Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diploskop - Diplozoon, zool. Se Dubbeldjur. - Dipnoer - Dipnoi, zool. Se Dipnoer. - Dipodi - Dipolära molekyler, fysiol. Se Djurelektricitet. - Dippel, Johann Konrad, tysk teolog - Dippels olja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fått verka så länge, att ögat deraf tröttats, och
om skifvan sättes i rotation, så ser det öga, som
förut betraktade det röda, endast grönt, och det öga,
som förut mottagit de gröna strålarna, endast rödt.
L. A. F.
Diplozoon (af Grek. diplus, dubbel, och zoon, djur),
zool. Se Dubbeldjur.
Dipnoer, Dipnoi, Lungfiskar, zool., en till de
emaljfjälliga fiskarnas afdelning (Ganoidei) hörande
familj, som förr uppställdes såsom en särskild
grupp under groddjuren, i närheten af olmdjuren
och omedelbart framför fiskarna. Dessa fiskar kunna
också anses utgöra mellanlänken mellan de egentliga
fiskarna och groddjuren. De hafva nämligen hela
lifvet igenom både lungor och gälar användbara för
respirationen. Deras kropp är täckt af taktegelformigt
öfver hvarandra liggande, af mindre stycken mosaiklikt
sammansatta, rundade fjäll och påminner till sin form
icke obetydligt om ålens. Bukfenorna äro belägna långt
bakom bröstfenorna, nära analöppningen, och i stället
för ryggfena finnes en af korniga strålar understödd
hudflik. Till denna familj höra slägtena Lepidosiren,
Protopterus och Ceratodus.
J. G. T.
Dipnoi, zool. Se Dipnoer.
Dipodi (af Grek. dipus, tvåfotad), metr., "dubbelfot",
en förening af två versfötter, t. ex. v –, v –
(jambisk), – v, – v (trokeisk) eller v v –, v v –
(anapestisk). Den jambiska dipodien lämpar
sig i synnerhet för lätta och behagfulla eller
skalkaktiga dikter; den trokeiska har en mera värdig
karakter. Den anapestiska dipodien deremot, hvilken
merendels omvexlar med en jambisk, har ett energiskt
och lifligt kynne. – En vers säges vara dipodisk,
när den mätes eller läses efter sådana dubbelfötter.
Dipolära molekyler, fysiol. Se Djurelektricitet.
Dippel, Johann Konrad, tysk teolog, läkare och
alkemist, föddes 1673 på slottet Frankenstein,
nära Darmstadt. Under de just vid denna tid
som häftigast upplågande stridigheterna mellan
pietisterna och de ortodoxe sällade sig D. i början
till de senare, hvarjämte han genom ett i hög grad
vildt och otygladt lefverne visade sitt förakt
för allt pietistiskt väsende. Qvald af ånger öfver
sitt lättsinniga lefnadssätt, gick han sedan öfver
till pietisterna och började på samma gång allt
mera fördjupa sig i religiös mysticism äfvensom
i astrologiska och alkemistiska funderingar. I en
år 1697 utgifven skrift, De gradibus sanctitatis
viatoris christiani, bröt han öppet med ortodoxerna,
och under pseudonymen "Christianus Democritus" utgaf
han en mängd skrifter: Orthodoxia orthodoxorum (1697),
Papismus protestantium vapulans (1698) m. fl.,
i hvilka han öppet vände sig mot den protestantiska
skriftprincipen och, delande alla mystiska svärmares
förakt för det skrifna bibelordet, lade uteslutande
vigt vid det i menniskan inneboende gudomliga ljuset
(lumen internum), genom hvilket allena skriftens
rätta förstånd skulle afslöjas för menniskan. Med
stor häftighet angrep han äfven de kyrkliga lärorna
om Kristi försoning och rättfärdiggörelsen äfvensom
den gängse
uppfattningen af sakramenten, hvilkas betydelse såsom
nådemedel han helt och hållet förnekade. Till
följd deraf måste han irra flyktig omkring, dels
i Tyskland, dels i Holland (der han i Leiden,
1711, erhöll medicinsk doktorsgrad), dels ock i
Danmark, hvarest han till en början utnämndes till
kansliråd. I Altona, der han slutligen bosatte sig,
upptogs hans tid af läkarepraktik, guldvaskeri och
polemiskt skriftställen. Genom sin inblandning i
politiken och sitt uppträdande mot såväl den danska
som den svenska regeringen (i skriften Alea belli
muselmanici, 1714) gick han dock snart miste om det
skydd han för någon tid lyckats vinna, och fördes
1719, efter åtskilliga öden, fängslad till fästningen
Hammershus på Bornholm, der han tillbragte sju år i
fångenskap. 1726, begaf han sig öfver till Sverige
samt vistades någon tid i Ystad och Kristianstad, der
han egde flere gynnare. 1727 erhöll han äfven kallelse
till Stockholm, hvarest hans läkarevård påkallades
af konung Fredrik I. Till en början rönte han både
som läkare och teolog ett mycket vänligt mottagande,
särskildt af åtskilliga bland adelns medlemmar. Han
lyckades äfven vinna icke så få anhängare för sina
åsigter, för hvilkas spridning bland svenskarna han
ock verkade genom åtskilliga skrifter i hvilka han på
ett ännu otvetydigare sätt än förut yttrade sig mot
den lutherska rättfårdiggörelseläran och tillräknandet
af Kristi förtjenst. Bland hans lärjungar i Sverige
må nämnas E. Molin, Efr. Enhörning, J. Lindblad,
Waldbom och bröderna Björkmark. Emot honom uppträdde
dock flere bland kyrkans mera framstående medlemmar:
J. F. Meyer, E. Lidholm, H. Schröder och i synnerhet
A. Rydelius, hvilken grundligt och med stor
skicklighet vederlade hans meningar. På begäran af
presterskapet och genom ett riksdagsbeslut af de
tre ofrälse stånden blef D. slutligen förvisad ur
riket. Efter någon tids kringirrande i Danmark och
Tyskland dog han i Berleburg 1734. J. H. B.
Dippels olja, Oleum animale Dippelii, med. farmak. (hette
i svenska farmakopéns 6:te uppl. Ol. cornus cervi
empyreumaticum och kallas i den i 7:de uppl. Pyroleum
animale crudum), en vidbränd olja, som erhålles genom
s. k. torr destillation af djuriska ämnen, vanligtvis
raspade hjorthorn. Den är en mörkt svartbrun
vätska, som reagerar alkaliskt och löses i tre delar
koncentrerad sprit. Genom omdestillering beredes
deraf den likaledes officinella Pyroleum animale
rectificatum (Ol. corn. cerv. empyr. rectif., i 6:te
uppl.), som är klar, tunnflytande, färglös eller svagt
gulaktig, med alkalisk reaktion. Den egentliga vigten
är omkr. 0,87. Lukten är obehaglig och genomträngande,
smaken vidrig och brännande. Illa förvarad, så att
luft och ljus få tillträde, blir Dippels olja snart
missfärgad och tjocknar. I denna olja har man funnit
de flesta af de produkter, som uppkomma genom torr
destillation af organiska ämnen. – Detta vidriga medel
nyttjades förr mycket och användes möjligen ännu
någon gång till fördrifvande af binnikemask. Det
ingick i den s. k. Ol. anthelminth. Chaberti,
som derjämte innehöll terpentin. Dippels olja
har ock användts mot hvarjehanda nervkrämpor.
O. T. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
