Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dieu - Dieu et mon droit - Dieu-le-fit - Dieuze - Dievenow - Diez, Friedrich Kristian, tysk filolog - Diez, Katharina, tysk skaldinna - Diezmann, Johann August, tysk skriftställare - Difalangarki - Diffamera (Lat. diffamare, af fama, rykte), nedsätta, förtala - Diffamation, förklenande, ärerörigt förtal - Differens (Fr. différence, Lat. differentia), olikhet, skilnad - Differenshandel - Differensräkning l. Differenskalkyl - Different, olik, skiljaktig, åtskild. Jfr Indifferent - Differntia specifica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dieu l. Ile-d’Yeu [diö o. il-diö], en 10 kilom. (1,3
mil) lång, och 3 kilom. (0,4 mil) bred fransk
ö i Atlantiska oceanen, utanför depart. Vendée
(Poitou). Arealen 22,5 qv.-kilom. (0,4 qv.-mil). Ön
är föga fruktbar och delvis uppfylld med
ljunghedar. Fiske är hufvudnäringen. Omkr. 3,000
innev., dels från Bretagne, dels från Poitou. Ön
har fyra fyrar. Många lemningar från druidernas
tid. Hufvudstad: Port-Breton l. Port Joinville.
Dieu et mon droit [diö e mång dråa], Fr., "Gud och
min rätt", engelska kronans valspråk.
Dieu-le-fit [diö-lö-fi], stad i franska depart. Drôme
(Dauphiné), i Jabrons högdal. 4,050 innev. (1872),
nästan alla protestanter. Mineralkällor. Siden-
och klädesfabriker.
Dieuze [diös], gammal stad i tyska rikslandet
Elsass-Lothringen, vid Seille och Salinkanalen. 2,659
innev. (1875). Stor salin, som årligen lemnar
omkr. 500,000 ctr (21,253,000 kilogr.) salt. Fabriker
för tillverkning af kemikalier.
Dievenow [dife-], den östligaste af Oders tre
mynningsarmar. Den skiljer ön Wollin från fastlandet.
Diez [dits], Friedrich Kristian, tysk filolog,
f. i Giessen d. 25 Mars 1794, deltog 1813 med
en hessisk frikår i fälttåget mot Frankrike och
fick 1830 en professur i romanska språk i Bonn,
hvarest han dog d. 29 Maj 1876. Såsom skriftställare
uppträdde han först med Altspanische romanzen (1821)
och Beiträge zur kenntnis der romanischen poesie
(1825). I skrifterna Die poesie der troubadours
(1826) samt Leben und werke der troubadours (1829)
lemnade han den första omfattande och vetenskapliga
framställningen af den provençalska lyriken under
medeltiden. Hans förnämsta verk äro Grammatik der
romanischen sprachen (1836–42; 3:dje uppl. 1870–72)
och Etymologisches wörterbuch der romanischen sprachen
(1853; 3:dje uppl. 1870). Bägge dessa arbeten, hvilka
förvärfvat D. namnet den romanska filologiens
grundläggare, behandla de nämnda språken för första
gången från en jämförande historisk synpunkt och
hafva derigenom blifvit grundläggande för den
romanska filologien. D. offentliggjorde dessutom
Altromanische sprachdenkmale (1846) och Ueber die
erste portugiesische kunst- und hofpoesie (1863)
m. m.
Diez [dits], Katharina, tysk skaldinna, f. 1809
i Westfalen, har utgifvit några större episka
dikter, såsom Die heil. Elisabeth von Ungarn (1845),
Dichtungen nach dem Alten testament (1852) och Agnes
Bernauer (1857), i hvilka likväl reflexioner och
lyriska utgjutelser stundom skymma den egentliga
berättelsen, vidare Biblische frauen (1864), en
samling poetiska karakteristiker i sonettform,
samt en mängd folk- och ungdomsskrifter (samlade
1873). 1874 utgaf hon sorgespelet Jephthas tochter,
och 1879 uppfördes med stort bifall en af henne
författad dramatisk bearbetning af Fritjofs saga.
