Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik (Friedrich) I Vilhelm Karl (konung af Würtemberg) - Fredrik (Friedrich) Vilhelm Ludvig (storhertig af Baden) - Fredrik (Friedrich) II med silfverbenet (landtgrefve af Hessen-Homburg) - 1. Fredrik (Friedrich) II (hertig af Holstein-Gottorp) - 2. Fredrik (Friedrich) III (hertig af Holstein-Gottorp) - 3. Fredrik (Friedrich) IV (hertig af Holstein-Gottorp)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1800 med alla sina kassor till Wien, der han
stannade till freden i Lunéville (1801). Från
denna tid visade han sig vänligare stämd emot
Frankrike och erhöll såsom belöning derför i
"riksdeputationens hufvudbeslut" (1803) flere
områden och kurfurstevärdighet. F. tvangs af
Napoleon att förena sig med honom i kriget mot tredje
koalitionen (1805) och erhöll derför i Pressburgfreden
(s. å.) konungatitel och nya områden. "F. begagnade
från allra första stund sin erhållna suveränitet till
sina undersåtars förderf, och hans despotiska styrelse
blef så mycket mera tryckande för dem, som han var en
i grund och botten energisk, kallt beräknande man. Han
fråssade, prunkade och slösade midt under det största
eländet och förfor med sitt folk alldeles som om det
endast varit ett bihang till hans hof." Med Napoleon
förband F. sig närmare, då han bortgifte sin dotter
Katarina med Jérôme Bonaparte. Han deltog på Napoleons
sida i kriget mot Preussen och Ryssland (1807), i
det österrikiska kriget 1809 och i tåget mot Ryssland
(1812). Då efter dettas misslyckande Tyskland reste
sig mot Napoleon, tog F. fortfarande dennes parti,
men öfvergick d. 2 Nov. 1813 till de allierade mot
vilkor att få konungavärdigheten och landets gränser
bekräftade. Med det af Wienkongressen skapade Tyska
förbundet var han mycket missnöjd, enär det måste
minska hans oberoende, hvarför han först i Sept. 1815
undertecknade förbundsakten. Under förhandlingarna
om att gifva sitt land en författning afled F. d. 30
Okt. 1816. Han gifte sig 1780 med Augusta Karolina af
Braunschweig-Wolfenbüttel och 1797 med Charlotta
Augusta Matilda af Storbritannien och Irland.
J. Fr. N.
Fredrik (Friedrich) Vilhelm Ludvig, storhertig af
Baden, andre son till storhertig Karl Leopold
och Sofia Vilhelmina af Sverige, föddes d. 9
Sept. 1826. Vid faderns död, d. 24 April 1852, blef
F:s äldre broder, den sinnessjuke Ludvig, storhertig
till namnet, men F. förklarades för rikets regent. Den
5 Sept. 1856 antog F. äfven titel storhertig, och
Baden hade sålunda två storhertigar på samma gång,
tills Ludvig dog, d. 22 Jan. 1858. De första nio åren
af F:s regering upptogos af allvarsamma strider med
den katolska hierarkien, hvilken sökte återvinna den
oberoende ställning, som den innehaft före 1830. Väl
afslöt F. 1859 med påfven ett för hierarkien ganska
fördelaktigt konkordat, men det rönte sådant ogillande
af representationens andra kammare, att det måste
återkallas (1861). De kyrkliga förhållandena ordnades
derefter på ett för staten och folket fördelaktigt
sätt. F. regerar i frisinnad anda, har i sitt land
infört vidsträckt sjelfstyrelse och näringsfrihet samt
gifvit domstolarna en tidsenlig organisation. Han är
sedan d. 20 Sept. 1856 gift med Lovisa af Preussen,
kejsar Vilhelms dotter, och har med henne tre barn,
af hvilka prinsessan Viktoria 1881 förmäldes med
kronprinsen af Sverige-Norge, Gustaf.
