Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fuga - Fugara - Fugato - Fugera - Fugger, slägt - Fughetta - Fuglie - Fuhrpark - Fuimus troes - Fukian (Fokian) - Fukoidsandsten - Fuksin - Fuktig brand - Fuktighet - Fuktighetsmätare - Fukuleggen - Ful
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på motiv ur temat sjelf, i hvilket fall fugan är
sträng (f. obligata), eller på nya motiv, då fugan är
fri (f. libera). Har temat uppträdt i alla stämmor,
så är fugans första genomföring eller exposition
afslutad. Sedan vidtaga nya genomföringar, då ofta de
svårare formerna af imitation komma till användning,
såsom temats ömvändning, dess rytmiska förstoring
eller förminskning, dess inträdande på annan taktdel
(per arsin et thesin) samt framförallt dess
trångföring (stretta), då t. ex. följeslagaren infaller
redan innan föraren slutat och sålunda bildar kanon
med denna (hvarför temat bör vara så bygdt, att detta
är harmoniskt möjligt). Fugan afslutas vanligen med
en orgelpunkt. En fuga med två tema kallas dubbelfuga,
med tre trippelfuga o. s. v. – Den reala fugan finnes
någorlunda utbildad redan hos Gabrieli, den tonala
först hos Frescobaldi. Bachs kantater och passioner,
Händels oratorier böra företrädesvis studeras i
och for vokalfugan, hvaremot Bachs orgelsaker
och "vältempererade klavér", Scarlattis och
Rameaus klavérverk, Haydns, Mozarts och Beethovens
kammar- och orkestermusik erbjuda mönstersatser för
instrumentalfugan. Bland teoretiska arbeten må nämnas
Marpurgs "Abhandlung von der fuge", Cherubinis "Cours
de contrepoint", Richters "Lehrbuch der fuge",
Bellermanns "Contrapunkt", äfvensom kompositionsläror
af Reicha, Marx m. fl. Hauptmann har, i "Einige
regeln zur richtigen beantwortung des fugenthemas",
för första gången vetenskapligt fastställt lagarna
för den tonala fugan, och E. Naumann har nyligen,
i "Darstellung eines bisher unbekannt gebliebenen
stylgesetzes im aufbau des classischen fugenthemas",
gjort några intressanta iakttagelser öfver det
klassiska fugatemats pyramidala byggnad. A. L.
Fugara (se Fuga), musikt., flöjtartad orgelstämma,
vanligen i manualen och af 1,25 m. storlek.
A. L.
Fugato (se Fuga), musikt., en i ett större tonstycke
uppträdande kort sats, behandlad i fri fugastil.
A. L.
Fugera (se Fuga), musikt., utarbeta en fuga eller
ett fugato.
Fugger, tysk bankir-, grefve- och fursteslägt,
härstammar från väfvaren Johann F. i Augsburg,
som vid sin död (1409) lemnade den då för tiden
betydliga förmögenheten af 3,000 gulden i arf åt sina
barn. En af hans söner, Andreas den rike, stiftade
(1453) den, 1583 utdöda, adliga linien F. von Reh,
och en annan, bankiren Jakob F. (d. 1469), blef
stamfader för de nu lefvande slägterna Fugger. I
slutet af 1400-talet hade slägtens rikedom ökats
så, att den kunde försträcka kejsar Maximilian nära
250,000 gulden. I Tyrolen byggde Ulrik F. (d. 1510)
det präktiga slottet Fuggerau, i Augsburg stiftade
1519 Jakob von F. (d. 1525) det s. k. Fuggerei, en
ännu beståndande anstalt, der fattiga borgare emot låg
hyra få bostad. (Se Augsburg.) Jakobs söner, Raimund
(d. 1535) och Anton (d. 1560), blefvo 1530 upphöjda
till grefvar af Kirchberg und Weissenhorn. Deras
familjer delade sig i flere linier, af hvilka en,
F.-Babenhausen, med Anselm 1803 fick
furstlig värdighet; redan 1806 mediatiserades
dess besittningar. Hufvudsakligen genom handel
och bergsbruk har ätten förvärfvat sina ofantliga
rikedomar, hvilka den använder till att på ett
storartadt sätt understödja konst och vetenskap.
Fughetta (se Fuga), musikt., liten fuga.
Fuglie, socken i Malmöhus län, Skytts härad. Arealen
925 har. 592 innev. (1880). Annex till Hvellinge,
Lunds stift, Skytts kontrakt.
Fuhrpark. Se Forpark.
Fuumus troes, Lat., "vi hafva varit trojaner", ett
yttrande, som Apollo-presten Panthus, enl. Virgilius
(Aeneiden, II, 325), fällde vid åsynen af det
brinnande Troja, användes numera ordspråksmässigt
i betydelsen "den gamla, goda tiden är förbi",
"allt är förloradt", "med oss är det ute".
Fukian (Fokian), provins i sydöstra Kina, midt
emot ön Formosa, mellan Fukian-sundet och den med
kusten parallella bergskedjan Ta-jü-ling. Arealen
118,517 qvkm. Omkr. 23 mill. innev. Det är i v. ett
bergland, som sänker sig terrassformigt mot hafvet,
och har en icke särdeles bördig jordmån, men är
sorgfälligt odladt och derför en af Kinas rikaste
provinser. Det genomflytes af många på ofvannämnda
bergskedja upprinnande floder, af hvilka Min är
den största. Landets hufvudprodukt är te; det bästa
kommer från trakten af staden Kianning. Innevånarna
stå i bildning efter kineserna i norr. Genom
sitt lands läge hänvisade till sjöfart, äro de
Kinas egentliga sjömän. De utvandra gerna, och en
stor del af Nord-Amerikas kulis kommer från denna
provins. Hufvudstad: Futsjau.
Fukoidsandsten, geol., sandsten, som innehåller
lemningar af tångartade växter (fukoider). I Sverige
har man länge med detta namn betecknat den kambriska
sandstensbildningens öfre hufvudafdelning. Den
innehåller utom fukoider, hvilka dock äro af något
tvifvelaktig natur, samt utom spår af maskar
eller andra djur inga andra fossil än ett par
brachiopod-arter och måhända någon pteropod. I
andra land har man med samma namn betecknat helt
andra bildningar, så i Schweiz vissa tertiära
sandstenar. G. L.
Fuksin. Se Anilinfärger.
Fuktig brand. Se Brand.
Fuktighet. Se Hygrometri.
Fuktighetsmätare. Se Hygrometer.
Fukuleggen. Se Filefjeld.
Ful, estet., motsatsen till skön. Då det sköna,
såsom öfverensstämmelse mellan det förnuftiga och det
sinliga, framkallar välbehag, gör deremot det fula,
såsom innerst beroende på det sinligas motsägelse
mot och tillfälliga seger öfver det förnuftiga, en
motbjudande eller frånstötande verkan, hvilken till
och med kan stegras till upprörande. Det fula, såsom
laglöshet, oordning eller tvång, faller naturligtvis
utom den egentliga eller klassiska skönhetens område,
men dess estetiska användning är det oaktadt ganska
vidsträckt och tjenar ernåendet af ett annat slags
allmännare skönhet, den karakteristiska. Den menskliga
naturens kraf på omvexling tillfredsställes genom
det fulas användning vid sidan af det sköna, hvilket
motsatsen tjenar att än mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
