Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duf-slägtet - Dufva, sjöv. - Dufva - Dufva, Alfred Vilhelm, jurist och riksdagsman - Dufvenäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ihåliga träd, t. ex. ekar. Lätet består i ett kort
"hu", hvilket ofta upprepas. Nära 35 centim. (11,8
tum) lång är klippdufvan, C. livia, hvilken har
bakryggen hvit, men för öfrigt liknar den förra. Hon
är blott en enda gång funnen i Sverige, i Bohus län,
men förekommer i mängd på några smärre klippöar
vid Norges vestra kust, 1–2 mil n. om Stavanger,
der hon häckar i klipphålor och bergskrefvor utmed
hafskusten. Allmän är hon också utmed kusten af
Skotland, på Färöarna och i Medelhafstrakterna. I
Egypten bebor denna fogel icke sällan öfre delen eller
tornen på husen i åtskilliga byar. Klippdufvan utgör
stammen för tamdufvan med alla dess många varieteter,
bland hvilka den s. k. brefdufvan (jfr Dufpost) är den
märkligaste. För att öfverföra skriftliga budskap från
en ort till en annan flyttas denna dufva från hemmet
till den ort, hvarifrån brefvet skall skickas. När
hon der blifvit lössläppt, stiger hon straxt högt
upp och beskrifver flere kretsar i luften, men styr
derefter i rät linie kosan hemåt. Såsom bevis på
hennes snabbhet kan nämnas, att en dufva tillryggalade
den öfver 139 kilom. (18,7 mil) långa vägen från
Paris till Liége på 3 1/4 timme, d. v. s. nära 12
m. (40,4 f.) i sekunden, och att en annan gjorde
färden från London till Liége på kortare tid än
sex timmar, med en fart af öfver 19 m. (64 f.) i
sekunden. Den största af de i Sverige förekommande
dufvorna är ringdufvan, C. palumbus, 42 centim. (14
tum) lång. Från de föregående skiljer denna art sig
derigenom att vingarna utvändigt, nära främre kanten,
hafva en hvit fläck. Ringdufvan häckar allmänt i våra
barrskogar ända upp i Jämtland och Ångermanland samt
bygger på grenar ett öppet, konstlöst bo. Hennes läte
kan uttryckas ungefär med "rukuku kuku". Betydligt
mindre är turtur-dufvan, C. turtur, 27 centim. (9
tum) lång. Stjertens sidopennor äro hos denna
art hvita i spetsen, och bröstets nedre del är
hvitaktig. Turtur-dufvan häckar årligen, efter hvad
det påstås, i östra Skåne och har i spridda exemplar,
t. o. m. i ungdrägt, anträffats än här och än der
i landet, ända upp i Lappland. För öfrigt träffas
hon i större delen af Europa och i Asien. Hon är
den behagligaste, sirligaste och näpnaste bland
alla dufvor. Hennes milda kuttrande "turr turr"
innebär någonting på samma gång ljuft smekande och
vemodigt klagande. Jfr Duffoglar och Flyttdufvan.
J. G. T.
Dufva, sjöv., i motsjö göra häftiga rörelser
med främre delen (om fartyg). Orsaken till
sådana rörelser (dufningar, eller oftare:
stampningar) är merendels att stora tyngder äro
placerade i fören. Jfr Gräfva, Stampa och Sätta.
R. N.
Dufva. 1. Zool. Se Duffoglar och Dufslägtet. –
2. Nord. mytol. En af Äges och Råns döttrar. Se
Äges döttrar.
Dufva, Alfred Vilhelm, jurist och riksdagsman, föddes i
Stockholm d. 6 Okt. 1825, blef 1843 student i Upsala
och aflade 1847 examina för inträde i rättegångs-
och räkenskapsverken.
1851 blef han extra fiskal i Svea hofrätt och
1852 vice häradshöfding, var 1853–56 adjungerad
ledamot i nämnda hofrätt och blef 1855
ordinarie fiskal, från hvilken befattning han på
begäran erhöll afsked 1856. Hos justitieombudsmannen
Theorell skötte han sekreteraretjensten under
en del af året 1853 äfvensom under ämbetsresorna
1849 och 1853, och under riksdagen 1853–54 var han
notarie i borgareståndet. 1855 blef han tjensteman
i försäkringsaktiebolaget "Skandia", hvarest han
1856–61 var vice direktör och 1861–69 verkställande
direktör. 1848–64 utöfvade han derjämte en betydande
sakförareverksamhet. Från d. 12 Okt. 1869 till d. 13
Mars 1870 var D. redaktör af "Aftonbladet". Under
riksdagen 1859–60 var han sekreterare i Allmänna
besvärs- och ekonomiutskottet, och 1865 blef
han, såsom representant för Stockholm, medlem af
borgareståndet, hvilket under riksdagens lopp valde
honom till fullmäktig i Riksgäldskontoret. 1870–72
var han (för Stockholm) ledamot af Andra kammaren, och
från 1870 har han varit en af riksdagens fullmäktige
i Riksbanken, af hvilka han sedan årligen valts
till deputerad för den inre förvaltningen. 1872
utsågs han af Kristianstads läns landsting till
ledamot af Första kammaren, hvilken plats han afsade
sig efter 1879 års riksdag. 1872 väckte han vid
riksdagen motion om rätt för Karolinska institutet
att anställa medicine kandidatexamen. En ganska stor
uppmärksamhet väckte D:s uppträdande i den vid samma
års riksdag väckta frågan om mantalspenningarnas
borttagande. D. förfäktade dervid den åsigten att
riksdagen kan utan K. M:ts bifall minska eller indraga
ordinarie statsinkomster samt att en sådan fråga,
om kamrarna stanna i olika beslut, ej skall förfalla,
utan afgöras medelst gemensam votering. 1858–66 var
D. ledamot af direktionen öfver Stockholms stads
sparbank, 1863–67 stadsfullmäktig i Stockholm,
och 1864–66 kyrkofullmäktig derstädes. 1862
blef han medlem af direktionen för Stockholms
hypotekskassa, och 1873 ordförande i styrelsen
för apoteksprivilegiernas amorteringsfond. På
de många områden, der D. varit verksam, har han
ådagalagt mycken kraft och duglighet. Särskildt på
Riksbankens styrelse och förvaltning har han utöfvat
ett väsentligt inflytande. I nämnda inrättning hafva
sedan 1870 en mängd organisationsåtgärder vidtagits,
af hvilka de flesta torde hafva tillkommit på
hans initiativ eller blifvit genomförda under
hans medverkan. Bland dessa åtgärder må nämnas,
att styrelsen och förvaltningen flyttats från
bankens tjenstemän till den egentliga styrelsen
(fullmäktige), i sammanhang hvarmed de många
kontoren, hvart och ett med en tjensteman såsom
nästan sjelfständig chef, blifvit afskaffade,
vidare att kommissionsanstalter inrättats vid såväl
hufvudkontoret i Stockholm som afdelningskontoren
i orterna, hvarigenom det kommissionsväsende, som
tjenstemännen enskildt utöfvade, alldeles upphäfts,
samt att ett afdelningskontor blifvit upprättadt på
Norrmalm i Stockholm.
Dufvenäs l. Dufnäs, ett halft mantal frälse i Siklaö
församling af Stockholms län, nära en mil från
Stockholm, vid södra inloppet till Skurusund. Den
stundom förekommande uppgiften att ett slag stod vid
D. 1517 mellan Kristian II och Sten Sture d. y. är
icke riktig. Nämnda år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