Fredrik (Friedrich) II med silfverbenet,
landtgrefve af Hessen-Homburg, landtgrefve
Fredrik I:s son, född d. 9 Juni (n. st.) 1633, vistades en
längre tid vid akademien i Genève, hvarefter han
gjorde vidsträckta resor i Italien och Frankrike
för att studera krigsväsendet. Då Karl X
Gustaf 1654 uppstigit på tronen i Sverige,
skyndade F. till Stockholm och erhöll af konungen
öfverstefullmakt samt uppdrag att värfva ett tyskt
kavalleriregemente. Efter åtskilliga äfventyr ankom
F. med sitt regemente till hufvudqvarteret i Danzig,
deltog i de polska fälttågen och befordrades till
generalmajor. 1657 följde han Karl Gustaf till
Danmark. Vid Köpenhamns belägring (1659) miste han
sitt venstra ben, hvarefter han måste begagna ett
konstgjordt ben med silfverleder. Af Karl X lär
han hafva varit bestämd till ståthållare i Livland,
men efter konungens död lemnade han den svenska
tjensten. Den 12 Maj 1661 förmälde han sig i Stockholm med
grefve Abraham Brahes dotter Margareta. De rikedomar
F. erhöll med sin gemål använde han till inköp af
vidsträckta egendomar i Tyskland. Sedan Margareta
efter ett barnlöst äktenskap aflidit 1669, äktade han
1670 hertig Jakobs af Kurland dotter, Lovisa Elisabet,
och öfvergick samtidigt från lutherska till reformerta
läran. S. å. gick F. i brandenburgsk tjenst, der han
1672 erhöll befälet öfver samtliga trupperna. I slaget
vid Fehrbellin (1675) öppnade han såsom anförare
för förtruppen striden. 1681 blef F. landtgrefve,
sedan hans äldre bröder aflidit, utan att efterlemna
manliga afkomlingar. Om sitt lands utveckling lade
han sig mycket vinn, befordrade invandringen af de
från Frankrike fördrifne hugenotterna och byggde
den nya staden Homburg. F. var på en gång skicklig
rytterianförare och duglig regent. Död d. 24
Jan. 1708. F. ingick 1691 ett tredje äktenskap med
Sofia Sibylla af Leiningen-Heidesheim. V. K-r.
Fredrik (Friedrich), hertigar af Holstein-Gottorp.
1. F. II, hertig Adolfs äldste son, föddes 1568
och efterträdde sin fader 1586, men afled redan 1587.
2. F. III, son till hertig Johan Adolf och
Kristian IV:s syster Augusta, född d. 22 Dec. 1597,
tillträdde 1616 regeringen öfver den gottorpska delen
af hertigdömena. Både 1627, då Tilly och Wallenstein
ryckte in i hertigdömena, och 1643, vid Torstenssons
genomtåg, visade han sin fientlighet mot Danmark, i
det han öppnade sina fästningar för dess fiender.
När Danmark 1657 började krig med Sverige, intog
det först hans fästningar, men måste i freden 1658
gifva honom suveränitet öfver den hertigliga delen
af Slesvig och dessutom afstå amtet Schwabstedt
i Holstein. F. dog i Tönning d. 10 Aug. 1659.
Han gifte sig 1630 med Maria Elisabet af Sachsen
(f. 1610, d. 1684) och hade med henne
sexton, barn, bland dem Kristian Albrekt, hvilken
efterträdde honom såsom hertig, och Hedvig Eleonora,
hvilken 1654 förmäldes med Karl X Gustaf.
E. Ebg.
3. F. IV, den föregåendes sonson, son till hertig
Kristian Albrekt och Fredrika Amalia af Danmark,
föddes d. 18 Okt. 1671 och tillträdde regeringen
1694. Han ärfde sin faders och farfaders fiendskap
mot Danmark, slöt förbund med Sverige och gifte sig
1698 med Karl XII:s äldsta syster, Hedvig Sofia.
Kristian V lät 1697 intaga och slopa de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
