Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Funck, Karl - 4. Funck, Alexander - 5. Funck, Fredrik Alexander - Funcke, Otto Julius - Fundament - Fundamental-afstånd - Fundamental-bas - Fundamental-elektrometer - Fundamental-stjernor - Fundation - Fundbo - Fundinn - Fundinn Noregr - Fundj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fredriks tronafsägelse (1768) måste han, liksom hela
rådet, böja sig för nödvändigheten och medgifva
riksdagens sammankallande. Vid denna riksdag blef han
jämte nio af sina ämbetsbröder afsatt. Vid riksdagen
1771–72 visade F. sig villig att gå konungens önskan
till mötes att åstadkomma en förlikning emellan
partierna. Den 22 Mars 1772 återinsattes han i
rådsämbetet. Vid underrättelsen om resningen i Skåne
utsågs F. att afgå dit för att leda anstalterna till
upprorets qväfvande; men innan hans instruktion
var färdig, kom revolutionen emellan. Efter
regementsförändringen d. 19 Aug. blef han jämte
de andra riksråden d. 22 Ang. 1772 afskedad och
drog sig undan i det enskilda lifvet. Död. d. 22
Juni 1783 på Hofgården (i Östergötland).
A. B. B.
4. Funck, Alexander, friherre, bergsvetenskapsman,
den föregåendes broder, född d. 1 Febr. 1716 på
Lilla Avesta, blef 1735 auskultant i Bergskollegium,
der han 1779 blef notarie och hvarifrån han
s. å. fick afsked med titel af bergsråd. 1745
utnämndes han till direktör för Ljusnedals kopparverk,
1752 till bergmästare i Södermanlands m. fl. län
och 1776 till geschworner vid Sala silfververk.
1741 gjorde F. en studieresa till Norge och 1748–53
till England och kontinenten samt meddelade öfver
sina resor åtskilliga berättelser, hvaraf några äro
införda i Vetenskapsakad:s handlingar. 1742 blef
F. medlem af denna akademi. Död i Norrköping d. 8
Nov. 1797. – F. utgaf: Observationer om dagsljuset
i Salbergs silfvergrufva (1741), Undersökning
om Åtvidabergs kopparverk (1763), Beskrifning öfver
tjäru- och kolugnars inrättande (1748 och 1772),
Några anmärkningar om bergshushållningen (i
"Bergsjournalen" 1787–88).
5. Funck, Fredrik Alexander, friherre, riksdagsman,
den föregåendes sonson, född d. 20 Dec. 1816 på
Bolltorp, i Skönberga socken, Östergötlands län, blef
1831 student i Upsala, studerade från 1834 någon tid
vid landtbruksinstitutet i Möglin och var 1837–48
underlöjtnant vid Andra lifgrenadierregementet.
Han egnade sig derefter åt landtbruk och hedrades med
en mängd kommunala uppdrag; bl. a. var han ledamot af
Göta kanalbolags direktion och 1863–74 af landstinget,
hvars ordförande han var under de senare åren.
Såsom medlem af ridderskapet och adeln bevistade
F. tre ståndsriksdagar, hvarunder han tidtals var
ledamot af banko- och statsutskotten samt ordförande
i det förstnämnda, och var 1867–74 ledamot af Första
kammaren samt af statsutskottet, der han arbetade
oförtrutet och var ordförande i riksgäldsafdelningen.
1873 utnämndes han till vice talman. Död på
Bolltorp d. 28 Maj 1874. – F. var en sjelfständig
man, ingen ovanligt begåfvad talare, men egde
kammarens öra, när han talade. Han var motståndare
till förslaget om grundskatternas afskrifning och
ogillade, att frågan om arméorganisationen sammanbands
med grundskattefrågan.
Funcke, Otto Julius, tysk prest och författare, f. i
Wülfrath, i närheten af Düsseldorf. d. 9 Mars 1836,
är sedan 1868 pastor vid
"Friedenskirche" i Bremen. Han har författat ett stort
antal uppbyggelseskrifter, af hvilka många blifvit
öfversatta till svenska.
Fundament (Lat. fundamentum, af fundus, grund),
grund, grundval. – Fundamental, hvad som har
afseende på grunden, t. ex. fundamentalsats, sats,
som utgör grunden för en bevisning. – Fundera
(Lat. fundare), grunda, begrunda, tänka djupt. –
Fundation (Lat. fundatio), grundläggning, stiftelse
(D. fundats).
Fundamental-afstånd (se Fundament), fys., afståndet
mellan de två punkter på en termometerskala, som
läggas till grund för gradindelningen, således i
vanliga fall afståndet mellan vattnets kok- och
fryspunkt. K. L.
Fundamental-bas (se Fundament), musikt., ett
ackords verkliga, ej blott skenbara grundton. I
sextackordet egc t. ex. är e visserligen basstämma,
men den egentliga grundtonen är c, emedan ackordet
egc endast är treklangen på c i dess första
ömvändning. Fundamentalbas bör icke förvexlas med
Generalbas. A. L.
Fundamental-elektrometer (se Fundament), fys.,
en af den schweiziske fysikern De Luc konstruerad
elektrometer, som dock icke funnit någon allmännare
användning. K. L.
Fundamental-stjernor (se Fundament), astron.,
vissa ljusare stjernor, hvilkas lägen på himmelen
blifvit med den yttersta noggrannhet bestämda,
och hvilka derför användas såsom utgångspunkter vid
bestämmandet af andra stjernors lägen. Den bästa
nuvarande förteckningen öfver fundamental-stjernor
torde vara den af tyska astronomiska sällskapet genom
professor A. Auwers utgifna "Fundamental-catalog
für die zonen-beobachtungen am nördlichen himmel".
A. L-n.
Fundation. Se Fundament.
Fundbo (ej Funbo), socken i Upsala län,
Rasbo härad. Arealen 5,990 har. 1,181
innev. (1880). Konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Upsala stift, Vaksala kontrakt.
Fundinn, Nord. mytol., ett af dvärgnamnen, som
uppräknas i eddasången Völuspå.
Fundinn Noregr, titeln på en i Flatöboken
(se d. o.) i två redaktioner intagen skildring af
Norges bebyggande. Skriften saknar historiskt värde
och innehåller en mängd rent mytiska genealogier.
Th. W.
Fundj (plur. af Fungi), negerfolk i Afrika, mellan
Bahr-el-abiad och Bahr-el-asrak. Det framställdes
redan på de fornegyptiska minnesmärkena. Under
1500-talet framträngde det från sina boningsplatser
i södra Sennaar, underkufvade allt land mellan
Abessinien och Darfur samt bildade riket Sennaar,
som först 1822 eröfrades af Ismail pascha. Derunder
hade F. blandat sig med de underkufvade stammarna af
berbisk härkomst, öfvergått till islam och antagit
det arabiska språket, så att blott en ringa del kan
betraktas såsom rena representanter af folket. Deras
färg är oftast svartbrun, håret sträft, krusigt,
icke ulligt, skäggväxten svag. Till karakteren äro de
öppna, intelligenta och godmodiga; de idka åkerbruk
och boskapsskötsel och stå ännu under en egen konung
("melik" l. "mak"), som betalar tribut till Egypten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
