Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underlaget af en brunkolsbildning, som, i likhet med
kritlagren, är betäckt med rullstensbildningar. På
öarna och på Jyllands östra sida utgöras dessa
bildningar af rullstenslera med en vågformig yta,
som på enstaka punkter höjer sig till 120 m. (400
f.), bildar några få slätter af större omfång samt är
bevuxen med frodiga bokskogar. Mellan de större lagren
af rullstenslera finnes här och der rullstenssand,
t. ex. på södra Fyen, hvarest sådan sand framträder
i en höjdsträckning af omkr. 115 m. (386,4 f.), och
i vestra delen af Jylland. Nyare undersökningar
hafva gifvit vid handen, att hela östra delen af
Jylland utgöres af några genom lågland ("lavninger")
åtskilda platåer med enstaka högre punkter, bland
hvilka de högsta äro Ejer Bavnehöj vid Skanderborg,
160 m. (537,6 f.), och det för sin skönhet bekanta
Himmelbjerget vid Silkeborg, 145 m. (487,2 f.). (Den i
äldre skrifter förekommande uppgiften att en höjdrygg
går genom ifrågavarande landsdel är således icke
riktig.) En stor del af mellersta och vestra Jylland,
omkr. 5,500 qv.-kilom. (100 qv.-mil), upptages af
ljunghedar, hvilka till en del äro ofruktbara till
följd af det jernhaltiga sandstenslager (kalladt
"al"), som utbreder sig under ytan. Längs Nordsjöns
("Vesterhavets") kust sträcker sig en nästan oafbruten
vall af flygsandsdyner ("klitter"), hvilka stundom
nå en höjd af 30 m. (100 f.) och delvis äro planterade
med sandjordsväxter och barrträd. På nordkusten
träder det inre landets fasta jordlager fram i
Bulbjerg, med den derutanför liggande kalkklippan
Skarreklit.
Enligt Forchhammers åsigt har D. utgått ur
hafvets sköte genom en långsam höjning, som ännu
fortfar. Höjningslinien går från Nissumfjord, på
vestra kusten, öfver Nyborg, vid Stora Belt. Söder
om denna linie har vestkusten icke höjt sig, men
deremot – till en del under den historiska tiden –
undergått ganska betydliga förändringar genom hafvets
inverkan. Från Blåvandshuk till Skagen framlöpa,
utanför kusten, två till tre sträckor af sändreflar,
som, när vinden ligger på land, vålla många
strandningar. Endast några få och blott för mindre
fartyg tillgängliga inlopp finnas, t. ex. Grådyb,
som förer till Esbjergs hamn, och Tyborön-kanalen,
som förer till Limfjorden. (Agger-kanalen, som
bildades 1825 genom hafvets inträngande, är nu nästan
igensandad.)
I Kattegat sträcker sig från n. till s. en rad öar
(Lassö, Anholt och Hesselö), med mellanliggande
grund, och detta vatten har således två rännor,
en östlig och en vestlig, med samma riktning som
landets geologiska strykningslinier. Båda dessa
rännor äro segelbara för de största skepp. Såväl på
Jyllands östkust som på öarnas nordkust inskjuta en
mängd vikar eller fjärdar, bland hvilka de vigtigaste
äro Limfjorden, Randersfjord, Kalövig, Odensefjord
och Isefjorden. Limfjorden innesluter flere öar
– af hvilka Mors är den största –, och efter all
sannolikhet har landet norr om densamma (Vendsyssel
och Ty) i forna dagar utgjorts af öar. Kattegat och
Östersjön, mellan hvilka en mängd större och mindre
öar äro belägna, förenas genom tre sund: Öresund,
mellan Skåne och
Själland, Stora Belt, mellan Själland och Fyen, samt
Lilla Belt, mellan Fyen och jylländska halfön. Söderut
vidga sig Öresund och Stora Belt till tvänne bukter,
af hvilka den öresundska heter Kjögebukten och den
andra Smålandsbukten. De vigtigaste öarna äro:
Själland och Fyen; Amager och Möen, invid Själland;
Falster och Låland, s. om Själland; Langeland, Tåsinge
och Ärö, s. om Fyen; Sprogö, mellan Själland och Fyen;
Samsö, mellan Själland och Jylland. – Vattendragen äro
obetydliga, i synnerhet på öarna. I Nordsjön utmynna
Nipså (vid Ribe) samt Kongeå (gränsen mellan Jylland
och Slesvig) och Skjernå; i Kattegat utfaller Gudenå,
Danmarks ansenligaste strömdrag, 143 kilom. (20 mil)
lång. Landet är rikt på insjöar, af hvilka många äro
mycket täcka. Märkligast äro på norra Själland Arresö,
Esromsö och Fursö, som bilda en grupp, samt på Jylland
de s. k. Himmelbjerg-sjöarna, hvilka ligga i en rad
mellan Silkeborg och Skanderborg. – Klimatet är
tämligen mildt. Den årliga medeltemperaturen är +
8° C. Om vintern utgör medeltemperaturen 0° C., om
sommaren + 16° till 17° (något lägre i Jylland än
på öarna). Väderleken är mycket ostadig. Den årliga
nederbörden utgör i Köpenhamn 557, i sydvestra
Själland 582 och i vestra Jylland 661 millim. Vestliga
vindar äro öfvervägande. På Jylland händer stundom,
att nordvestvinden ("skaj") drifver en tät, salthaltig
dimma ("havgus") 45–53 kilom. (6–7 mil) inåt landet. –
Boken är det förnämsta skogsträdet i Danmark och
når der en härligare utveckling än annanstädes. Eken
var fordom förherskande på rullstenssanden, men är
nu till stor del utrotad. Barrträd hafva planterats
sedan början af 18:de årh., men mossarna visa, att
D. i forntiden hade naturlig barrskog. Denna skog
undanträngdes af eken, och detta träd måste i en
senare period gifva vika för boken. – Landet eger
numera nästan inga andra vilda däggdjur än räfvar,
hjortar och harar; fordom funnos äfven björnar,
vargar, lodjur och vildsvin samt flere idislare,
såsom renar, elgar, bisonoxar, och uroxar. Såväl land-
som vattenfoglar förekomma i mängd. Tillgången på
salt- och färskvattensfisk är likaledes god. Af kräl-
och groddjur finnas ej många arter; blott en enda
giftig orm (huggormen) förekommer. E. Ebg.
Författning och förvaltning. Enligt den genomsedda
grundlagen af d. 5 Juni 1849 (i revideradt skick
promulgerad d. 28 Juli 1866) är Danmark ett
konstitutionelt konungarike, ärftligt på manliga
linien enligt successionsordningen ("tronfölgeloven")
af d. 31 Juli 1853. – Konungen kan icke utan riksdagens
samtycke vara regent i något annat land och får
icke tillträda regeringen, förrän han genom ed
skriftligen förbundit sig att hålla grundlagen. Han
skall tillhöra den evangelisk-lutherska läran och
blir myndig vid aderton års ålder. När han begifver
sig utom landet eller genom sjukdom förhindras att
utöfva regeringen, öfvertages denna af tronföljaren
eller af en riksföreståndare. Om han är omyndig,
tillsätter riksdagen en riksföreståndare. Konungen
åtnjuter de rättigheter, som vanligen tillkomma
en konstitutionel herskare. Han utöfvar hela den
verkställande makten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
