Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frobisher (Forbisher), Sir Martin - Frobishers bay - Frode - Frodefriden - Frodoard - Frohavet - Frohscammer, Jakob - Frohsdorf - Froissart, Jean - Fromage - Frome - Fromentin, Eugène
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afseglade F. 1577 till de arktiska regionerna, tog
i besittning en landsträcka, som fick namnet
Meta incognita, och intog en last "guldjord". En
tredje expedition utrustades 1578, för att under
F. kolonisera det nu funna guldlandet, men hela
företaget strandade, jorden befanns nästan värdelös,
och F. återvände till England 1578. År 1585 deltog
han uti Drakes expedition till Vestindien, och 1588
utmärkte han sig bland de sjöhjeltar, som besegrade
den "oöfvervinneliga armadan". F. kommenderade 1589
en liten flotta mot Spanien och sändes 1594 med tio
skepp att understödja Henrik IV af Frankrike, men
blef vid angreppet på ett fäste nära Brest sårad
och afled kort derefter s. å. F. var en skicklig
sjöman och entusiastisk upptäcktsfarande, men,
liksom många af den tidens sjömän, förenade
han med sin djerfhet en viss grad af råhet.
O. E. G. N.
Frobishers bay, en vik i sydöstra delen af Baffins
land, under 63° n. br., hvilken förr antogs vara ett
sund. Se Frobisher.
Frode, Fridlefs son, konung af Sköldungaätten,
säges af Snorre Sturlasson hafva regerat i Danmark
vid Kristi födelse, under kejsar Augusti tid,
då det var fred öfver hela verlden. Men emedan
F. var den mäktigaste konung i Norden, kallade
man denna lyckliga fredstid för Frodefride n. Då
skadade ingen menniska den andra, om hon än fann
sin faders eller broders baneman lös eller bunden;
då fanns ej häller någon tjuf eller rånare, så att en
guldring låg länge orörd på Jalangers hed. – F. är
i sjelfva verket endast en föryngrad manifestation
af guden Frö, som förlänar menniskorna frid och god
årsväxt. Det heter derför ock i Ynglingasagan, som
förvandlar Frö till en historisk personlighet, att
den lyckliga Frodefriden börjades under Frös dagar.
Th. W.
Frodefriden, Nordens guldålder. Se Frode.
Frodoard. Se Flodoard.
Frohavet, namn på en lång och bred sträcka af hafvet
utanför kusten af Söndre Trondhjems amt. På yttre
sidan begränsas F. delvis af Froöarna.
Frohscammer, Jakob, tysk teolog och filosof, f. 1821,
blef 1847 katolsk prest och tjenstgjorde såsom sådan
vid flere församlingar i stiftet Regensburg. 1850 blef
han privatdocent, 1854 professor i teologi och 1855
professor i filosofi vid universitetet i München. På
grund af sina frisinnade åsigter kom han i strid med
kyrkan. Han blef 1863 suspenderad, och studenterna
i teologiska fakulteten förbjödos att besöka hans
föreläsningar, men F. fortsatte striden. Han angrep
(1865) påfvens "syllabus" och hans encyklika af
1864 samt (1871) vatikanska konciliets beslut om
påfvens ofelbarhet. 1871 blef han bannlyst. – I sina
föreläsningar och skrifter bekämpade F. jesuiterna och
de katolska nyskolastikerna, sökte visa ohållbarheten
af läran om Petri primat öfver de öfrige apostlarna
och påfvens derpå grundade anspråk samt ådagalägga
den dogmatiska kristendomens ohållbarhet. Dervid
häfdade han en förnuftigt religiös och idealistisk
ståndpunkt samt bekämpade lika afgjordt materialismen
som ortodoxien. De
vigtigaste af hans skrifter äro: Ueber den ursprung
der menschlichen seelen (1854), Einleitung in die
philosophie und grundriss der metaphysik (1858), Ueber
die freiheit der wissenschaft (1861), Beleuchtung der
päpstlichen encyklika und des syllabus (1865), Das
christenthum und die moderne naturwissenschaft (1868),
Das neue wissen und der neue glaube mit rücksicht auf
D. Strauss (1873), Der fels Petri in Rom (1873; 5:te
uppl. 1875). 1862–64 utgaf F. tidskriften "Athenäum".
Frohsdorf, by i ärkehertigdömet Österrike, 52
km. s. om Wien. Omkr. 600 innev. Slott, der grefven
af Chambord residerat sedan 1844.
Froissart [fråassar], Jean, fransk krönikeskrifvare
och skald, f. 1337, d. omkr. 1410, var prestvigd,
men skötte icke ämbetet. Han älskade mera nöjen
och lifvet vid furstarnas hof samt vistades än
i Frankrike, än i Flandern, än i England, än i
Skotland. F. blef slutligen domherre i Chimay, der
han dog. 1856 restes i hans födelsestad, Valenciennes,
hans bildstod. F:s märkligaste arbete är: Chroniques
de France, d’Angleterre, d’Ecosse, d’Espagne, de
Bretagne, de Gascogne, Flandres et lieux d’alentour
(tr. omkr. 1408; flere gånger omtryckt; bästa upplagan
är redigerad af J. A. Buchon, 1824–26). F:s krönika,
den yppersta bland alla franska krönikor, omfattar
tiden 1326–1400, stöder sig uteslutande på hvad
förf. sjelf hört eller sett och utgör en vigtig
källa för kännedomen af den tid han skildrar. F:s
dikter utgåfvos af Scheler (1870–72) och i urval af
J. A. Buchon (1829).
Fromage [-asj], Fr. (Ital. fromaggio, af
Med. Lat. formaticum, eg. hvad som är gjordt i form),
ost. Ordet förekommer i en mängd sammansättningar
(vanl. med ortnamn) till betecknande af olika
ostsorter, t. ex. fromage de Brie, f. de Chester,
f. de Roquefort o. s. v.
Frome [fråm], stad i engelska grefskapet Somerset,
vid Frome, en biflod till Avon. Omkr. 9,800
innev. Tillverkning af fina ylle varor. Staden är
ryktbar för sitt öl.
Fromentin [fråmangtäng], Eugène, fransk målare och
skriftställare, föddes i La Rochelle 1820 och dog
der d. 27 Aug. 1876. Han egnade sig först åt studier,
men öfvergick sedan till måleriet och blef lärjunge
af landskapsmålaren Cabat. Sjelf beklagade han sina
förlorade studieår och hyste en nästan till fruktan
gränsande respekt för de gamle målarna, särskildt
för de stora italienske och holländske mästarna, om
hvilka sistnämnde han utgaf en intressant studie:
Les maîtres d’autrefois (1876). Men han hjelpte
saken dermed att han reste till Algeriet för att
studera och tolka en natur och ett lif, som icke
uppmanade till någon jämförelse. F. förstod att,
så att säga, tränga in till sjelfva hjertpunkten
af Orientens civilisation. Han öfverträffade deri
sina föregångare, sådana som Decamps och Delacroix,
hvilka i Orientens lif sökte de slående sidorna
eller de häftiga rörelser, som kunde finnas under
den lugna ytan. F. deremot sökte inga underliga
syner eller scener, utan visade Österns lif, sådant
det händelsevis, utan att uppsökas, tedde sig för
hans blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
