Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - François, Nicolas Louis F., grefve de Neufchâteau - François. 1. Bruno von F. - François. 2. Luise von F. - Franc-quartier, Fr., herald. Se Fyrkant - Francqueville. Se Francheville - Francs-archers, Fr., friskyttar - Franc-Sparre, B. E. Se Sparre, B. E. F. - Francs-tireurs, Fr., friskyttar - Francucci, Innocenzio - Franeker, stad i den nederländska prov. Friesland - Frangipani, romersk adelsslägt - Frangula, bot. farmak., det numera populära namnet på brakveds-busken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sin komedi Pamela (1793) riktade mot det
jakobinska skräckväldet bragte honom i fängelse,
ur hvilket han befriades först genom omhvälfningen
d. 9 Thermidor år II (d. 27 Juli 1794). 1797 blef
han inrikesminister och, efter d. 18 Fructidor år V
(d. 4 Sept. 1797), medlem af direktorium, men återtog
1798 inrikesportföljen, som han dock måste lemna
d. 18 Brumaire år VIII (d. 9 Nov. 1799). Hans
förvaltning utmärkte sig genom ett verksamt
beskydd af vetenskap, konst och industri: han var
den förste, som genom allmänna utställningar sökte
främja industrien. 1804 utnämndes han till senator
och grefve af Neufchâteau (stad i Lothringen,
der han fått sin uppfostran). 1816 blef han medlem
af Franska akademien. Död 1828. F. författade, utom
ofvan nämnda arbeten, bl. a. Discours sur la manière
de lire les vers (1775), Fables et contes en vers
(1814) och Esprit du grand Corneille (1819).
François [fra’ngsåa]. 1. Bruno von F.,
preussisk general, f. 1819, kommenderade i
preussisk-österrikiska kriget 1866 såsom öfverste ett
infanteriregemente i 5:te armékåren och utmärkte sig
i striderna vid Nachod och Skalitz. Vid fransk-tyska
krigets utbrott befordrades han till generalmajor, tog
i slaget vid Spicheren (d. 6 Aug. 1870) de fientliga
positionerna, men stupade under striden, träffad af
flere kulor. – 2. Luise von F., tysk författarinna,
den föregåendes kusin, f. 1825, vann uppmärksamhet
genom romanerna Die letzte Rickenburgerin (1871) och
Frau Erdmuthens zwillingssöhne (1872). Af hennes
mindre berättelser hafva samlingar utgifvits under
titlarna Ausgewählte novellen (1868), Erzählungen
(1871), Hellstädt und andere erzählungen (1874),
Natur und gnade etc. (1875). Hennes framstående
berättaretalang gör sig äfven gällande i den populära
skriften Geschichte der preussichen befreiungskriege
in den jahren 1813–15 (1873).
Franc-quartier [frang-kartie], Fr., herald. Se
Fyrkant.
Francqueville. Se Francheville.
Francs-arehers [frangs-arché], Fr., friskyttar, ett
slags frikår till fots, som 1448 uppsattes i Frankrike
af konung Karl VII, sedan han genom inrättandet af de
s. k. ordonnanskompanierna skaffat sig ett stående
rytteri. I hvarje församling skulle en franc-archer
anskaffas, väpnas och utrustas. Francs-archers buro
pansarskjorta eller linnepansar och voro väpnade
med båge och pil, värja och dolk, sedermera med
armborst. Antalet skulle utgöra 16,000 man i
afdelningar af 500 och 4,000 man. Inrättningen
förföll dock snart och upphäfdes af Ludvig XI för
att lemna rum för ett slags milis. C. O. N.
Franc-Sparre, B. E. Se Sparre, B. E. F.
