Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Damm-sten - Damnah, zool. Se Ahu-bocken. - Damnum - Damocles - Damoiseau - Damokles, hofman hos konung Dionysius d. ä. i Syrakusa. Se Damocles. - Damon - Damon och Phintias - Damoreau-Cinti, fransk sångerska. Se Cinti-Damoreau. - Dampe, Jakob Jakobsen - Dampier, William - Dampierre - Dampierre, Auguste Henri Marie Picot, markis de D., fransk general - Dampiers arkipelag - Dampiers land - Dampiers sund - Damrémont, Charles Marie Denys, grefve de D., fransk general
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spetten, äfven sedan den inåt stället vända sidan
af tackjernsramen bortsmält. Den öfre ytan af
dammstenen täckes med en tackjernshäll, dammhällen,
hvilken åt den sida, som är närmast jerngatan,
måste vara försedd med en uppstående fläns, för
att hindra slaggen att nedrinna i nämnda jerngata.
C. A. D.
Damnah, zool. Se Ahu-bocken.
Damnum, Lat., skada, förlust.
Damocles (Grek. Damokles), hofman hos konung Dionysius
d. ä. i Syrakusa. När D. en gång inför sin herre
prisade envåldsherskarens lyckliga och afundsvärda
ställning, lät Dionysius ikläda honom konungslig
drägt och sätta honom vid ett med de läckraste rätter
dukadt bord, men tillika midt öfver hans hjessa
på ett tagelstrå upphänga ett skarpslipadt svärd,
för att dermed antyda vanskligheten af all jordisk
storhet. Ordet Damoklessvärd nyttjas såsom bildlig
beteckning för en midt under lifvets lycka och
njutning öfverhängande fara. A. M. A.
Damoiseau [-måaså] l. Damoisel [-måasäl], Fr. (af
Med. Lat. domicellus, dim. af Lat. dominus, herre),
adelsjunker; jungfrupilt, sprätthök.
Damokles, hofman hos konung Dionysius d. ä. i
Syrakusa. Se Damocles.
Damon, ett först i grekiska idyller och sedan i den
pseudo-klassiska poesien ofta förekommande herdenamn.
Damon och Phintias, två under Dionysius d. y. (eller
Dionysius d. ä., enligt Cicero) lefvande syrakusaner,
som bägge tillhörde den pythagoreiska sekten och
voro förbundna genom en trofast vänskap. För att
sätta denna vänskap på prof väckte Dionysius mot
Phintias en falsk anklagelse för att hafva stämplat
mot envåldsherskarens lif. Phintias dömdes till döden,
men fick sin herskares tillstånd att, för ordnandet
af sina enskilda angelägenheter, till solens nedgång
vistas på fri fot, mot vilkor att D. med sitt
lif ansvarade för hans återkomst. Hofmännen logo
hånfullt öfver denna sjelfuppoffrande godtrogenhet;
men till allas förvåning inställde sig Phintias i
rättan tid. Dionysius omfamnade de båda vännerna
och anhöll att blifva upptagen såsom tredje man
i deras vänskapsförbund. Denna begäran blef dock
ej uppfylld. Berättelsen om D. och Phintias är
behandlad af Schiller i balladen "Die bürgschaft".
A. M. A.
Damoreau-Cinti [damårå-tjinti], fransk sångerska. Se
Cinti-Damoreau.
Dampe, Jakob Jakobsen, dansk statsfånge, f. 1790,
d. 1867, blef 1807 teol. kandidat och 1812 filos.
doktor samt var 1811–16 adjunkt vid Slagelse högre
elementarläroverk. 1818–19 uppträdde han som bot- och
bättringspredikant i Köpenhamn, under stort tillopp
af åhörare, men blef, till följd af några i hög grad
störande uppträden i kyrkan, förbjuden att fortfara
med sina predikningar. Äfven förnekades honom rätt att
hålla föreläsningar vid universitetet, hvarjämte några
af honom utgifna småskrifter togos i beslag. D. beslöt
då att af konungen begära en fri författning, och då
han ej lyckades förmå mer än tre personer – deribland
två polisspioner – att underskrifva den adress han
uppsatt i sådant ändamål, sökte han genom att hålla
möten inverka på den allmänna meningen. Men redan
vid första mötet (d. 16 Nov. 1820) blef han fängslad
och kort derefter som majestätsförbrytare dömd till
döden, derför att han sökt åstadkomma ändringar uti
den i "kongeloven" fastställda regeringsformen. Han
blef dock benådad, men insattes på lifstidsfängelse
jämte sin ende anhängare, en smed vid namn
Christensen. Efter tjugo års hård fångenskap,
under hvilken han städse förföljdes af censuren
(hvad han skref omskrefs ofta till hälften, innan det
trycktes), fick D. 1841 tillstånd att bo i Rönne på
Bornholm. 1848 benådades han fullständigt och flyttade
då till Köpenhamn samt fick efter någon tid ett årligt
understöd ur statskassan. – Den hårdhet, hvarmed
D. behandlades, stod i ett skriande missförhållande
till hans brott (några obetänksamma yttranden i ett
par broschyrer) och vittnar om huru skuggrädd den
enväldige konungen var, då någon tycktes hota hans
makt. E. Ebg.
Dampier [-pir], William, engelsk upptäcktsresande,
f. omkr. 1652, d. omkr. 1712, begaf sig vid unga år
till sjös, råkade i händerna på sjöröfvare, gjorde
med dessa strandhugg på kusterna af Chile, Perú
och Mejico, företog derefter resor till Ostindien
och Australien samt återvände 1691 till England,
der han 1697 utgaf New voyage round the world, som
utgör en intressant skildring af hans irrfärder. 1699
sattes han af engelska regeringen i spetsen för en
expedition, som hade till mål att undersöka vissa
trakter af Söderhafvet. På denna färd utforskade
han de norra och nordvestra kusterna af Australien,
kusterna af Nya Guinea samt flere smärre öar,
bl. a. Dampiers arkipelag, som är uppkallad efter
honom. 1708–11 åtföljde han Woodes Rogers på dennes
verldsomsegling. Af D:s arbeten märkas, utom det
nämnda, A discourse on tradewinds seasons, tides
etc. in the torrid zone (1707), A voyage to New
Holland (1709) och Two voyayes to Campeachy.
Dampierre [dangpiär], ett under 16:de årh. bygdt
slott i franska depart. Seine-et-Oise (Ile-de-France),
nära Chevreuse. Det är bekant för sitt natursköna läge
i Yvette-dalen och för sina dyrbara konstsamlingar.
Dampierre [dangpiär], Auguste Henri Marie Picot,
markis de D., fransk general, f. 1756, var anhängare
af den stora revolutionens grundsatser, förde 1792
ett befäl under Dumouriez och tog (1793), efter
dennes affall från konventet öfverbefälet öfver den
franska hären. I slaget vid Jemappes (1792) var det
företrädesvis D., som bidrog till segern genom sitt
raska angrepp på österrikarna. D. 6 Maj 1793 miste
han vid Quiévrain, genom en kanonkula, sitt ena ben
och dog två dagar efteråt.
Dampiers arkipelag [-pirs], ögrupp vid Nya Hollands
nordvtestra kust.
Dampiers land [-pirs], en halfö på nordvestra kusten
af Nya Holland.
Dampiers sund [-pirs], sund mellan Nya Guineas
nordkust och Nya Britanniens vestliga spets.
Damrémont [dangremång], Charles Marie Denys, grefve
de D., fransk general, f. 1783, deltog ifrån 1804
i nästan alla Napoleons fälttåg och avancerade
derunder till öfverste. 1821
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
