Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dike - Dikearki - Dikliner - Diklini - Dikning - Dikogami - Dikord - Dikotomi - Dikotyledoner, bot. Se Dicotyledoneae. - Dikroism - Dikroit, miner. Se Cordierit. - Dikromatisk, tvåfärgad. Se Dikroism. - Dikromatopsi - Dikroskopisk lupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättsinstitutionerna ansågos stå under hennes beskydd,
och vid Zevs’ tron, der hon hade sin plats, åtalade
hon hvarje rättskränkning. Hos de tragiske skalderna
uppträder D. sjelf, i sällskap med erinnyerna,
såsom den stränga, hämnande vedergällningens
utöfvarinna. Enligt den yngre sagan, var hon under den
gyllne tidsåldern boende på jorden och hade då namnet
Astraea ("stjernjungfrun"); men under kopparåldern
lemnade hon, sist bland gudarna, den skuldbefläckade
jorden och strålade sedermera på himmelen såsom
"jungfruns" stjernbild. A. M. A.
Dikearki (af Grek. dike, rätt, och archein, styra),
lagbunden styrelse.
Dikliner (af Grek. di, dubbelt och kline, bädd), bot.,
kallas de fanerogama växter, som hafva alla sina
blommor enkönade, så att de befruktningsskickliga
könsorganen i en del af dessa blommor utgöras
uteslutande af ståndare och i en annan del uteslutande
af pistiller. De dikliner, som hafva båda slagen af
enkönade blommor, han- och honblommor, på samma stånd,
kallas monecister (tillhöra Linnés 21:sta klass,
Monaecia), och de, som hafva han- och honblommor
på skilda stånd, benämnas diecister (tillhöra
Linnés 22:dra klass, Diaecia). Exempel på de förra
äro björken, eken och granen, på de senare aspen,
pilen och enbusken. Hos de sistnämnda är sålunda ej
allenast hvarje särskild blomma, utan äfven hvarje
stånd i sin helhet hanligt eller honligt. – Klyftan
mellan de diklina växterna och de hermafrodita
(monoklina) tyckes vid ett hastigt påseende vara
mycket stor, men är det i sjelfva verket ej. Hos
en del diklina växter äro visserligen han- och
honblommorna olika hvarandra, ej endast i afseende
på befruktningsorganen, utan äfven i afseende på
byggnaden i öfrigt, t. ex. hos eken, hasseln och
hampan. Men hos de flesta dikliner äro han- och
honblommor – om man ser bort från befruktningsorganen
– af lika byggnad. Dervid kan det inträffa, att han-
och honblommor innehålla uteslutande antingen ståndare
eller pistiller, utan att ett spår till det andra
slaget af befruktningsorgan förekommer, t. ex. hos
pilörten (Sagittaria sagittaefolia) samt hos bergs- och
ängssyran (Rumex Acetosella och R. Acetosa). Men hos
många diklina växter finner man i hanblommorna, jämte
ståndarna, svagare eller starkare utbildade rudiment
af honorgan, och i honblommorna, jämte pistillen,
rudiment af hanorgan, t. ex. hos Rhamnus cathartica
samt Melandrium sylvestre och pratense. Genom dessa
och dylika former förmedlas, morfologiskt sedt,
öfvergången från de diklina till de hermafrodita
växterna. En föreningslänk mellan dikliner och
hermafroditer bilda äfven polygamisterna (Linnés
23:dje klass, Polygamia), hvilka utmärka sig derigenom
att samma art eger både en- och tvåkönade blommor. (Se
Polygamist.) – Genom diklinien vinnes fullständigt
det mål, till hvilket dikogamien, herkogamien och
heterostylien hos hermafroditerna syfta, nämligen att
förekomma sjelfbefruktning och att nödvändiggöra
samverkan mellan sådana befruktningsorgan,
som tillhöra olika blommor. Jfr Pollination.
V. W.
Diklini, bot., det förhållandet hos en del
fanerogama växter att han- och honorgan finnas i
olika blommor. Se Dikliner.
Dikning, landtbr., torrläggning af mer eller mindre
vattendränkt mark genom öppna eller täckta aflopp
(diken). Se Afdikning, Täckdikning och Öppen
afdikning.
Dikogami (af Grek. dicha, i två delar, och gamos,
giftermål), bot., det hos en mängd hermafrodita
fanerogamers blommor förekommande förhållandet att de
bägge slagen af könsorgan, ståndare och pistiller,
komma till full utbildning (nå könsmognad)
oliktidigt i hvarje särskild blomma. Dervid
kunna två fall inträffa. I det ena och vanliga
utveckla sig ståndarna först och aflemna sitt
frömjöl, innan den till samma blomma hörande
pistillen blifvit befruktningsskicklig. Blommor,
hos hvilka detta förhållande eger rum, benämnas
proterandriska. I det andra fallet utvecklas
pistillen först, innan de till samma blomma hörande
ståndarna nått könsmognad. Blommor af detta slag
kallas proterogyna. I båda fallen blir följden,
att samverkan mellan könsorgan tillhörande samma
blomma (sjelfbefruktning) förebygges, och just
detta är också dikogamiens ändamål. Darwin har
nämligen ådagalagt, att ständig sjelfbefruktning
verkar skadligt, såsom gifvande upphof till få
och svaga individ. Dikogamien är ett bland de
medel naturen oftast använder för att nå nämnda
mål. Proterandriska dikogamister äro kompositéer,
kampanulacéer, umbelliferer, malvor, geranier,
pelargonier, epilobier och en mängd andra. De
proterogyna dikogamisterna äro färre. Exempel äro
Scrophularia nodpsa, Plantago media, Aristolochia
Clematitis, Luzula pilosa och Anthoxanthum odoratum. –
Dikogamist, växt, hos hvilken dikogami eger rum. Jfr
Dikliner, Herkogami och Pollination. V. W.
Dikord (Grek. dichordion), ett tvåsträngadt instrument
hos forntidens egypter och assyrer. Det bestod af en
smal ljudlåda med lång hals och spelades sannolikt
medelst plektrum. A. L.
Dikotomi (af Grek. dicha, i två delar, och temnein,
skära), tudelning. – Dikotomisk, tvådelad, synlig
till hälften (månen säges t. ex. vara dikotomisk i
första och sista qvarteret).
Dikotyledoner, bot. Se Dicotyledoneae.
Dikroism (af Grek. dichroos, tvåfärgad), fys., den
egenskapen hos vissa ämnen att ljus, som genomgått
dem, bildar ett af endast två färger bestående
spektrum. Sådana ämnen (krom-alun, kromklorur
och violett glas m. fl.) kallas dikromatisk.
Kristaller af vissa mineral äro dikromatiska
på det sättet att de längs kristallaxeln synas
färgade på annat sätt än vinkelrätt mot samma axel.
L. A. F.
Dikroit, miner. Se Cordierit.
Dikromatisk (af Grek. dis, två gånger, och chroma,
färg), tvåfärgad. Se Dikroism.
Dikromatopsi (af Grek. dis, två gånger, chroma, färg,
och ops, öga), med., ett slags daltonism, vid hvilken
alla ljusa färger synas hvita och alla mörka svarta.
Dikroskopisk lupp, fys., instrument för undersökning
af dikroism hos olika ämnen. Jfr Dikroism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