Diezmann [dits-], Johann August, tysk
skriftställare, f. 1805, d. 1869, grundade 1830
tidskriften "Blätter aus der gegenwart", redigerade
jämte Vitale "Courrier du beau monde" (1832–36)
samt öfvertog 1834 redaktionen af
"Allgemeine modenzeitung", hvarmed han fortfor till
sin död. Till den Göthe-Schillerska periodens
literaturhistoria lemnade han flere värdefulla bidrag,
bl. a. Göthe und die lustige zeit in Weimar (1857),
Göthe-Schiller-museum (1858) och Göthes liebschaften
(1866), samt utgaf romanerna Leichtes blut (1864)
och Frauenschuld (1866) m. m. Äfven som öfversättare
utvecklade D. en betydande verksamhet.
Difalangarki (af Grek. dis, två gånger, och falanx,
falang), dubbelfalang, kallades i den macedonska
falangen föreningen af två enkla falanger, med
tillsammans 8,192 tungt väpnade fotsoldater. Jfr
Falang.
Diffamera (Lat. diffamare, af fama, rykte),
nedsätta, förtala. – Diffamation, förklenande,
ärerörigt förtal.
Differens (Fr. différence, Lat. differentia),
olikhet, skilnad.
Differenshandel, handel, hvarvid säljaren fullgör
sina förpligtelser mot köparen genom att betala
skilnaden (differensen) mellan det öfverenskomna
priset och det pris, som noteras på försäljningsdagen,
och således ej behöfver leverera varan. Dylika affärer
drifvas förnämligast med värdepapper, men äfven med
varor, som äro föremål för spekulation, t. ex. säd,
bomull och kaffe. Differenshandeln är i några land
genom lag förbjuden, emedan den anses lika skadlig
som hasardspel, vad o. d.
Differensräkning l. Differenskalkyl (jfr Differens
och Kalkyl), matem., kallas den gren af matematiken,
som handlar om variabla qvantiteters differenser. Med
differens menar man i allmänhet skilnaden mellan
två storheter; så är t. ex. 2 differensen mellan 7
och 5. I inskränktare mening förstås med differens
den tillväxt en funktion erhåller, då den oberoende
variabeln ökas med en gifven qvantitet. Om t. ex. den
gifna funktionen vore x2 och den oberoende variabeln
x antages tillväxa med qvantiteten h, så blir
differensen af x2, hvilken tecknas [Delta] (x2), lika
med (x + h)2 - x2, d. v. s. 2 xh + h2. Naturligtvis
kan en sådan differens i sin tur sjelf hafva en
differens. Denna kallas andra differensen, betecknas
med [Delta]2 framför funktionen och blir för nyssnämnda
exempel: [Delta]2 (x2) = 2 (x + h) h + h2 - (2xh + h2) = 2h2.
På samma sätt inses betydelsen af högre
differenser. Differensräkningen har till uppgift
dels att angifva differenserna, då funktionerna
äro gifna, dels att bestämma sjelfva funktionerna,
då differenserna på något sätt äro gifna. Den är
af stor nytta vid seriesummering, beräkning af
numeriska tabeller, lösning af sannolikhetsproblem
o. s. v. – Differensräkningen upptäcktes af Taylor
(1715) samt utbildades af Lagrange, Laplace och
Condorcet. Under vårt århundrade har den gjort
jämförelsevis små framsteg. Bland läroböcker må
nämnas Boole, "Calculus of finite differences"
(2:dra uppl. 1872). G. E.
Different, olik, skiljaktig, åtskild. Jfr
Indifferent.
Differentia specifica, log., den eller de
bestämningar, genom hvilka det begrepp, som skall
definieras, skiljes från andra begrepp, som hafva
samma genus proximum. Se Definition.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
