Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frich, Joakim - Frid - Fridagar - Frideborg - Fridene - Fridhem - Fridigern - Fridlef - Fridlefstad - Fridlysning - Fridlös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frich, Joakim, norsk landskapsmålare, f. 1810,
d. 1858, var från 1840 bosatt i Kristiania och
målade bl. a. de stora landskapen i matsalen på
Oskarshal. Y. N.
Frid (Fornnord. friðr, Fornsv. friþer) har i det gamla
nordiska lagspråket, utom den vanliga betydelsen af
fred och säkerhet i allmänhet, ofta den särskilda
bemärkelsen af en större fridshelgd, medgifven åt
vissa tider, ställen eller personer. För brott
begångna under en dylik frid ökades böterna utöfver
det annars lagstadgade beloppet. I de gamla lagarna
nämnas många slags frider, såsom julfriden från
julaftonen till tjugondedagen; påskfriden från
dymmelonsdagen till påskdagens afton eller, på somliga
orter, till åtta dagar efter påsk; pingstfriden
från pingstaftonen till åttonde dagen efter pingst;
andfrid, d. v. s. frid under skördeanden eller
rättare under den tid om höst och vår, då det arbetas
i jorden; hemfrid; kyrkofrid; ölfrid (gästabudsfrid);
tingsfrid; köptingsfrid (marknadsfrid); qvinnofrid
m. fl. – Ofta betecknar ordet fred eller frid i
dylika sammansättningar (såsom i vårfred, julfred
o. s. v.), att man under de angifna tiderna var fri
för lagsökningar (friþer i soknum). Om Frodefrid se
d. o. Th. W.
Fridagar, sjöv., kallas af sjömän fläckar,
som vid målning ombord uppkomma (vanligen genom
slarf) deraf att färgen ej fullständigt täcker.
O. E. G. N.
Frideborg, enl. sägnen en gammal from och gudaktig
svensk fru, som under sina sista år antog kristna
läran och ville följa dess föreskrifter äfven deri att
hon på sotsängen gaf all sin egendom åt de fattige. Då
för tiden ansågs det emellertid i Norden för en skam
att vara fattig, hvarför ingen kunde eller ville
mottaga hennes gåfva, som för den skull sändes till
Bremen. Efter henne är en "kristlig folkkalender"
uppkallad, hvilken från 1867 årligen utgifvits af
B. Wadström.
Fridene, socken i Skaraborgs län, Vartofta
härad. Arealen 2,856 har. 805 innev. (1880). Annex
till Fröjered, Skara stift, Kåkinds kontrakt.
Fridhem, på Gotland, Vesterhejde socken, 8 km. s. om
Visby, friskt och vackert belägen villa i schweizisk
stil, som prinsessan Eugenie låtit uppföra 1861–62,
och der hon hvarje sommar plägar tillbringa några
månader. Kbg.
Fridigern, vestgotisk furste under 4:de århundradet,
råkade i strid med en annan, mäktigare vestgotisk
furste, Atanarik, samt sökte och fann hjelp hos
romarna, hvarefter han med flertalet af sitt folk
öfvergick till kristendomen, medan Atanarik förblef
hedning. Vid hunnernas infall flydde F. och större
delen af vestgoterna öfver Donau in på det romerska
området, der ståthållaren Lupicinus gaf dem till pris
åt nöd och elände. Men då Lupicinus vid ett gästabud
äfven sökte bringa F. om lifvet, gjorde goterna ett
väldigt uppror, och F. slog romarna i det blodiga
slaget vid Adrianopel 378, der kejsar Valens, som
skyndat till hjelp, miste lifvet. F. dog omkr. 380.
Fridlef var, enligt uppgift i Ynglingasagan, son af
danske konungen Frode den fredsamme
och sonson af Dan den stolte. – I den historiserande
och af medeltidslärdom uppfyllda inledningen till
Snorra eddan säges en Fridlef vara fader till Oden; en
annan Fridlef var sonson af Oden och son af Sköld samt
fader till Frode den fredgode. – En Fridlef, af götisk
härkomst på fädernet och flamländsk på mödernet,
nämnes bland Islands förste bebyggare. – Åtskilliga
andra personer med samma namn omtalas dessutom i
fornskrifterna. Th. W.
Fridlefstad (vanligare än Frillestad), socken
i Blekinge län, Medelstads härad. Arealen 10,579
har. 3,415 innev. (1880). F. utgör jämto Sillhöfda och
Rödeby ett regalt pastorat af 2:dra kl., Lunds stift,
Medelstads kontrakt.
Fridlysning (af frid, lugn, säkerhet, och lysa, i
dettas betydelse af göra känd, kungöra; jfr lysning
till äktenskap, efterlysning o. s. v.), jur.,
nyttjades i den äldre lagstilen for att beteckna
kungörandet af den fred, som skulle herska vid vissa
tillfällen eller af den säkerhet viss (fredlös) person
skulle ega att åtnjuta. Numera begagnas ordet mest om
det hägn, som genom allmän kungörelse eller stadgande
gifves åt jordegendom med tillbehör (fridlysa mark,
skog, plantering o. d.), åt anläggningar för allmän
nytta (såsom jernvägar, kanaler, telegraflinier
o. d.) eller ock, såsom i jagtstadgan, åt de djur, som
under viss tid äro fredade för jagt och fångst. (I
Sverige äro för närvarande omkr. 30 däggdjurs- och
fogelarter fridlysta). – Fridlysningen innebär
i allmänhet, att ofredande eller skadegörelse
straffas enligt allmän lag eller författning eller
särskilda i kungörelsen meddelade politibestämmelser.
A. Th. S.
Fridlös, jur. Frid var, enligt den äldsta germaniska
rätten, det ordnade och tryggade tillståndet under
rättens herravälde. Hvar och en, som var i folkets
frid, hade derigenom sin rätt garanterad. Genom
kränkande af den enskildes ratt var derför i hans
person allas frid bruten. Denna allmänna frid kunde
emellertid dels utvidgas, i det att handlingar,
som förut icke betraktats såsom fridsbrott,
erhöllo denna egenskap, dels förstärkas, i det
att en högre grad af okränkbarhet i vissa fall
erkändes, med afseende på tid, ort eller vissa
andra omständigheter. Dit hörde Tingsfrid, Hemfrid,
Kyrkofrid m. fl. (jfr Frid och Fridsbrott). – Genom
hvarje ur gerningsmannens vilja sig härledande
handling, genom hvilken skada till lif eller gods
tillfogades en medlem af fridssamhället, eller en
missaktning af honom såsom rättssubjekt ådagalades,
eller en anordning, vidtagen för upprätthållande
af den allmänna friden, kränktes, var tillika den
allmänna friden bruten. Straffet för fridsbrott
i egentlig mening var att gerningsmannen blef
fridlös. Fridlöshet innebar uteslutandet ur frids-
och rätts-gemenskapen, d, v. s. den icke blott betog
den, som deraf träffades, rättsskyddet (derpå syftar
det Isl. uttrycket vargr, det Eng. utlaegr, outlaw,
det Sv. ugilder), och försatte honom i en fullkomligt
främmandes ställning, utan betecknade honom också
såsom en folkets och konungens fiende. Följderna af
fridlöshet voro således: att hvem som hälst kunde,
utan bot, döda den fridlöse; vidare, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
