdagsordning. Såsom ombud för nämnda stad
var han 1867–72 ledamot af Andra kammaren, och från
1873 har han, vald af Kalmar läns södra landsting,
haft plats i Första kammaren. Trogen sina första
pedagogiska åsigter, har han, vid de ofta återkommande
tvisterna rörande klassiska och reala skolor, flere
gånger, såväl i Andra som i Första kammaren uttalat
den åsigten att realskolan är framtidens skola,
men att hon ej kan få den plats henne tillkommer,
och följaktligen elementarskolan aldrig få lugn,
förrän latinet och grekiskan upphöra att vara
tvångsämnen i akademiska examina – en åsigt, som
uttalades äfven af 1873 års särskilda utskott för
behandling af då framställda skolfrågor, af hvilket
D. var ledamot. – Den svenska undervisningsliteraturen
har af D. riktats med flere värdefulla arbeten,
hvilka särskildt utmärka sig genom en åskådlig,
liflig och behaglig framställning. Äfven åt
biskötseln har han egnat mycken uppmärksamhet. Hans
förnämsta skrifter äro: Sveriges historia. Försök
till lärobok för skolans lägsta klasser (1842; 15:de
uppl. 1875), Allmän geografi för folkskolor (1843;
12:te uppl. 1872), Skolmästarkonst. Antydningar
för lärare och skolinspektörer (1846), Några drag
ur svenska bildningsanstalternas historia (s. å.),
Geografi för elementarskolor (1858; 8:de uppl. 1877),
Atlas för folkskolor (1866), Verldshistoria för
folkskolor (1867; 2:dra uppl. 1870), Geografi
för elementarskolans tre lägsta klasser (1873;
3:dje uppl. 1876) och Biet, dess natur och vård
(1878). Dessutom har D. i tidskrifter och tidningar
låtit införa en mängd uppsatser, företrädesvis rörande
biskötsel och undervisning.
Dahn, Julius Sophus Felix, tysk skald och historiker,
f. i Hamburg 1834, blef 1857 docent i München,
1863 extraordinarie och 1865 ordinarie professor i
Würzburg samt 1872 professor i Königsberg. Hans
historiska arbeten lida af alltför stor bredd. De
förnämsta bland dem äro Die könige der germanen
(1861–73), Westgothische studien (1874),
Langobardische studien (1876) och monografien
Procopius von Cäsarea (1864). Frukter af hans
vittra verksamhet äro den historiska romanen Ein
kampf um Rom (1876), åtskilliga samlingar "Gedichte"
samt poetiska berättelser och historiska dramer. Under
kriget 1870–71 författade D. en stor mängd patriotiska
sånger.
Dahome (Dahomey), negerstat i vestra Afrika,
på Slafkusten, i Öfre Guinea. Omkr. 10,400
qv.-kilom. (190 qv.-m.). Omkr. 180,000 innev. Landet
styres af en fullkomligt enväldig monark. Krigsmakten
är mycket stor; regentens lifvakt består af 5,000 i
vapentjenst öfvade qvinnor. Religionen är fetischism,
och menniskooffer äro vanliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
