Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del credere - Deleatur - Delécluze, Etienne Jean, fransk målare och skriftställare - Deléen, Karl Erik, boktryckare, bokhandlare och lexikograf - Delega - Delegat - Delegation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varor, säges "stå del credere", när han inför säljaren
ansvarar för köpesummans riktiga erläggande. Såsom
ersättning för detta ansvar uppbär han i allmänhet
vissa (vanligen 1/2–2) proc.
Deleatur, Lat. (af delere, utplåna), förkortadt
del. ([deleatur]), "bör utplånas", användes såsom
boktryckareterm för att i korrektur antyda, att
någonting skall borttagas (utgå).
Delécluze [döleklys], Etienne Jean, fransk målare och
skriftställare, f. 1781, d. 1863, egnade sig först åt
historiemålning under Gros’ ledning, men öfvergick
sedan till literär verksamhet. 1816 öfvertog han
konstkritiken i "Lycée français", derefter arbetade
han, likaledes som konstkritiker, i "Moniteur" och
slutligen i "Journal des débats". Af hans skrifter må
nämnas Justine de Liron (1832, en liten förträfflig
novell), Grégoire VII, S:t François d’Assise et S:t
Thomas d’Acquino (1844) och Louis David, son école et
son temps (1855).
Deléen, Karl Erik, boktryckare, bokhandlare och
lexikograf, föddes d. 2 Jan. 1767, blef student i
Upsala 1782 och ingick 1788 i Svea hofrätt. 1796
öppnade han en bokhandel i Stockholm, och 1799
anlade han ett tryckeri, som inom kort blef det
förnämsta i Sverige. Från omkr. 1800 till och med
1829 var han Svenska akademiens boktryckare. Såsom
sådan genomförde han i akademiens handlingar det
nya stafsättet, och han lär dervid jämväl hafva så
fört den kritiska filen, "att mången oegentlighet
eller oriktighet, med författarens goda minne,
förhjelptes i mera oklanderligt skick". Att han
förlorade den väl behöfliga arbetsförtjenst han hade
hos nämnda akademi lär hafva närmast härrört deraf
att han en gång kom i tvist med Franzén (akademiens
sekreterare) rörande användningen af en poetisk
bild. D. utvecklade äfven en betydande verksamhet på
lexikografiens område. Bl. a. utgaf han Engelskt och
svenskt lexikon (1806), Franskt och svenskt lexikon
(1814), Svenskt och engelskt handlexikon (1829),
Ordbok i fabelläran eller allmän mytologi (1831) samt
Tysk och svensk ordbok (1836). Tillika öfversatte
han flere af Svedenborgs arbeten och omfattade sjelf
med värme dennes läror. På sin ålderdom råkade han i
ekonomiskt obestånd och undfick då dels understöd af
enskilda samfund, dels en årlig pension af allmänna
medel. Hans sista arbete, som afbröts af döden,
var en öfversättning af Gamla testamentet från
grundspråket. Död i Stockholm natten till d. 17
Mars 1850. Om D. har fälts det vackra omdömet att
hos honom voro i ovanlig grad förenade "utmärkt
noggranhet i modersmålets behandling, fyndighet,
enkelhet och precision i ordval, reda och sträng
logik i framställningssättet".
Delega l. Telega, E., öppet, fyrhjuligt åkdon för
en häst.
Delegat (Lat. delegatus), fullmäktig, ombud. Jfr
Delegation och Delegera.
Delegation (Lat. delegatio, af delegare, afsända med
uppdrag), afsändande af fullmäktige; uppdrag att
handla i någons ställe; de personer, som erhållit
ett sådant uppdrag.
1. I civilrätten betecknar delegation det aftal,
hvarigenom en person inträder i en annans ställe
såsom gäldenär i ett mellan den senare och en tredje
bestående obligatoriskt rättsförhållande. Som värdet
af en fordran alltid är beroende af gäldenärens
vilja och förmåga att fullgöra sin förbindelse,
kan utbyte af en gäldenär mot en annan icke ega rum
utan borgenärens samtycke. Att en person åtager sig
en annans skuld inskränker derför icke borgenärens
rätt att vända sig mot den ursprunglige gäldenären;
den ursprunglige gäldenären befrias från skulden
och den nye inträder i hans ställe, först när
borgenären gifvit sitt samtycke till ombytet. Genom
delegationen undergår rättsförhållandet i öfrigt ingen
ändring. Borgenären kan fortfarande göra gällande
de birättigheter, hvilka förut voro förenade med
hans fordran, hvaremot den nye gäldenären kan mot
fordringen framställa de invändningar, till hvilka
hans företrädare var befogad – såvida nämligen
icke dessa företräden eller inskränkningar hade
sin grund i den förre gäldenärens person; ty i
detta fall försvinna de genom hans utträdande ur
rättsförhållandet (t. ex. borgen, som ingåtts för
gäldenären personligen).
2. Statsr. Österrikisk-ungerska delegationerna
kallas tvänne utskott, af hvilka det ena väljes
af den österrikiska, det andra af den ungerska
riksdagen och som, enligt en lag af d. 21
Dec. 1867, sammanträda till ett unionsparlament
för att behandla vissa för Österrike och Ungern
gemensamma angelägenheter. Hvardera delegationen
räknar sextio medlemmar. En tredjedel af detta antal
utses af de respektive riksdagarnas första kammare
(d. v. s. österrikiska riksrådets "herrenhaus" samt
ungerska "magnat-tafeln") och två tredjedelar
af andra kammaren (d. v. s. österrikiska
riksrådets "abgeordnetenhaus" och ungerska
"representant-tafeln"). I "abgeordnetenhaus"
väljas utskottsmedlemmarna icke medelst gemensam
omröstning, utan landvis, d. v. s. representanterna
för hvarje särskildt kronland utse sig emellan
ett, för de olika landens olika stort, antal af
dem. Valen till delegationerna förnyas årligen. De
sammanträda vexelvis i Wien och Budapest, öfverlägga
för öppna dörrar på skilda kamrar och meddela
sig med hvarandra skriftligen. Om de, efter
tre gånger förnyade remisser och återremisser,
ej kunna enas om beslut, sammanträda de till
plenum, der saken utan diskussion afgöres medelst
gemensam omröstning. Föremål för delegationernas
öfverläggningar äro: utrikespolitiken, krigsväsendet
(utom rekryteringen och värnpligtslagstiftningen)
samt riksfinanserna. Hvardera delegationen har
rätt till initiativ. Rikshälfternas gemensamma
utrikes-, krigs- och finansministrar äro ansvariga
inför delegationerna. – I det forna konungariket
Lombardiet-Venezia och i forna Kyrkostaten
betecknades med delegation (Ital. delegazione) dels
den af en delegat (befallningshafvande) och hans
underordnade bildade länsstyrelsen och dels sjelfva
länet. Till 1859 funnos i Lombardiet 9 och i Venezia
8 dylika delegationer. Kyrkostaten var ifrån 1831
indelad i 19 delegationer (utom Rom). I detta land
var delegaten alltid en af påfven utnämnd prelat. Var
han tillika kardinal, bar han titeln legat, och länet
kallades då legation. I. Afz. J.Th.W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
