Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De Moivre, Abraham - Demokrat, anhängare af folkvälde - Demokrati, folkvälde - Demokrit, grekisk filosof - Demolera, nedrifva; förstöra, rasera - Demolition, nedrifvande - Demolitionsbatteri, krigsv., sådana anfallsbatterier, medelst hvilka man söker förstöra fästningsverk o. d. - Demolitionsminor, krigsv., minor, som anläggas under en fästnings utanverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskapsakademierna i London, Paris och Berlin
samt utsågs af förstnämnda samfund till skiljedomare
i den bekanta striden mellan Newton och Leibniz
angående hvem af dem som var differentialräkningens
upphofsman. "Philosophical transactions" innehålla
flere afhandlingar af D. Dessutom skref han
Doctrine of chances or method of calculating
the probabilities of events at play (1718; ny
uppl. 1738), Miscellanea analytica de seriebus et
quadraturis (1730) m. m. Hans namn är fäst vid den
trigonometriska formeln Cos nO = [rot]-1 sin nO =
(Cos O + [rot]-1 sin O)n, som är af stor vigt för
läran om komplexa funktioner.
Demokrat (af Grek. demos, folk, och kratein,
herska), anhängare af folkvälde. – Demokrati,
folkvälde; det statsskick, enligt hvilket de frie
medborgarna, antingen omedelbart eller medelbart,
utöfva statens styrelse. I det forna Grekland regerade
folket omedelbart. Slafvarna voro alltid uteslutna
från styrelsen, och i början fingo ej häller de
lägre klasserna af de frie medborgarna deltaga i
densamma. Men småningom upptogos dessa klasser
bland de regerande medborgarna, och derigenom kom
proletariatet, som var de andra samhällsklasserna
öfverlägset till antal, efter hand i besittning af
makten. Under antiken upphäfde demokratien icke det
aristokratiska elementet i staten, men utgjorde
deremot en bestämd motsats till monarkien. Den
moderna demokratien är till sin natur medelbar,
eller representativ, och hvilar på följande
grundsats: folket regerar sig sjelf genom sina
representanter, åt hvilka det öfverlemnar hela
statsförvaltningen. Vår tids demokrati utgör icke,
såsom den antika, en motsats till monarkien. Denna
hvilar nämligen på en demokratisk grundval, för så
vidt den del, som folket har i maktens utöfning,
icke beror på börd, stånd eller förmögenhet. På
senare tiden har man med ordet demokrati ofta
betecknat ett sådant statsskick, genom hvilket det
politiska inflytandet är jämnt fördeladt bland det
stora flertalet. Så har t. ex. Napoleon III:s nästan
absoluta välde blifvit kalladt demokratiskt. De, som
på detta sätt uppfatta demokratien, förbise likväl,
att det demokratiska styrelsesättet framför allt
hvilar derpå att folket verksamt ingriper i maktens
utöfning. Enligt Stuart Mills och Tocquevilles
uppfattning har den moderna demokratien särskildt
till uppgift att häfda minoriteternas rätt i
förhållande till majoriteten, att skydda friheten
mot jämnlikhetens förqväfvande inflytelse och att
hindra centralisationen från att krossa individerna. –
Demokratisk, som har afseende på demokrati, folklig. –
Demokratism, den åsigt, enligt hvilken folkherraväldet
är den högsta statsformen. – Jfr Centralisation,
Demagog, Republik, Sjelfstyrelse och Socialdemokrati.
B. F. O.
Demokrit (Lat. Democritus, Grek. Demokritos),
grekisk filosof, föddes omkr. 460 f. Kr. Han var en
rik man och företog vidsträckta resor, under hvilka
han förvärfvade så stor lärdom, att han blifvit kallad
verldens lärdaste man före Aristoteles. Enligt hvad
det berättas blef
han anklagad för att hafva bortslösat sitt
fädernearf, men frikänd, sedan han uppläst ett af
sina filosofiska arbeten. Han lär hafva uppnått
en mycket hög ålder. Af hans många skrifter,
hvilka berörde de mest olika ämnen, såsom etik,
musik, matematik och fysik, finnas ännu fragment
i behåll. – Såsom filosof var D. en lärjunge af
Leucippus och liksom denne en af representanterna för
den s. k. atomistiken. Enligt honom utgöras alltings
principer af å ena sidan atomer, d. v. s. till antalet
oändliga, tunga, men odelbara och ogenomträngliga
kroppar, hvilka äro hvarandra olika till storlek,
tyngd och form (qvantitativt), men i öfriga afseenden
(qvalitativt) hvarandra lika, samt å andra sidan
af det tomma rummet. Genom sin egen tyngd befinna
sig atomerna ursprungligen i en fallande rörelse,
i lodrät riktning; men till följd af deras olika
tyngd och deraf beroende olika fallhastighet
kastas de lättare atomerna ur sin bana, och en
hvirfvelrörelse uppstår, hvarigenom konglomerationer
af atomer uppkomma. Sålunda bildas först och främst
himlakropparna, hvilkas antal är oändligt, men äfven
andra kroppar. Vid verldsalltets midt befinner sig
jorden. Till följd af sin hastiga rörelse förblifva
himlakropparna i glödande tillstånd. Såsom följd af
dessa läror framhöll D., att all verklig olikhet hos
tingen består i olikheten af deras tyngd och täthet
samt att alla deras öfriga egenskaper finna sin
förklaring i den inverkan de olika skiftningarna i de
förstnämnda göra på våra sinnesorgan. Det lefvande är
det, som i sig innehåller ett större antal runda och
glatta samt följaktligen mera rörliga atomer. Genom
luftens påtryckning vid inandningen qvarhålles detta
själsämne i kroppen; men sådant ämne finnes för öfrigt
öfverallt, ty allt är i någon grad lefvande. Kunskap
om tingen få vi derigenom att atomer lösrycka sig
från dessa och intränga i vår själ genom porer,
som äro befintliga på denna. I etiskt afseende är
D:s lära till hälften eudemonistisk, till hälften
en af högre tendens genomträngd moral. Jämnmod och
lugn, vunna genom försakelse af sinlig njutning, äro
lifvets högsta goda. Menniskan bör blygas mer för
sig sjelf än för andra, och det är bättre att lida
orätt än att göra orätt. Om det gudomliga lärer D.,
att det är de eldartade atomerna. Enligt honom leder
den populära religionsläran sitt ursprung derifrån
att man missförstått skaldernas personifikationer af
naturens företeelser. Möjligen kunna dock gudarna
vara långlifvade, ehuru visserligen ej eviga och
osynliga varelser. D:s lära är ett exempel på en
materialistisk verldsåsigt, som visserligen är
utförd utan den moderna vetenskapens hjelpmedel,
men med ett skarpsinne och en konseqvens, som
man ofta förgäfves söker hos nyare materialister.
L. H. Å.
Demolera (Fr. démolir, af Lat. demoliri, förstöra, af
moles, bålverk), nedrifva; förstöra (fästningsverk,
kasematter, byggnader, broar o. d.), rasera. –
Demolition, nedrifvande, förstöring, rasering. –
Demolitionsbatteri, krigsv., sådana anfallsbatterier,
medelst hvilka man söker förstöra fästningsverk
o. d. – Demolitionsminor, krigsv.,
minor, som anläggas under en fästnings utanverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
