Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dryobalanops - Dryope - Dryoper - Dryophis, Trädormar - Dryselius, Erland Benedikt - Dråp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under blomningstiden öfverströdd med vackra hvita
blommor af ljuflig vällukt. I sprickor och håligheter
i stammens inre afsättes ett slags kamfer, i handeln
kallad Baros- l. Borneo-kamfer (Camphora de Baros,
kemisternas borneol l. kamfyl-alkohol), hvilken
uttages genom trädets sönderhuggning samt derefter
renas och sorteras efter styckenas storlek. Någon gång
lär denna kamfers mängd vara så stor, att stammen, när
trycket slutligen blir för starkt, spränges sönder med
ett dån som af ett kanonskott. (Jfr Kopaivabalsam.) I
medeltal erhållas 11 skålp. ur hvarje stam, hvarför
Borneo-kamfern är många gånger dyrare än vanlig
lauriné-kamfer (omkr. 90 kr. för skålpund) och aldrig
kommer i Europas handel. Den användes af kineserna vid
religiösa bruk samt af infödingarna på Sumatra och
Borneo vid deras furstars begrafning. Borneokamfer
är något hårdare än vanlig kamfer och äfven något
tyngre, så att den sjunker i vatten. Den finaste
består af stora, halfgenomskinande, hvitaktiga,
kristalliniska klumpar; sämre slag utgöras af mindre,
gråaktiga kristaller. Denna kamfer är ej så flyktig
som den vanliga och smälter först vid + 198°. Dess
lukt är densamma som vanlig kamfers med en tillsats
af patchouli eller ambra. Dess sammansättning,
C20 H18 O2 (eqv.), skiljer sig från vanlig kamfers,
C20 H16 O2, genom tillkomsten af 2 eqvivalenter
väte. Genom inverkan af salpetersyra kan borneol
omsättas till vanlig kamfer. Å andra sidan har
det lyckats Berthelot att genom upphettning af
vanlig kamfer tillsammans med pottaska och alkohol
framställa borneol, och denna omsättning låter sig
verkställa äfven genom andra kemiska processer. –
Jämte fast kamfer frambringar D. aromatica äfven
ett slags flytande kamfer, kamferolja, kemisternas
borneén, hvars sammansättning, C20 H16, är isomerisk
eller alldeles lika med vanlig terpentinoljas,
men har betydligt afvikande utseende, smak och
lukt. I sistnämnda afseende öfverensstämmer den med
Borneokamfern. Jfr Kamfer. O. T. S.
Dryope, Grek. mytol., dotter till konung Dryops,
som bodde vid berget Oeta. Hon älskades af Apollo
och födde honom sonen Amphissos, blef sedan gift
med Andremon och förvandlades slutligen till en
lotusblomma.
Dryoper, "skogarnas innevånare", en pelasgisk stam,
som bodde omkring berget Oeta i landskapet Doris
i Grekland.
Dryophis, Trädormar, zool., ett till de giftlösa
ormarnas afdelning (Colubrina innocua) hörande slägte,
hvars arter igenkännas bl. a. derpå att de sakna
ihåliga gifttänder framtill i öfverkäken, vidare på
den smala och långa, pisksnärtformiga kroppen, det
smala hufvudet med den utdragna, spetsiga nosen, den
vida munöppningen, de små ögonen o. s. v. De höra till
de praktfullaste af alla ormar och lefva, såsom namnet
antyder, i träd. Den något öfver 1 m. (3,3 f.) långa
glansspetsormen, D. fulgidus, är vackert grågrön,
med ett guldgult streck på hvardera kroppssidan, och
förekommer i Syd-Amerika, i hvars urskogar man äfven
träffar den prydliga ädelstenssnoken eller piskormen
(D. ahaetulla) som är ungefär 1,5 m. (5 f.) lång och
knappast 2 centim. (7 lin.) tjock samt till färgen
perlgrå, på hufvudets och ryggens öfre sida blågrön,
diamantlikt glänsande, under silfverhvit och
med en guldglänsande strimma på kroppens sidor.
J. G. T.
Dryselius, Erland Benedikt, prest och författare,
f. 1641 i Ljungby socken i Jönköpings län, studerade
1661–64 i Rostock, Wittenberg och Jena, derefter
i Upsala och 1672–74 å nyo i Wittenberg, der han
1673 blef promoverad till filos. doktor, sedan han
utgifvit och offentligen försvarat disputationen
Lineamenta gloriae suecicae, utnämndes 1675 till
hofpredikant hos den då på Räfsnäs boende hessiska
prinsessan Juliana och 1676 till kyrkoherde i
Sorunda pastorat, som han tillträdde 1678, och blef
1687 kyrkoherde i Jönköping. Vid 1682 års riksdag
var han ledamot af presteståndet och satt i Stora
kommissionen, hvilken granskade förmyndarestyrelsens
förvaltning. Död 1708. – D. var en för sin tid lärd
man. Utom åtskilliga historiska afhandlingar och ett
hundratal predikningar utgaf han Korrt och enfaldig
kyrkio-historia öfver Gamla och Nya testamentet
(I. 1704 och II. 1708).
Dråp, jur., betecknar i vidsträckt mening hvarje
handling, hvarigenom någon rättsstridigt beröfvar
en annan menniska lifvet. I en inskränktare och
vanligare bemärkelse omfattar detta ord sådant
dödande, som ej blir mord (se d. o.). Den svenska
strafflagen skiljer emellan dråp med uppsåt att
döda, dråp med uppsåt att endast misshandla samt
dråp af vållande (oaktsamhet). Samma skilnad blef,
genom en förordning af år 1866, införd i den finska
rätten. Förr sammanställdes i den svensk-finska rätten
de två förstnämnda arterna af dråp under benämningen
"viljadråp" samt belades med ett och samma straff
(dödsstraff). Den norska strafflagen skiljer emellan
samma tre arter af dråp som den svenska. Äfven
den danska strafflagen upptager uppsåtligt dråp
och dråp af vållande samt, såsom en mellanform,
uppsåtlig misshandel med dödlig utgång. Enligt denna
strafflag är likväl ej – såsom enligt den svenska,
den finska och den norska rätten – den omständigheten
att den uppsåtliga misshandeln haft döden till följd
tillräcklig att ådraga gerningsmannen dråpstraff,
utan det fordras, att gerningsmannen, ehuru han ej
velat döden, dock "måttet forudse denne som en rimelig
eller ikke usandsynlig fölge af gjerningen". Den
ifrågavarande dråpsarten blir således der i sjelfva
verket endast en särskild, svårare art af vållande
till annans död. – Straffet för dråp är mycket olika,
allt efter dråpets beskaffenhet. Strängast straffas
naturligtvis det uppsåtliga dråpet, lindrigast dråp
af vållande. I Sverige är straffet för uppsåtligt dråp
straffarbete på lifstid eller på viss längre tid. (Är
gerningsmannen lifstidsfånge, skall han dock, i fall
omständigheterna ej äro mildrande, mista lifvet.) I
Norge och Danmark kan sådant dråp i svårare fall
blifva straffadt med döden. I Finland är det ännu i
lag ovilkorligen belagdt med lifvets förlust; men på
mer än femtio år har inom detta land dödsstraffet ej
blifvit tillämpadt, och genom en af 1867 års landtdag
antagen och af kejsaren 1868 sanktionerad förordning –
hvilken dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
