Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frändsämjospjäll - Fräs - Fräspulver - Frätmedel - Frätsten - Frö (mytologi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frändsämjospjäll (af Gammalsv. frændsæmia,
frændsimi, frändskap, skyldskap, och spiæll,
skada, våld), jur., är ett i det äldre lagspråket
förekommande uttryck för kränkning af skyldskap
genom blodskam eller lägersmål i förbjudna led.
A. Th. S.
Fräs. Se Fraise.
Fräspulver, Pulvis effervescens Ph. Su., farm.
med., benämnas något vexlande blandningar af tvåfaldt
kolsyradt natron och vanligen vinsyra eller
citronsyra. Det fräspulver, som föreskrifves i
den nu gällande svenska farmakopén, består af 2
gr. natronbikarbonat (tvåfaldt kolsyradt natron,
"soda") och 1 1/2 gr. vinsyra, hvilka beståndsdelar
utlemnas inlagda hvar för sig, bikarbonatet i blått
och syran i hvitt papper. Två sådana pulver, ett
af hvardera slaget, utgöra en vanlig dosis. Vid
begagnandet löses ett pulver af hvardera slaget
särskildt för sig i ungefår ett fjerdedels glas
vatten, och derefter slås lösningarna tillsammans,
hvarvid blandningen häftigt skummar eller fräser
genom den bortgående kolsyran, som utjagas ur
bikarbonatet genom vinsyran, hvilken förenar sig
med natronet och bildar natriumtartrat (vinsyradt
natron), hvilket innehålles löst i den fräsande
drycken. Under fräsningen bör blandningen drickas,
hvarvid den nedsväljda kolsyran verkar lugnande
på en retlig magsäck och sålunda kan borttaga
qväljningar, hindra krökningar samt lindra värk och
smärtor i magsäcken. Fräspulver, på detta sätt löst
i vatten, begagnas äfven som en kylande och läskande
dryck. Tillsammans med fräspulver kunna gifvas och
behållas vissa läkemedel, hvilka, gifna ensamt,
ofta icke fördragas af en retlig mage. – Man har
äfven fräspulver af magnesiumkarbonat (magnesia) och
vinsyra, t. ex. föregående Sv. Farrnakopéers Pulvis
magnesiae tartaricus (P. aërophorus), som var en
blandning af 1 del magnesia, 1 del vinsyra och 4 delar
socker, hvartill sattes vissa droppar pepparmyntolja.
O. T. S.
Frätmedel, Remedia caustica (af Grek. kavstikos,
brännande), farm. med., kallas sådana medel, hvilka,
då de komma i beröring med någon kroppsdel, under
föga höjning af temperaturen förstöra och liksom
förbränna denna del. De kraftigare af dessa medel
bilda af de förstörda väfnaderna en svartaktig skorpa,
"brandskorpa" (eschara, hvarför de äfven kallas
R. escharotica), hvilken småningom genom varbildning i
omkretsen lösgöres och bortfaller, efterlemnande ett
mer eller mindre djupt sår. De vanligast begagnade
frätmedlen äro kalihydrat (kaustikt kali),
antimonklorur ("antimonsmör"), silfvernitrat
(Lapis infernalis), qvicksilfverklorid (sublimat),
wienerpasta (Pasta viennensis) samt äfven beredningar
med ammoniak och arsenik. Många koncentrerade syror
användas likaledes såsom frätmedel, t. ex. rökande
salpetersyra och vanlig rå salpetersyra (skedvatten),
svafvelsyra, klorvätesyra, kromsyra o. s. v. Somliga
frätmedel benämnas äfven R. corrosiva, t. ex. sublimat
(Chloretum hydrargyricum corrosivum), en benämning,
som kan beteckna en i viss mån lindrigare grad af
frätningsförmåga. – Frätmedel användas dels
för att borttaga sjukliga bildningar (tumörer,
kräftknölar), dels för att genom afsöndringen från
det bildade såret "afleda" från inre inflammerade
delar. Jfr Kauterisering. O. T. S.
Frätsten, farm. med., är ett af allmänheten
begagnadt namn på kalihydrat eller kaustikt kali
(Hydras kalicus Ph. Su.), som förekommer i form af
gjutna små cylindriska stänger af hvit färg, hvilka
böra förvaras i väl tillslutet glaskärl, emedan de
hafva stark benägenhet att taga till sig vatten ur
luften, hvarför frätstenen, förvarad i öppet kärl,
snart flyter sönder genom det upptagna vattnet och
derjämte förenar sig med i luften befintlig kolsyra
och förvandlas till kalikarbonat (kolsyradt kali,
"pottaska"). Kalihydratet är sällan fullkomligt
fritt från kalikarbonat. Det har en frätande
skarp alkalisk smak, förvandlar de flesta röda
växtfärger till blåaktiga och förstör hastigt de
flesta djuriska väfnader. Frätstenen nyttjas till
åstadkommande af djupare varafsöndrande sår i huden
och underliggande väfnad, i afsigt att framkalla
en "afledning" från inflammerade organ i närheten
af användningsstället. Den synes förr hafva varit
för detta ändamål mera begagnad än för närvarande.
O. T. S.
Frö, Fornnord. Freyr, Nord. mytol., en af vanerna,
son af Njärd och Skade, säges i eddan vara ypperst
bland åserna. Han råder öfver regn och solsken
samt jordens gröda, och honom bör man anropa för
god årsväxt och frid. Han råder ock för lyckan vid
menniskornas egendomsförvärf. Af gudarna erhöll han
Alfhem i tandgåfva; dermed antydes, att han råder
öfver de välgörande naturmakter, som representeras
af alferna. – All jordisk välsignelse härrör
från denne milde gud, och han prisas derför såsom
den bäste och den främste bland åserna; "han kommer
ej mö eller mans qvinna att gråta, och han löser
hvar och en ur bojor". F. är solens gud och tedde
sig derför för nordbon såsom den mildaste och
blidaste gudamakten. Såsom solgud öfvervinner
han vinterjätten Belje, hvilken han dödade med ett
hjorthorn, emedan han vid ett föregående tillfälle
bortskänkt sitt goda svärd. Han hade nämligen en
gång satt sig i Odens högsäte Lidskjalf och fick då i
Jättehem se den fagra mön Gerd, som var så strålande,
att luft och haf upplystes af återglansen från hennes
händer och armar. Följden deraf blef, att F. vardt
dödligt förälskad och sände sin skos en Skirne för
att föra henne med sig till F. Skirne åtog sig den
vådliga färden endast på det vilkor att F. gaf honom
sin häst och sitt svärd, hvilket var så godt att det
fäktade af sig sjelf. Under mycken motsträfvighet
lofvar slutligen Gerd att skänka F. sin kärlek efter
nio nätters förlopp. Denna sköna myt, som lifligt
skildras i eddasången Skirnesmål, bringar tanken att
eftersinna huru långsamt och likasom motvilligt det i
den vinterliga jorden nedlagda sädeskornet (gerði,
inhägnadt åkerfält) kan af solens ljus och värme
bringas till utveckling och mognad. – En gång skall
dock, heter det, Frö ångra, att han skänkt bort sitt
svärd; det sker, när Muspels söner komma att strida
med gudarna, då Frö stupar för Surts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
