Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fox, Charles James - Fox, William Johnson - Fox channel, hafsarm af Norra ishafvet - Foy, Maximilien Sébastien de - Foyatier, Denis - Foyer, Fr., härd - Foyle, flod i irländska prov. Ulster - Fra, Ital., en benämning för italienska och spanska munkar - Fraas, Karl Nikolaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans glädje och loftal öfver den franska revolutionen,
redan 1791 i underhuset uppsagt all förbindelse med
honom, öfvergingo under de närmaste åren flere andra
af hans anhängare, såsom Portland, Fitzwilliam och
Spencer, till regeringspartiet. Orsaken dertill
var hans ståndpunkt både i den yttre och i den
inre politiken. Han påstod, att ministèren ej tagit
tillbörliga mått och steg för att afböja det 1793
började franska kriget, tadlade, att man genom
detsamma, åtminstone i förstone, åsyftade äfven en
förändring af Frankrikes inre förhållanden, i hvilka
man enligt hans tanke ej skulle inblanda sig, och
uppmanade ifrigt till fred. Han angrep styrelsens
stränga åtgärder emot den demokratiska rörelsen i
landet och yrkade på reformer såsom det bästa medlet
att ställa de missnöjda till freds. 1797–1800 afhöll
han sig från parlamentets öfverläggningar och lefde
på sitt landtställe S:t Anne’s Hill, sysselsatt
med bl. a. förberedelser till en historia öfver
den engelska revolutionen, af hvilket arbete blott
en ringa del hann blifva färdig. Efter unionen med
Irland (1800) förklarade han sig till förmån för
katolikerna på ön och ansåg, att de hade rätt att
fordra valbarhet till parlamentet. De. 1801 afslutade
fredspreliminärerna med Frankrike helsades af
honom med bifall. När kriget 1803 å nyo utbröt,
talade han snarare för än emot detsamma, och skulle
1804 hafva blifvit medlem af Pitts andra kabinett,
om ej den envise konungen satt sig deremot. Efter
Pitts död, 1806, måste emellertid Georg III låta allt
motstånd falla, och F. bildade jämte Grenville ett
kabinett, i hvilket han sjelf var utrikesminister. I
sin förhoppning att vinna Napoleon för en antaglig
fred blef han snart sviken, och för hans sträfvanden
för slafhandelns afskaffande satte döden en
gräns. Han afled d. 13 Sept. 1806. – F. var en
öfverlägsen debattör, kanske den störste, som England
någonsin haft, en framstående statsman, en utmärkt
administratör och den mest hängifne frihetsvän; men
han egde icke det lugn och den sjelfbeherskning, som
i väsentlig mån bidrogo till d. y. Pitts storhet. Han
var en bildad man med mycken klassisk lärdom, kärlek
för historiska studier och sinne för skön konst. Till
karakteren var han fri från all falskhet, afund och
fåfänga samt blid, varmhjertad och välvillig; men ett
lättsinnigt lefnadssätt, beroende både på anlag och på
en förvänd uppfostran, har satt en fläck på hans namn.
E. B.
Fox, William Johnson, engelsk politiker, f. 1786,
d. 1864, studerade teologi och blef prest för
independenterna och senare för unitarierna i
London. Både som talare och som författare af
flygskrifter till arbetarna tog han en liflig del
i alla liberala sträfvanden. Särskildt arbetade han
för en förbättrad folkundervisning. 1847–52 var han
ledamot af underhuset, der han hörde till de ytterligt
radikala och kämpade för sekternas oberoende gent
emot statskyrkan.
Fox Channel [tjannel], hafsarm af Norra ishafvet
mellan Baffins land i ö. samt halfön Melville och
ön Southampton i v.
Foy [fåa], Maximilien Sébastien de, grefve, fransk
generallöjtnant och krigshistorisk skriftställare,
f. 1775, genomgick artilleriskolan i la Fère,
blef 1792 underlöjtnant och utmärkte sig under
Dumouriez till den grad, att han redan 1793 blef
kapten och chef för ett ridande batteri, med
hvilket han deltog i nordarméns fälttåg. 1795–97
tillhörde han Rhen- och Mosel-armén, och 1799
stod han under Masséna i Schweiz. 1805 fick han ett
artilleriregemente, med hvilket han gjorde nämnda
års fälttåg mot Österrike. Följande året sändes
han till Konstantinopel för att leda försvaret af
Dardanellerna, men återvände 1807 och deltog sedan i
kriget på Pyreneiska halfön, der han vanligen förde
detascherade kårer. 1810 blef han divisionsgeneral
och öfvertog efter slaget vid Salamanca (1812)
för en tid högsta befälet. Vid Waterloo stod han i
spetsen för en division och blef för femtonde gången
sårad. Efter 1819 utvecklade han stor verksamhet såsom
deputerad. Död 1825. F. var en mycket framstående
krigare; mest namnkunnig har han dock blifvit
genom sitt utmärkta arbete Histoire de la guerre
de péninsule (1827; "Kriget på pyreneiska halfön"
etc., 1830–33), som, fastän icke afslutadt, blifvit
öfversatt till de flesta europeiska språk. C. O. N.
Foyatier [fåajatie], Denis, fransk bildhuggare,
f. 1793, började sina konststudier i Lyon och
utbildade sig sedermera i Paris under Lemots
ledning. Död 1863. Bland hans förnämsta verk må nämnas
Ung faun (1819), Spartacus (modellerad 1827, utförd
1830), som en tid var uppställd i Tuileries-trädgården
och vann stor popularitet, La siesta (1834), en
grupp Apostlar i Madeleinekyrkan (Paris), Jeanne
d’Arcs ryttarestaty i Orléans (aftäckt 1855) samt
några porträttbyster.
Foyer [fåaje l. fåje], Fr. (af Med. Lat. focarium,
af Lat. focus, härd), härd. Utom Frankrike nyttjas
ordet uteslutande som teaterterm samt betecknar
det invid teatersalongen belägna rum, der publiken
har tillfälle att fritt röra sig och samtala under
mellanakterna. Vanligen står detta rum i förbindelse
med en buffet. Ofta finnes en särskild artisternas
foyer, antingen afsedd endast för artisterna eller ock
tillgänglig äfven för författare, journalister m. fl.
Foyle [fojl], flod i irländska prov. Ulster. Den
uppstår genom föreningen af Finn och Mourne och
utmynnar nedanför Londonderry i hafsviken Lough F.,
som ligger mellan grefskapen Donegal och Londonderry
och som genom en kanal står i förbindelse med
Atlantiska hafvet.
Fra, Ital. (förkortn. af frate, Lat. frater, broder),
en benämning för italienska och spanska munkar, hvilka
icke äro prester, äfvensom för alla tiggaremunkar.
Fraas [fras], Karl Nikolaus, tysk agronom,
f. 1810 i Bajern, var 1835–42 professor i botanik
i Athen, 1847–53 professor i landtbruksvetenskap
vid universitetet i München och 1853–66
direktor för veterinärskolan i nämnda stad. Död
1875. F. utöfvade ett väsentligt inflytande på
Bajerns jordbruksförhållanden; han arbetade för en
vidsträcktare användning af artificiel fiskodling,
anlade den första stora fabriken i Bajern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
