Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Fräkenväxter
- Fräknar
- Frälsarboj
- Frälsare
- Frälsarens orden
- Frälsareorden
- Frälsarkrans
- Frälse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blad. Fruktsättningarna kunna sägas bilda
öfvergång mellan stenkolsperiodens former och
Equisetum, ty axen voro – enligt Schmalhausen –
liksom hos de förre ledade, med bractéer vid hvarje
led, men de skaftade sporgömmena bildade flere
kransar på hvarje internodium. Tänker man sig
axet bestående af blott ett internodium, skulle
det således visa samma byggnad som hos Equisetum.
1. O. T. S. 2. A. G. N.
Fräknar (Lat. ephelides, T. sommersprossen), små
bruna runda pigmentfläckar, framträdande vanligen
blott under sommaren, mest i ansigtet, men äfven på
andra blottade kroppsdelar, i synnerhet hos finhylta
blonda eller rödhåriga fruntimmer. De hafva äfven
kallats lefverfläckar för deras oriktigt förmodade
sammanhang med sjukdomar i lefvern. De kunna väl genom
skarpa vätskor för en tid aflägsnas, men recidivera
vanligen snart och äro i allmänhet ytterst envisa,
emedan de bero på en egendomlig benägenhet hos
hudpigmentet att afsätta sig fläcktals. Denna
benägenhet torde man dock kunna minska genom att
skydda ansigtet mot solstrålarna. F. B.
Frälsarboj, sjöv., räddningsboj. På örlogsfartyg
betecknas med detta namn en akterut
 |
| |
upphängd räddningsapparat, bestående af tvänne,
sinsemellan förenade, ihåliga kulor af jernbleck och
försedd med en långsamt brinnande, lysande brännare.
O. E. G. N.
Frälsare, en som hjelper, räddar ur nöd eller fara. I
Gamla testamentet förekommer uttrycket någon gång
om menniskor (t. ex. Dom. 3: 9), dock brukas det i
bibeln oftast och i Nya testamentet uteslutande om Gud
(Ps. 106: 21, Luk. 1: 47) och är isynnerhet en stående
benämning på Jesus Kristus, hvilken kommit i verlden
"för att uppsöka och frälsa det som förtappadt var"
(Luk. 19: 10. 1 Tim. 1: 15). Namnet Jesus betyder också
"frälsare" (Matt. 1: 21). Den frälsning, som Jesus
utförde, var af andlig art, en frälsning från synden
och döden, ett återställande af menniskans genom
synden störda gemenskap med Gud. Den utgår, enligt den
bibliska åskådningen, från den förutsättningen att
menniskoslägtet genom syndafallet blef förderfvadt
och ur stånd att i religiöst och sedligt hänseende
upprätta sig sjelf. Då åtog sig Guds evige, enfödde
son de fallnas sak, blef menniska och åvägabragte
genom sin fullkomliga rättfärdighet en försoning för
synden samt ingöt kraft till ett nytt, heligt och
rättfärdigt lif i menniskoslägtet. Hos den, som
genom tron blifver delaktig af denna nya lifskraft,
besegras syndens makt och upphäfvas hennes följder,
dock till fullo icke i detta lifvet; frälsningens
slutliga mål uppnås först i ett annat lif, der
både synd och död äro fullkomligt tillintetgjorda.
E. J. Ö.
Frälsarens orden. Se Birgittin-orden.
Frälsareorden, Greklands enda riddareorden,
stiftades d. 1 Juli 1833 af konung Otto, till
minne af landets befrielse från det turkiska
oket. Orden har fem klasser; tecknet består af
en hvit emaljerad 8-uddig stjerna, hvilande på en
krans af lager och eklöf. Midtskölden hade förut
ett grekiskt kors med omskrift på grekiska: "Herre,
din högra hand är förhärligad med kraft" och på
baksidan konungens bröstbild med omskrift: "Otto,
konung af Grekland". Genom ändring i statuten d. 7
Aug. 1863 visar midtskölden på frånsidan frälsarens
bild, med den förstnämnda omskriften, och på baksidan
det grekiska korset med omskrift: "Grekernas fjerde
nationalförsamling, hållen i Argos 1829". Orden bäres
i ljusblått band med smala hvita kanter.
Frälsarkrans, sjöv., ringformig, med kork fylld
räddningsboj af segelduk, upphängd på lätt tillgänglig
plats för att kunna kastas i vattnet till en person,
som fallit öfverbord. O. E. G. N.
Frälse (Isl. frelsi; Fornsv. frælsi) betecknade
ursprungligen endast frihet, friborenhet, i motsats
till träldom, men ordet erhöll redan vid början af
1200-talet betydelse af förmånsrätt i allmänhet
och särskildt skattefrihet. Sedermera har jämväl
benämningen öfverförts på de samhällsgrupper,
de stånd, som åtnjöto dessa förmånsrätter, och
slutligen har man med frälse kommit att beteckna
företrädesvis ett visst slags förmåns berättigad
jordegendom, en särskild jordnatur. – Den jordnatur,
som nämnes frälse, har sitt upphof ur tvänne olika
källor och har till följd deraf äfven fördelat
sig i två särskilda slag: det andliga frälset och
det verldsliga eller rusttjenstfrälset. Såväl det
andliga som det verldsliga frälset var förberedt och
grundlagdt redan långt tidigare än instiftandet deraf
genom formliga regeringshandlingar skedde. I den mån
svenske konungens makt växte, sökte han att omkring
sig samla skickliga krigare och dugliga tjenare,
hvilka visserligen sålunda förlorade karakteren af
"män för sig", men deremot såsom konungens män kommo
i åtnjutande ej blott af ära och förläningar, utan
äfven af frihet från skatt till konungen. På samma
sätt medgafs utan tvifvel faktiskt skattefrihet för
kyrkans män och gods allt ifrån den tidpunkt, då en
kristen kyrka i Sverige först grundades och började
komma i besittning af jordegendom. Frälsets formliga
instiftande i Sverige tillhör deremot 13:de årh.
Det andliga frälset, som först instiftades, räknar sin
tillvaro såsom grundadt på ett verkligt privilegium
från år 1200, då konung Sverker d. y. tillerkände de
andlige frihet från alla utskylder till konungen och
kronan för deras personer, gods och gårdar. Detta
medgifvande kunde lagligen gifvas endast för hvarje
konungs egen regering, enär han ej egde minska kronans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed May 8 15:36:32 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfae/0231.html
