Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forstena l. Forsstena, urgammal sätesgård - Forster, Hans - 1. Forster, Johann Reinhold - 2. Forster, Johann George Adam - Forster, François - Forster, John - Forster, William Edward
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan till kronan och blef majorsboställe, men är nu
(1881) utarrenderad för kronans räkning.
Forster, Hans, tysk murare- och byggmästare, arbetade
i Sverige sedan 1640-talets början och dog i Stockholm
1653. Han uppförde Kristine kyrka i Falun (tornet
fulländades först 1659 af ett par andra byggmästare),
fullbordade S:t Jakobs kyrka i Stockholm med
tornbyggnaden (1645) och var verksam vid flere andra
byggnadsföretag. -rn.
1. Forster, Johann Reinhold, tysk naturforskare,
f. 1729, beklädde 1753–65 en presterlig befattning
i närheten af Danzig, men förde efter 1765 länge
ett kringresande lif och åtföljde bl. a. kapten
Cook på dennes andra upptäcktsresa (1772–75).
Han var 1780–98 professor i naturvetenskap i
Halle och afled 1798. F. författade bl. a.
Liber singularis de bysso antiquorum (1776),
Observations made during a voyage round the world
(1778), Zoologia indica (1781) och Geschichte der
entdeckungen und schifffahrten im Norden (1784).
2. Forster, Johann George Adam, den förres son,
tysk skriftställare och revolutionär, f. 1754
i närheten af Danzig, medföljde Cook på dennes
andra upptäcktsresa (1772–75), var sedermera
professor i naturvetenskap först i Kassel (1778–84)
och derefter i Vilna (1784–87) samt utnämndes 1788
till bibliotekarie i Mainz. Mot slutet af sitt lif
blef F., "som för sitt uppehälle måste förrätta
en öfversättares galérslafstjenst", en anhängare
af den franska revolutionens läror. När Custine
efter Mainz eröfring tillsatte en provisorisk
regering i staden (Nov. 1792), blef F. dennas
vicepresident. 1793 for han såsom republikansk
kommissarie omkring till närliggande orter
för att söka lösrycka dem från Tyska riket.
Han var i Mars s. å. vicepresident i rhen-tyska
nationalkonventet och afgick i s. m. såsom detta
konvents ombud för att underhandla om stadens
införlifvande med Frankrike till Paris, der han
afled d. 10 Jan. 1794. F., hvars prosa förbinder
fransk lätthet med engelsk värdighet, räknas bland
Tysklands klassiske författare. Hans förnämsta
skrifter äro A voyage round the world (1777; på tyska:
Beschreibung einer reise um die welt in der jahren
1772–75, 1778–80), Kleine schriften, ein beitrag zur
länder- und völker-kunde, naturgeschichte und
philosophie des lebens (1789–97) och Ansichten vom
Niederrhein, Brabant, Flandern, Holland, England
und Frankreich im April, Mai und Juni 1790 (1791–94).
Hans Sämmtliche schriften utgåfvos 1843–44,
och hans Briefwechsel mit S. Th. von Sömmering 1877.
Forster [-stär], François, fransk kopparstickare,
f. 1790 i Schweiz, var lärjunge af P. G. Langlois
i Paris, blef 1844 medlem af Parisakademien och
dog 1872. F. förde sin grafstickel med talang och
återgaf med stor trohet originalets uttryck. Såsom
hans bästa gravyrer anses La vierge au bas-relief
(1835, efter Lionardo da Vinci) och La vierge de
la maison d’Orleans (1838, efter Rafael). Derjämte
graverade han förträffliga blad efter Gérard, Guérin,
Gros m. fl. samt åtskilliga porträtthufvud.
Forster, John, engelsk skriftställare, f. 1812,
d. 1876, egnade sig tidigt åt literaturen
och förvärfvade sig ett framstående namn såsom
historisk, biografisk och kritisk författare. Han
lemnade bidrag till "The Examiner", hvars redaktion
han skötte 1848–58, och som under denna tid blef
en af de inflytelserikaste tidningarna, samt
var derjämte medarbetare i "Edinburgh Review",
"Quaterly Review" och "Foreign Quaterly Review",
hvilken han under flere år redigerade. Då Dickens
nedlade ledningen af "Daily News", blef F. för ett
år dennes efterträdare. Ryktbarast blef F. genom
sina historiska och biografiska verk, bland hvilka
hans uttömmande arbete The life of Charles Dickens
(1871–74), som på ett år upplefde nio upplagor
endast i England, torde vara det mest kända. Bland
hans öfriga många värdefulla arbeten må nämnas
Statesmen of the commonwealth of England (1831–40),
The life and times of Oliver Goldsmith (1848),
Arrest of the five members by Charles the first (1860)
och essays öfver Oliver Cromwell, Daniel de Foe, Sir
Richard Steele, Charles Churchill, Samuel Foote m. fl.
Forster, William Edward, engelsk statsman,
född i Bradpol d. 11 Juli 1818, var en
tid industriidkare, men blef 1861 medlem af
underhuset och intog der snart en betydande plats
inom det liberala partiet. Nov. 1865–Juli 1866 var
F. understatssekreterare för kolonierna i John Russels
kabinett och Dec. 1868–Febr. 1874 vice president
i "Privy Councils" undervisningskomité. Han
ådagalade mycket stor parlamentarisk förmåga vid
genomdrifvandet af reformer i undervisningsväsendet
("Education bill", 1870) och af sluten omröstning
vid parlamentsvalen ("Ballot bill", 1871). Hans
anseende var så stort, att, då Gladstone 1875 lemnade
ledningen af oppositionen, F. ansågs böra blifva
dennes efterträdare såsom Whigpartiets chef; men
han afböjde denna utmärkelse, och valet föll på
markisen af Hartington. Då efter de nya valen 1880
Whigpartiet med Gladstone d. 28 April s. å. åter
kom till styret, inträdde F. i kabinettet såsom
statssekreterare för Irland. Det tillstånd af våld
och laglöshet, hvari Irland vid denna tid förföll,
till följd af feniernas och "landligans" agitationer,
gjorde kraftiga mått och steg nödvändiga. F. föreslog
d. 24 Jan. 1881 i underhuset en särskild för Irland
afsedd lag om skydd till lif och egendom. Det sätt, på
hvilket hans bill behandlades, är en af de märkligare
tilldragelserna i parlamentets historia. Då till följd
af de irländska medlemmarnas, de s. k. homerulernas,
"obstruktionstaktik" debatten om huruvida billen
skulle få företagas till behandling eller ej utdragits
i tio dagar, och sedan ett af sammanträdena räckt
i fyrtioen timmar, gjorde underhusets talman d. 2
Febr. en kupp: han förklarade sig icke längre
kunna tillåta debatten. Homerulerna lemnade salen,
och billens första läsning kunde företagas. Vid
sammanträdets slut föreslog Gladstone en resolution
mot "obstruktionstaktiken", hvilket dagen derefter
framkallade ett stormigt uppträde: trettiofem
homeruler aflägsnades med våld ur salen. Den 25
Febr. antogs slutligen billen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
