Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fust - Fust, Johann - Fustel de Coulanges - Fusti - Fustik - Fusulina - Futa Djallon - Futa Tore - Futhark l. Futhork - Futsjau (Futsjeu) - Futtehpoor Sikri - Futurum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af 16:de årh. infördes anordningen med 2–3 roddare
på hvarje bänk. Fustens längd kunde uppgå ända till
omkr. 30 m.; förhållandet mellan längd och bredd var
ungefär som 7 till 1. Den förde två master med segel.
O. E. G. N.
Fust, Johann, tysk boktryckare, född i Mainz vid
slutet af 14:de årh., var först guldsmed. 1450 ingick
han en öfverenskommelse med Gutenberg om gemensam
utöfning af boktryckarekonsten, hvarvid F. försträckte
de nödiga penningemedlen. Men redan 1455 trängde
han ut Gutenberg ur företaget, för att fortsätta det
tillsammans med sin måg, Schöffer. F. dog sannolikt
1466 i Paris. Han har ofta oriktigt förvexlats med
den ryktbare svartkonstnären doktor Johann Faust. Se
Boktryckarekonst.
Fustel de Coulanges [fystel dö koulangsj], Numa
Denis, fransk vetenskapsman, född i Paris d. 18 Mars
1830, blef 1859 vikarierande professor vid Lycée
Saint-Louis i Paris och utnämndes 1861 till professor
i historia i Strassburg. Efter krigsutbrottet
1870 återvände han till Paris, der han blef lärare
vid Ecole normale supérieure. 1875 invaldes han i
Académie des sciences morales et politiques och
utnämndes 1878 till professor i medeltidens historia
vid La Sorbonne. Jämte åtskilliga smärre afhandlingar
rörande forngrekisk och äldre fransk historia har
F. skrifvit de utmärkta arbetena La cité antique
(1864; 7:de uppl. 1878; "Staten i forntiden", 1872)
och Histoire des institutions politiques de l’ancienne
France (1871, del. I; ny uppl. 1878), hvilka blifvit
prisbelönta af Franska akademien.
Fusti, Ital., "stjelkar", handelst., orenande
inblandningar i en vara (såsom – bland kryddor – damm,
stjelkar o. s. v.), för hvilka vid köps afslutande
prisafdrag göres; sjelfva detta afdrag.
Fustik, namn på flere sorter färgträ. – Ung fustik. Se
Fisettholz. – Gammal fustik. Se Gulholz.
Fusulina, paleont., ett foraminiferslägte, som står
nära nummuliterna, men vanligen är af spolformig
skapnad. Fusulina uppnår en jämförelsevis betydlig
storlek (10 mm. och derutöfver) och förekommer
hufvudsakligen i bergkalken. I Ryssland och
Nord-Amerika uppträda de i så stor mängd, att denna
bergart stundom benämnts Fusulina-kalk. B. L-n.
Futa Djallon, fulah-rike i Senegambien, s. om
Bondu. Det omfattar Gambias, Senegals och Rio Grandes
källområde och består af pittoreska, skogbevuxna
och väl vattnade berglandskap. Hufvudstad är Timbo,
med omkr. 3,000 innev.
Futa Toro, fulah-rike i Senegambien, vid Senegal,
omfattar ett stort, mest jämnt, på tamarindskogar
rikt område, med omkr. 300,000 innev., hvilkas
hufvudort är ön Morsil i Senegal. Fulah-folket,
som för omkr. 400 år sedan eröfrade landet, har
blandat sig med urinnevånarna (i v. joloffer, i
ö. mandingoer); den blandade befolkningen, som har
antagit islam, kallas torodo.
Futhark l. Futhork kallas runalfabetet efter de 6
första bokstäfverna deri (f, u, þ [th], a[yngre o],
r, k). Jfr Alfabet. Den äldsta runfutharken, eller
det samgermanska
runalfabetet, bestod af 24 mynder ("tecken för ljud"), ordnade
på följande sätt i 3 afdelningar ("ätter"):
[f] [u] [th] [a] [r] [k] [g] [w]: [h] [n] [i] [j] [eu] [p] [-r] [s]:
f u th a r k g w h n i j eu p -r s
[t] [b] [e] [m] [l] [ng] [o] [d]
t b e m l ng o d
Hvad som föranledt denna stora olikhet
mot öfriga semitisk-latinska alfabet i fråga om
tecknens ordningsföljd är ännu alldeles okändt. Den
äldsta runfutharken finnes inristad på en brakteat
från Vadstena, på Charnay-spännet (se d. o.) samt på
ett knifblad af jern, funnet i Themsen. Den vanliga
yngre runfutharken, eller det särskildt nordiska
runföljden, bestod länge af följande 16 tecken,
likaledes ordnade i 3 ätter, nämligen:
[f] [u] [th] [a] [r] [k]: [h] [n] [i] [a] [s]: [t] [b] [l] [m] [-r]
f u th a(o) r k h n i a s t b l m -r(y)
Ett antal nya tecken lades senare till dessa. Se
Runskrift. Fr. L-r.
Futsjau (Futsjeu, på lokaldialekten Hokchin),
hufvudstad i kinesiska prov. Fukien, vid floden
Min, omkr. 45 km. från dess mynning. Omkr. 600,000
innev. (enligt somliga 4 mill.), deraf 8–9 tusen
mandsjuer. Den egentliga staden, som ligger 4
km. från flodens norra strand, omgifves af en
med höga torn försedd mur, utanför hvilken ligga
vidsträckta förstäder. Floden vimlar af flytande
bostäder. Säte för viceguvernören öfver provinserna
Fukien och Tsjekiang. Flere vigtiga missionsanstalter
(den äldsta stiftad 1846). Arsenalen (grundlagd
1867 och byggd af franska ingeniörer) ligger omkr.
3 km. nedanför staden, der de större fartygen
vanligen ankra. F. öppnades 1842 för européer. I
staden äro etablerade tretton europeiska firmor,
och dess tehandel är, näst Sjanghais, den största i
riket. 1876 utfördes något öfver 37 mill. kg. te. Till
inrikes hamnar utskeppar F. mycket trävaror. 1876
inlupo i hamnen 275 främmande fartyg. S. å. hade
exporten med främmande fartyg ett värde af 60 mill
kr. och importen 28 mill. kr.
Futtehpoor Sikri. Se Fathipur Sikri.
Futurum, gramm., kallas den af verbets
tempusformer, hvilken utmärker tillkommande tid. Inom
den indo-europeiska språkstammens aldra språk bildades
futurum till stor del medelst ett till verbalstammen
fogadt s-ljud, hvilket, enligt Bopps numera icke
alldeles obestridda förklaring, är att betrakta såsom
lemning af en verbalstam as- med betydelsen "vara"
(Lat. esse). Till detta slag hör det grekiska futurum
på -so (t. ex. ly-so, "jag skall lösa") äfvensom
det äldre latinets futurum exaktum (t. ex. capso för
cepero, "jag skall hafva tagit"), hvaremot man i det
latinska futurum på -bo (t. ex. amabo, "jag skall
älska") velat spåra en liktydig stam bhu- l. fu-,
hvilken återfinnes bland annat i perfektum
fui. De flesta nyare språk ega icke någon särskild
böjningsform för futurum, utan använda i stället
en omskrifning med presens af något verbum, som i
sig innesluter framtidsbetydelse (t. ex. Sv. skall,
T. werde). Deremot hafva de romanska språken bildat
en ny futurform genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
