Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Franska literaturen - Franska reformerta församlingen, i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppdrifven talang lemna nästan fotografiskt trogna
bilder af den yttre verkligheten, och den har
hittills lyckats bäst i detaljerade skildringar
af menniskolifvets skuggsidor. Under ett sådant
bemödande att iakttaga full trohet mot den yttre
verkligheten, hafva de realistiske, eller rättare
naturalistiske, författarna försummat de ideala
sidorna af det menskliga lifvet, hvilka likväl
ega sin realitet, äfven de, och som för en läsande
allmänhet med oförderfvad smak hafva vida större
intresse än de djuriska sidorna deraf. Möjligt är att
denna metod af personer med högre lyftning än den,
som dess förfäktare nu lägga i dagen, verkligen
kan komma att med fördel användas i det skönas
tjenst. Sannolikare är dock, att denna literatur,
hvilken i sin nuvarande form, såsom ofvan blifvit
antydt, är vida mindre originel, än den gör anspråk
på att vara, ej innebär fröet till en ny framtid för
diktkonsten, utan endast utgör sista resursen för en
blaserad smak. I detta fall kommer den nog i sinom
tid att sköljas bort af en friskare och ursprungligare
literaturströmning. P. A. G.
Tidningspressen i F. har snart en trehundraårig
historia. Det äldsta pressorganet, "Mercure français",
upprättad 1605, en efterbildning af "English Mercury"
(från 1588), var mindre en tidning efter våra begrepp
än ett nyhetsblad för sina dagars såväl vigtigare som
mindre vigtiga händelser. Den verkliga urtypen för den
franska politiska tidningspressen var veckotidningen
"Gazette de France" (se d. o.), upprättad 1631. Till
denna period hörde för öfrigt "Journal des savants"
och "Journal de Paris", i hvilken senare bl. a. André
Chénier var medarbetare. Under revolutionen hade
de ledande männen hvar sitt organ, och de förnämsta
bland dessa voro: Marats "L’ami du Peuple", Brissots
"Patriote français", Héberts "Père Duschesne",
Desmoulins "Le vieux cordelier". Till samma
skede hör äfven "Moniteur universel" (se d. o. och
Gazette de France). Under det första kejsaredömet
och restaurationen uppsattes tidningarna "Journal de
l’empire", sedan "Journal des debats" se Bertin),
"Le constitutionnel", "Le globe", "La Minerva",
"Le National", "Le Figaro" (se Figaro, Le). Från
konungadömet 1830 härstamma "Le Siècle" (1836), "La
Presse (se Girardin, E. de), den satiriska "Charivari"
(1832) och "Le temps" (1829), som räknade Guizot bland
sina redaktörer. 1848 års revolution födde Lamennais’
"Le peuple constituant", Proudhons "Le représentant
du peuple", Raspails "L’ami du peuple", G. Sands "La
montagne" och Sobriers "La commune de Paris". Det
andra kejsaredömets senare år gåfvo upphof åt
"L’opinion nationale", "La France", "La liberté",
"L’avenir national", "Le monde", "L’univers",
"L’époche", "Le gaulois", "Le Paris-journal",
"Le pays", "La cloche", "Le journal de Paris", "La
marseillaise", "Le rappel" och "Le reveil". Efter
händelserna 1870 uppkommo: "La république française"
(Gambettas organ), "Le bien public", "Le soir",
"L’événement", "Le XIX siècle", "L’ordre" m. fl. Vid
sidan af den stora pressen har äfven uppstått en
liten, beräknad att med sitt billiga pris
erhålla en ofantlig spridning. Den grundades 1863 af
bankiren Millaud, hvars "Le petit journal" ej är
politisk, utan fylles med romaner och hvarjehanda,
och som erhållit efterföljare i "La petite
presse". "Le petit National" m. fl. Under de senare
åren har, under frihetens sköld, den tvetydighet och
ohöfviskhet, som karakteriserat den moderna franska
romanen och komedien, äfven gjort sig gällande inom
dagpressen. Ett smutsblad, under republikansk mask,
utan qvickhet och utan smak, vid namn "Gil Blas",
angaf tonen. Den lyckade affärsspekulationen
uppkallade en mängd konkurrenter, hvilka till
fullo karakteriseras af sina titlar: "Boccace"
"Piron", "Faublas", "Grivoiseries parisiennes",
"Journal des cochons" och "Le cochon". Amnestien
af 1880 har å andra sidan gifvit upphof åt en mängd
politiska omstörtningsorgan, hvilka sätta den unga
pressfriheten på ett hårdt prof, t. ex. Rocheforts
"Intransigeant", Felix Pyats "Commune" (som
dock efter kort tid upphörde) samt A. Humberts
"Mot d’ordre" och "Marseillaise" m. fl. – Inom den
särdeles betydelsefulla franska tidskriftsliteraturen
märkas den af Guizot, Rémusat och Broglie grundade
"Revue française" (1828–30), "Revue de Paris"
(1829–52), "La revue des deux mondes" (från 1831),
"Revue comtemporaine" (1852–70). Från detta sistnämnda
år stod Revue des deux mondes (se d. o.) utan några
allvarliga medtäflare, till dess m:me Adam 1879
började utgifva sin "Nouvelle revue". A. F.
Franska reformerta församlingen (L’église
réformée française) i Stockholm. Franska reformerta
trosförvandter funnos i Stockholm redan under Erik
XIV:s regering. 1564 inlemnade de till K. M:t en
ansökan om fri religionsöfning, hvilken ansökan var
undertecknad af bl. a. Erik XIV:s lärare Dionysius
Beurreus, men presterskapet, med ärkebiskop
Laurentius Petri i spetsen, lade sig deremot. Flere
stränga religionsstadgar följde sedermera tid efter
annan, och först d. 27 Aug. 1741 utfärdades, på
rikets ständers tillstyrkan, en kunglig kungörelse,
hvarigenom fri religionsöfning beviljades alla
dem, som tillhörde engelska och reformerta kyrkan,
med tillstånd att i sjöstäderna (utom Karlskrona)
få uppbygga och hafva egna kyrkor. Till följd
af detta tillstånd beslöto medlemmarna af den
reformerta kyrkan i Stockholm, hvilka förut under
engelska ministerns skydd haft gudstjenst i hans hus,
att bygga egen kyrka. Tomt köptes vid Stora Nygatan
(nuv. adressnummer 5), grundstenen till kyrkan lades
1749, och nyårsdagen 1752 invigdes kyrkan. I denna
hölls sedan gudstjenst hvarje sön- och helgdag
med få afbrott till början af 1876, hvarefter
församlingen under några år höll sin gudstjent i
Brödraförsamlingens kyrka. 1879 började en ny kyrka
uppföras vid Stora Humlegårdsgatan (nummer 13),
hvilken kyrka invigdes d. 9 Okt. 1881. Gudstjensten
förrättas på franska språket. Pastorn, som tillsättes
af kyrkostämman, åtnjuter jämte bostad en bestämd
årlig lön af församlingen, som dessutom bestrider
alla öfriga nödiga utgifter. F. n. (1881) räknar
församlingen 44 medlemmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