Francs-tireurs [frangtirör], Fr. (af franc, fri,
och tirer, skjuta), friskyttar, de sällskap, som
bildade sig i Frankrike (mest i de nordöstra och
östra departementen) omkr. 1867, då man väntade
ett krig med Preussen. De härstammade från förut
befintliga skyttesällskap, väpnade sig med tidsenliga
gevär och höllo vapenöfningar, men stodo icke under
regeringens uppsigt, hvarför de francs-tireurs-skaror,
som uppträdde under kriget 1870–71, icke alltid af
tyskarna
erkändes såsom statens trupper. En förordning af d. 29
Sept. 1870 ställde dem till krigsministerns
förfogande, men först genom en dylik af d. 4
Nov. s. å. indrogos de till armékårerna eller
territorialdivisionerna. Många francs-tireurs-band
fortforo dock att föra krig på egen hand. I Paris
funnos 1870–71 talrika francs-tireurs-legioner af
alla vapen och med de mest fantastiska namn. Efter
freden förbjödos de. C. O. N.
Francucci [-kuttji], Innocenzio, italiensk målare,
född omkr. 1494 uti Imola, hvarför han också kallas
I. da Imola, d. 1549, var först lärjunge af Raibolini
(Francia) och Albertinelli, men studerade sedan
flitigt Rafael, likväl utan att kopiera honom. Hans
flesta arbeten (altartaflor) finnas i Bologna,
som var hufvudorten för hans verksamhet. F:s mest
betydande och vackraste målning är Den hel. Katarinas
förmälning (1536), i S. Giacomo maggiore. Dugtigt
målade äro äfven hans fresker i S. Michele in Bosco.
Franeker, stad i den nederländska prov. Friesland,
7 km. från Nordsjön, vid Trekschuitenkanalen mellan
Leeuwarden och Harlingen. Omkr. 6,600 innev. Dess
universitet, stiftadt 1585, upphäfdes 1811 af Napoleon
I. Observatorium. Sidenväfverier, ullspinnerier och
skeppsbyggen.
Frangipani [frandji-], romersk adelsslägt, leder sitt
stamträd tillbaka till den romerska kejsaretiden, men
förekommer ej i urkunderna förr än 1014. Denna slägt
tog liflig del i medeltidens partistrider i Italien,
och flere af dess medlemmar stodo såsom konsuler i
spetsen för Roms municipalstyrelse. Till slägten
F. hörde Giovanni F., som tillfångatog Konradin
och utlemnade honom till Karl af Anjou 1268. Till
en ungersk-kroatisk gren af densamma hörde Franz
Christoph F., som för delaktighet uti Rákóczis och
Zrinyis sammansvärjning mot Leopold I halshöggs 1671,
hvarjämte hans gods indrogos och familjen beröfvades
sitt adelskap.
Frangula, bot. farmak., det numera populära namnet
på brakveds-busken, Rhamnus Frangula L., nat.
fam. Rhamneae DC., kl. Pentandria L., som tämligen
allmänt förekommer å fuktiga skogsängar i hela Europa
upp till polcirkeln. Grenarna äro oväpnade, bladen
ovala, helbräddade (Rh. cathartica L. har tornar och
bladen sågade). Blomfodret är femdelt, kronbladen äro
små och liksom ståndarna 5 till antalet, pistillen
är en. Frukten är en klotrund, först röd, sedan,
svart, bärlik stenfrukt, med 3 frön, ett i hvarje
rum. Af yngre stammar och äldre grenar afskalas
barken, som torkad bildar den mycket begagnade drogen
frangula-bark l. brakvedsbark, Cortex Frangulae,
hvilken förekommer såsom fingertjocka eller smalare
rör eller rännor. Ytterbarken är vanligen slät,
brun eller gråbrun, med på tvären utdragna,
oftast klufna gråa korkvårtor. Insidan är ytterst
finstrimmig och mörkt brungul. Barken brytes lätt,
saknar lukt, har bitter smak och färgar saliven
gul. Den ett år gamla drogen är bättre än den färska,
som förorsakar knip och qväljningar. I barken finnes
glykosiden frangulin, en citrongul, lukt- och smaklös
kristallinisk kropp, möjligen identisk med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
