- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
117-118

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fotofon, fys. - Fotogen, af blandningar af kolväten bestående oljor - Fotograf, en person, som förstår att utöfva fotografi-konsten - Fotografi, konsten att genom ljusets inverkan frambringa afbildningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som är af stort teoretiskt intresse. Bell har
nämligen funnit, att ljudet kan med tillhjelp af
ljusvibrationer fortplantas äfven utan användande
af telefon och stapel. Om i fig. 1 man tänker sig
de sistnämnda delarna borta och endast en skifva af
selen i S, brännpunkten till linsen L, så kommer
denna skifva, om örat hålles intill densamma, att
gifva från sig ljud, när hon träffas af intermittenta
eller vibrerande ljusstrålar. Derigenom är bevisadt,
att ljusvibrationerna förmå att framkalla sådana
molekulära rörelser, hvilka måste förutsättas för
uppkomsten af ljud. Af stort intresse är äfven, att
selen icke är det enda ämne, som sålunda återgifver
ljudet under ljusets direkta inverkan. Bell har funnit
samma egenskap hos ett så stort antal andra kroppar,
då de användas i form af mycket tunna skifvor,
att han är benägen antaga, att det ej gifves något
undantag, utan att hvarje kropp genom inverkan af
ljusstrålar kan försättas i molekulära vibrationer,
tillräckligt starka att alstra förnimbara ljud.
L. A. F.

Fotogen (af Grek. fos, ljus, och genein, födas). De
hufvudsakligen af blandningar af åtskilliga
kolväten bestående oljor, som under detta namn
användas till belysning och uppvärmning, kunna
vara framställda på ganska olika sätt, såsom genom
destillation af stenkol (Boghead-kol), brunkol,
bituminös skiffer, torf, tjära, bergolja o. s. v.,
och i följd deraf hafva de tämligen olika egenskaper
och sammansättning. Som bekant har emellertid under
de senare årtiondena den nord-amerikanska bergoljan
nästan utträngt alla andra lysoljor ur verldshandeln,
och den allra största mängden fotogen beredes af denna
olja. Den råa bergoljan kan nämligen, till följd
af sin ofta tjockflytande beskaffenhet, sin vidriga
lukt och framför allt sin stora eldfarlighet,
ingalunda direkt användas såsom belysningsmedel,
utan måste först renas, hvilket sker genom
s. k. fraktionerad destillation, hvarigenom såväl
de lättflyktigaste, mest eldfängda beståndsdelarna
(petroleum-eter, gasolja) som ock de svårflyktigaste,
mera tjockflytande (smörjolja, paraffin) särskiljas
från den vid en temperatur af + 150° till 280°
C. öfverdestillerande fotogenen, som sedermera
ytterligare raffineras genom behandling först
med koncentrerad svafvelsyra och sedermera (efter
tvättning med vatten) med natronlut. Den sålunda
renade oljan (fotogen, kerosen eller raffinerad
petroleum) är, som bekant, en klar, lättflytande,
färglös eller svagt gul, ofta i blått skillrande,
tämligen illa luktande vätska, som ej kan blandas
med vatten eller sprit, deremot lätt med eter,
kolsvafla och terpentinolja. Egentliga vigten
varierar mellan 0,81 och 0,87. – Fotogen är, såsom
redan antydts, icke någon bestämd kemisk förening,
utan en blandning af en stor mängd sådana, af hvilka
de flesta och vigtigaste äro kolväten af sumpgasens
serie. Till följd af denna fotogenens sammansättning
af nästan endast kol och väte kräfver densamma för sin
fullständiga förbränning mera syre, än samma mängd af
en fet olja (hvilken alltid i sig sjelf innehåller
syre) fordrar. Detta syre måste naturligtvis tagas
ur luften, och fotogenlamporna således

konstrueras med bättre lufttillförsel,
d. v. s. starkare drag, än som t. ex. behöfdes
vid de s. k. moderatörlamporna, i hvilka fet olja
(bomolja, rofolja) förbrännes. Af största vigt är
att fotogenen icke innehåller sådana lättflyktiga
kolväten, som utgöra hufvudbeståndsdelen af
petroleum-eter och gasolja. De redan vid vanlig
temperatur afdunstande ångorna af dessa oljor bilda
nämligen tillsammans med luft en högst explosiv
gasblandning, och olyckshändelser, förorsakade
genom derpå beroende explosioner, äro tyvärr blott
alltför vanliga. Då bergoljan först började blifva
en verldshandelsvara, inträffade upprepade gånger
total förlust af fartyg, som voro lastade med den
råa, ytterst eldfarliga oljan, hvilken den tiden
raffinerades i Europa. För att, så vidt möjligt
är, förekomma dylika olyckor renar man numera
största mängden af oljan i Amerika. Emellertid
är det ej ovanligt, att de afskilda, lättflyktiga
och i högsta grad eldfarliga oljorna, hvilka ega
mindre handelsvärde än fotogenen, användas till
att förfalska denna. För att, så vidt möjligt är,
sätta en gräns för denna farliga förfalskning (som
svårligen kan på rent kemisk väg upptäckas) har i de
flesta land genom lag bestämts en minimitemperatur,
under hvilken den undersökta oljan icke får afgifva
brännbar gas, om hon skall kunna få benämnas
fotogen och med afseende på förvaring, försäljning,
förtullning o. s. v. underkastas de för denna vara
gällande föreskrifter. (Se för Sverige k. förordn.
af d. 26 Nov. 1875 och k. kungörelsen d. 13
Apr. 1880). Undersökningar af oljors eldfarlighet
utföras af särskildt förordnade kontrollanter enligt
en metod, som finnes utförligt beskrifven i en d. 26
Nov. 1875 utfärdad k. kungörelse och som grundar
sig på att mycket långsamt upphetta ett prof af den
olja, som skall undersökas, närma en liten tändlåga
till oljans yta samt observera den temperatur, vid
hvilken en blåaktig flamma först visar sig öfver
oljeprofvet. Det är klart, att denna temperatur
(Eng. the flashing-point) är en helt annan och ligger
vida lägre än den, vid hvilken sjelfva oljan i sin
helhet fattar eld (Eng. the burning-point); denna
senare har för den ifrågavarande undersökningen
icke någon betydelse. – Fotogenen nyttjas som
bekant i oerhörd myckenhet till belysningsmedel,
hvartill densamma genom sin prisbillighet och
vid förbränningen utvecklade betydliga ljusstyrka
förträffligt egnar sig. På senare tider har fotogen
dessutom fatt ej obetydlig användning som bränsle,
dels i hushållen (s. k. fotogenkök m. m.), dels
inom den mindre industrien, för drifvande af smärre
maskiner o. d. S. J-n.

Fotograf, en person, som förstår att utöfva
fotografi-konsten eller har densamma till sitt yrke. –
Fotografera, med hjelp af ljusets inverkan frambringa
afbildningar. – Fotografisk, som har afseende
på eller åstadkommes medelst fotografien; äfven i
figurlig betydelse, t. ex. en fotografiskt trogen
afbildning: en i alla detaljer trogen afbildning. Se
Fotografi.

Fotografi (af Grek. fos, ljus, och grafein, skrifva,
teckna), konsten att genom ljusets inverkan frambringa
afbildningar; äfven en genom denna konst åstadkommen
afbildning. – Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 15:36:32 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfae/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free