Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frans Albert, hertig af Sachsen-Lauenburg - Frans Leopold Fredrik, hertig af Anhalt-Dessau - Frans Karl Josef, ärkehertig af Österrike - Frans de Assisi Maria Ferdinand, spansk titulärkonung - Frans af Assisi, katolskt helgon - Frans af Paola, katolskt helgon - Frans af Sales, fransk teolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sachsens och Brandenburgs fredsanbud. I Febr. 1634
var lian åter i Wallensteins tjenst och användes
af denne såsom sändebud till hertig Bernhard af
Weimar. Under tiden blef hans herre mördad, och
vid återkomsten från sin beskickning blef han sjelf
fängslad och förd till Neustadt, der han jämte sin
broder Julius Henrik qvarhölls till Aug. 1635. Om
han efter sitt frigifvande inträdt i österrikisk
tjenst är ovisst. Under åren 1637–40 vistades han
ofta i Lauenburg och Mecklenburg, i hvilket senare
lands inre angelägenheter han mycket ingrep. Han
anklagade, ehuru utan framgång, Mecklenburgs hertig
inför kejsaren för stämplingar med Banér. I Febr. 1640
gifte han sig med en prinsessa af Mecklenburg-Güstrow
och belånades s. å. med Pinneberg, hvaraf han dock
icke kom i besittning. Efter Arnims död (1641)
öfvertog han såsom generalfältmarskalk befälet öfver
den kejserliga armén i Lausitz och lyckades för
kort tid befria Schlesien från svenskarna, men blef
vid Torstenssons anryckande slagen vid Schweidnitz
(1642). Svårt sårad föll han i svenskarnas händer,
kunde med möda skyddas för soldaternas raseri,
hvilka i honom sågo sin store konungs mördare,
och dog till följd af sina sår, d. 30 Maj 1642.
J. Fr. N.
2. F. Leopold Fredrik, hertig af
Anhalt-Dessau, Leopold Maximilians son, föddes
d. 10 Aug. 1740, efterträdde 1751 sin fader på
tronen, men öfvertog först 1758 vid myndig ålder
sjelf regeringen. 1798 ökades hans rike med
tredjedelen af Anhalt-Zerbst. 1807 inträdde han i
Rhenförbundet och antog hertigtiteln. F. var en af
Anhalt-Dessaus bäste regenter. 1767 förmälde han
sig med Lovisa Vilhelmina af Brandenburg-Schwedt.
Död d. 9 Aug. 1817.
3. F. Karl Josef, ärkehertig af Österrike,
kejsar Frans I:s son, föddes d. 7 Dec. 1802. Då
hans broder kejsar Ferdinand 1848 nedlade regeringen,
afsade sig F., som var närmast arfsberättigad,
sina anspråk på tronföljden i Österrike till förmån
för sin äldste son, Frans Josef. F. var gift med
Sofia af Bajern. Död d. 8 Mars 1878.
Frans de Assisi Maria Ferdinand, spansk titulärkonung,
son af infanten Frans de Paula, föddes d. 13 Maj
1822. Till följd af bearbetningar från det franska
hofvets sida förmäldes han d. 10 Okt. 1846 med
drottning Isabella II af Spanien och proklamerades
s. d. till konung. Äktenskapet var helt och hållet
emot Isabellas böjelse, och F. har af sin gemål alltid
bemötts med den största likgiltighet.
Frans af Assisi (Lat. Franciscus de Assisi),
katolskt helgon, franciskanordens stiftare, föddes
1182 i Assisi i Italien och var son af en rik
köpman derstädes. Hans egentliga namn var Giovanni
Bernardone. I sin ungdom var F. fallen för nöjen och
lyx samt krigiska idrotter, men efter en genomgången
svår sjukdom försiggick en stor förändring med
honom. Han drog sig undan verldslifvet, bodde i
en grotta utanför Assisi, hängaf sig åt religiösa
betraktelser samt tog vård om de sjuka och fattiga. I
en vision (1207) tyckte han sig höra Kristus säga:
"Franciscus, gå och återställ mitt hus, som
förfaller!"
Han lät på grund deraf restaurera S:t Damiani
kapell vid Assisi samt ett par andra förfallna
kyrkor, men uppfattade sedermera sin uppenbarelse
så, som Kristus menat sitt andliga tempel, den
kristna församlingen. Han beslöt att i ett lif
af frivillig fattigdom och försakelse helt och
hållet egna sig åt evangelii förkunnande och åt den
lidande mensklighetens tjenst, samt att stifta ett
brödraskap, som strängare och mera följdriktigt än de
andra munkordnarna skulle genomföra den evangeliska
fattigdomen, den absoluta egendomslösheten. Klädd i
en grof, brun kåpa, omgjordad med ett rep, drog han
omkring såsom botpredikant, förskjuten af sin egen
fader, hånad såsom en dåre af många, vördad såsom ett
helgon af andra. Såsom en väldig ström frambröto hans
ord, alldeles oförberedt, ur hjertats djup och ryckte
åhörarna med sig. Hans predikan var väsentligen
praktisk, riktad på lefvernets förbättring och
genomandad af kärlek. Han hade en djup medkänsla
för alla menskliga lidanden och behof samt hyste en
beundransvärd kärlek till naturen. När hans lärjungars
antal uppgått till elfva, gaf han dem ordensregler
(1210), hvilka först bekräftades muntligen af påfven
Innocentius III och sedermera stadfästes af lateranska
kyrkomötet (1215). F. utsände sina lärjungar, två
och två, åt alla fyra väderstrecken för att bota
sjuka, omvända syndare, förkunna evangelium. Han
företog äfven sjelf missionsresor uti Italien,
Frankrike och Spanien samt besökte Palestina och
norra Afrika. Antalet medlemmar af hans orden skall
redan under hans lifstid hafva vuxit till några
tusen. 1212 stiftade Klara af Assisi en qvinlig orden,
klarissinnorna, bygd på franciskanordens grundsatser
och ställd under högsta uppsigt af F. 1221 stiftade
F. ett lekmannabrödraskap, tertiarierna, hvars
medlemmar icke aflade något munklöfte eller lemnade
sina verldsliga sysselsättningar, men dock slöto sig
till franciskanernas grundsatser. Underbara legender
berättas om F.: han skall hafva utfört motsvarigheter
till nästan alla Kristi underverk, och under sin
vistelse på berget Averno i Apenninerna skall han
på sin kropp hafva erhållit aftryck af Kristi fem
sår. F. dog 1226, liggande naken på golfvet i kyrkan
Portiuncula (hans älsklingsplats) i Assisi.
Frans af Paola, katolskt helgon, f. 1416 i Paola
(Kalabrien), blef redan såsom gosse franciskan,
men flyttade vid fjorton års ålder till en grotta,
der han förde det mest asketiska lif. 1436 stiftade
han minimernas orden (minimi fratres), som var en
gren af franciskanorden, och till hvars regler
hörde att undvika allt köttätande. Han kallades
1482 till Frankrike för att rädda Ludvig XI:s lif och
tillbragte der sina återstående dagar. Död 1507. År
1519 kanoniserades han af påfven Leo X. Till hans
åminnelsedag bestämdes d. 2 April.
Frans af Sales [sal] (Fr. François de S.), fransk
teolog, f. 1567 på slottet Sales, i närheten af Annecy
(Savojen), studerade först juridik och blef advokat
i Chambéry. 1593 inträdde han i det andliga ståndet
och inlät sig derefter i en ifrig och framgångsrik
strid mot de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
