Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Dionysius - 2. Dionysius, d. y. - Dionysius från Halikarnassos, grekisk historieskrifvare - Dionysius, påfve - Dionysius, kallad den vise, konung af Portugal - Dionysius Alexandriunus - Dionysius Areopagita - Dionysius den lille - Dionysius Periegetes - Dionysodorus - Dionysos - Diopter - Dioptrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven den fåfängan att vilja glänsa såsom skald och
råkade i förtviflan, då hans verser vid täflingen i
Olympia mottogos med begabberi. Så mycket större blef
hans glädje, då en af hans tragedier fick priset i
Athen. De med utsväfningar förbundna festligheter,
åt hvilka han med anledning deraf hängaf sig,
lära hafva förkortat hans lif. Han dog 367.
A. M. A.
2. Dionysius (Grek. -os) d. y., den förres son och
efterträdare, var en grym och vällustig despot,
men utan faderns kraft och duglighet. Fruktlösa
voro Dions försök att förädla honom genom den
platonska filosofiens läror och genom att bereda
honom tillfälle till umgänge med den store filosofen
sjelf, hvilken förmåddes att för detta ändamål två
gånger besöka Syrakusa. D. fattade visserligen en
lidelsefull hängifvenhet för Plato och hans filosofi,
men återföll snart i sina gamla vanor. Förjagad af
Dion, flydde han slutligen till Lokri uti Italien
(356), der han, till en början gästfritt emottagen,
uppsvingade sig till envåldsherskare och såsom sådan
utöfvade de skändligaste grymheter. Om sider lyckades
han (346) återvinna herraväldet öfver Syrakusa, men
störtades å nyo af Timoleon, hvilken på
syrakusanernas böner om hjelp blifvit ditsänd från Korint. I
sistnämnda stad fortsatte D. en tid sitt utsväfvande
lefnadssätt, men försjönk snart i armod och lär på
gamla dagar hafva förvärfvat sitt uppehälle genom
skolundervisning. A. M. A.
Dionysius (Grek. -os) från Halikarnassos, grekisk
historieskrifvare, anlände omkr. 30 f. Kr. till
Rom, hvarest han tillbragte tjugotvå år, sannolikt
som lärare i retorik. Hans vigtigaste arbete
är Archaiologia rhomaïke, en romersk historia i
tjugo böcker, från äldsta tider till början af
de puniska krigen. Numera finnas endast de elfva
första böckerna (till 443 f. Kr.) qvar. Detta arbete
utgör en af de förnämsta källorna för kännedomen
om Roms äldre författning och historia. Derjämte
lemnas der en framställning af likheten och
slägtskapen mellan romarna och grekerna, hvarvid
de romerska statsinstitutionernas förträfflighet
framhålles. D. var en noggrann och grundlig forskare,
men hans uppfattning af händelsernas sammanhang och
betydelse var ingalunda säker, och hans stil har
stundom en alltför retorisk färg.
Dionysius, påfve 259–269, gjorde sig bekant som
anakoret.
Dionysius, kallad den vise, konung af Portugal,
son af Alfons III och Beatrix af Kastilien,
föddes d. 9 Okt. 1261 och besteg tronen 1279. Hans
djerfva uppträdande mot hierarkien ådrog honom
bannlysning och riket interdikt; men han häfdade
kronans maktställning, då han i 1289 års konkordat
lyckades inskränka de andliges åtkomsträtt
till jordegendom. Till Portugals senare makt och
välmåga lade D. grunden genom att uppmuntra handel
(handelsfördrag med England, 1308), åkerbruk,
skön konst och vetenskap (grundläggandet af ett
universitet, 1288) samt genom att medgifva städernas
borgerskap större kommunal frihet. Under sina sista
regeringsår låg han i krig med sin äldste son, Alfons,
hvilken ansåg sig tillbakasatt för sin halfbroder
Sanchez, D:s naturlige son. Död d. 4 Jan. 1325.
Dionysius Alexandrinus (D. den store), den mest
framstående af Origenes’ lärjungar, blef 232
e. Kr. föreståndare för kateketskolan i Alexandria
och 248 biskop i samma stad. Han bannlystes flere
gånger under förföljelserna mot de kristne på
Decii och Valeriani tid. Död 265. D. frånkände
aposteln Johannes författareskapet till apokalypsen
(uppenbarelseboken) och var inom dogmatiken en
föregångare till Arius.
Dionysius Areopagita (Grek. -os), medlem af den
berömda domstolen areopagen i Athen, blef (enligt
Ap. gern. 17: 34) genom aposteln Paulus vunnen
för kristendomen samt var, enligt traditionen,
den förste biskopen i Athen, der han, enligt
Eusebius, led martyrdöden. Honom tillskrifvas
åtskilliga, bevisligen först i 5:te årh. uppkomna,
skrifter af panteistisk-mystiskt innehåll (de
s. k. Pseudo-Dionysii Areopagitas skrifter), hvilka
gåfvo huvudsaklig näring åt den kontemplativt
mystiska riktning, som i början af medeltiden vann
ej få anhängare, företrädesvis i orienten. Nyssnämnda
skrifter öfversattes i 9:de årh. på latin af Johannes
Scotus Erigena, som derigenom gaf upphof till den
sedermera i vesterlandet framträdande kristliga
mystiken. J. H. B.
Dionysius den lille (D. exiguus), f. i Skytien,
blef 530 e. Kr. abbot i ett romerskt kloster,
der han dog omkr. 556. Efter honom uppkallades
den Dionysiska tidräkningen (se Tidräkning),
hvilken alltifrån 8:de årh. användts inom de kristna
kyrkorna. Större märkvärdighet har D. såsom samlare af
de s. k. apostoliska canones, konciliebesluten och de
romerske biskoparnas ämbetsskrifvelser, hvilka under
namn af dekretal vunnit stort anseende. D. var. enligt
Cassiodorus, en god latinsk stilist och grundlig
kännare af grekiska språket.
Dionysius Periegetes (Grek. -os), grekisk geograf i
3:dje (eller början af 4:de) årh. e. Kr., skref
under titeln Periegesis en ännu befintlig geografisk
lärodikt på hexametrar, i ett för sin tid ovanligt
rent och flytande språk. Denna dikt kommenterades
af Eustathios och öfversattes till latinsk vers
af Avienus och Priscianus. Den har utgifvits af
bl. a. Passov (1825) och Bernhardy (1828).
Dionysodorus (Grek. -os), grekisk filosof, tillhörande
de senare sofisterna.
Dionysos (Lat. Dionysus), Grek. mytol., det hos
grekerna vanliga namnet på guden Bacchus.
Diopter (Grek. dioptra, af dia, genom,
och det obrukl. optein, se), fys., en på
mätningsinstrument företagen anordning, hvarigenom
ögat kan ställas in och bibehållas i en bestämd
riktning. Diopter-linealen, som användes vid
landtmäteriet, är af metall samt vid ändarna
försedd med vinkelrätt uppstående stycken. I dessa
äro upptagna fina springor och bredare öppningar
med tunga i midten, så att tungan vid syftningen
fyller springan. Vid syftning på målet ser man genom
springan såväl målet som tungan, och den sålunda
bestämda syftlinien är parallel med linealens kant.
L. A. F.
Dioptrik (jfr Diopter), fys., den del af optiken,
som handlar om de ljusfenomen, hvilka hafva sin orsak
i ljusets brytning. Den kallades fordom anaklastik.
L. A. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
