Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fylke - Folkeskonung - Fylla - Fylleri - Fyllerigalenskap - Fyllingarum - Fyllnadsed - Fyllnadspension - Fyllning - Fyllningsjord - Fyllodier - Fyllom - Fyllotaxi - Fynd - Fyndig - Fyndighet - Fyndrätt - Fyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småkonungar förjagades i Norge af Harald Hårfagre, som
samlade de norska fylkena till ett stort rike. I
Sverige bidrogo isynnerhet Ingjald Illråde och Ivar
Vidfamne till brytande af fylkeskonungarnas makt.
Th. W.
Fylkeskonung. Se Fylke.
Fylla, sjöv. Se Brassa fullt.
Fylleri, ett af de sedlighetsbrott, som i Strafflagens
kap. 18 äro med straff belagda. I nämnda kap., §
15, stadgas nämligen: "Öfverlastar sig någon af
starka drycker så, att af hans åtbörder och orediga
sinnesförfattning synbarligen märkas kan, det han
drucken är, och träffas han i sådant tillstånd å väg,
gata eller annat allmänt ställe, straffas för fylleri,
med böter, högst tjugo riksdaler." Jfr K. förordn.
emot fylleri och dryckenskap d. 16 Nov. 1841.
Fyllerigalenskap. Se Delirium.
Fyllingarum, gods i Ringarums socken, Östergötlands
län, vid sjön Tien. 2 mtl frälsesäteri. Med
tillhörande Husby, Sverkersholm m. m. i Bingarums,
Skönberga, V. Husby, Drothems, Mogata, Börrums,
Skällviks och Å socknar bildar det ett fideikommiss
af omkr. 25 mtl, med verk och inrättningar samt
frälseräntor taxeradt till 894,590 kr. (1875). Äldste
kände egaren till F. var Birger Göstafsson af
Sparreätten (i slutet af 1300-talet). Det tillhörde
sedan medlemmar af ätterna Sparre, Båt (Snakenborg)
och Kagg samt inköptes i början af 1700-talet
jämte Sverkersholm m. fl. af generallöjtnanten
frih. J. Burensköld och införlifvades med det 1726
stiftade stora s. k. Burensköldska fideikommisset. Med
hans dotter kommo nämnda egendomar jämte flere
andra till grefliga ätten v. Schwerin och innehafvas
f. n. (1882) af grefvinnan Mathilda v. Schwerin,
f. Hagberg.
Fyllnadsed. Se Ed.
Fyllnadspension. Se Pension.
Fyllning, skeppsb., timmer eller annat trävirke,
som lägges mellan de fasta spanten i ett träfartygs
botten, så att förtimringen der bildar en kompakt
massa (tätförtimring). O. E. G. N.
Fyllningsjord, skogsh., jord, som nyttjas vid
plantering a grusartad eller starkt stenbunden
mark, synnerligast då planteringshålen uppstötas
med planterings-pik. Man tillreder den hösten
före planteringen genom att å gräsbunden mark
borttaga torfven med en flåhacka, hvarefter jorden
omgräfves till en fots djup och blandas med askan
efter de afflådda och brända grästorfvorna.
C. G. Hz.
Fyllodier. Se Blad.
Fyllom (af Grek. fyllon, blad), bot., bladbildning.
Fyllotaxi (af Grek. fyllon, blad, och taxis,
anordning), bot. Se Afvexlande och Bladställning.
Fynd, enligt såväl allmänt som juridiskt språkbruk,
dels sjelfva finnandet, dels det funna. I den
förstnämnda betydelsen räknas fyndet till de
s. k. ursprungliga laga fången eller sätten för
förvärfvande af eganderätt. Huruvida genom ett fynd
kommer att förvärfvas eganderätt, beror emellertid
på omständigheterna. Består fyndet af sådana ting,
som varit i annans besittning och utan hans vilja
kommit derur, får
den finnande, om rätter egare inom viss tid
återfordrar sitt, i allmänhet nöjas med ersättning
för kostnader och hittelön, bergarelön. Hvar, som
något hittar, heter det i den ur Missgerningsbalken
af 1734 års lag hemtade § 16 i K. förordningen om
strafflagens införande, d. 16 Febr. 1864, han bör
det genast kungöra och låta lysa tre söndagar å rad i
närmaste kyrka å landet eller i alla stadens kyrkor,
så ock å häradsting eller rådstuga. Kommer den, som
mist hafver, och visar, att det hörer honom till,
tage sitt åter och gifve skälig hittelön. Kommer han
ej inom natt och år sedan lyst är, tage konungen
(kronan) två delar och tridiung den, som hitte
(§ 16: 2). Detta stadgande afser hvad i de äldre
lagarna kallades vägafynd, eller det någon hittar
i sin väg, hvaremot, enligt samma § 16, mom. 3, af
nedgrafven skatt och dylikt, der ej finnes egare
till, jordegaren tager halft och halft den, som
hitte. Dock får utaf fornsaker af guld, silfver
eller koppar (hvilka böra kronan till inlösen
hembjudas [K. kung. d. 30 Maj 1873], och hvarför,
till den del fyndet löses, erhålles fulla värdet
och en åttondedel derutöfver för guld och silfver
samt för koppar så mycket öfver metallvärdet, som
kan anses motsvara fyndets vetenskapliga värde)
finnaren behålla det hela. Angående fynd af lefvande
husdjur eller s. k. driftefä heter det i § 16: 4,
att om någon hittar häst, oxe, ko, får, get eller
hvad fä det är, skall han det en gång lysa och njute
af egaren foderlön och all annan kostnad, sedan den
nytta räknad är, som han af ty haft. Kommer egaren ej
inom natt och år, då ege han fä, som hitte. Om fynd
af bi stadgas särskildt i 1734 års lag B. B. 21. –
I fråga om skeppsfynd och strandvrak se Bergarelön,
Bottenfynd och Strandvrak. – Med afseende på fynd
af mineral- och malmstreck se Grufvelagstiftning.
A. Th. S.
Fyndig, bergsv., kallas en trakt, der malm af något
slag brukar träffas. Th. N-m.
Fyndighet, bergsv., en malmanledning eller en
anträffad malm af något slag på dess plats i jorden.
Th. N-m.
Fyndrätt, bergsv. Se Inmutningsrätt.
Fyr, sjömärke, afsedt att genom eldsken för sjöfarande
nattetid utvisa läget af en viss punkt, t. ex. en
utskjutande udde, klippor eller grund, samt tillika
antingen att vid en allmänt begagnad farled i öppna
hafvet varna för fara (hafsfyr), eller att angifva
den farled, som bör följas i trängre farvatten
(ledfyr), eller ock att utvisa inloppet till hamn
(hamnfyr). Fyrens byggnadssätt och beskaffenhet
äro naturligtvis beroende af det ändamål den har
att uppfylla; men då i allmänhet fyrljuset bör, för
att synas tillräckligt långt, placeras högt öfver
vattenytan, har man vanligen gifvit fyrbyggnaden
formen af torn, så att den äfven om dagen är egnad
att göra tjenst som sjömärke. – Fyrar omtalas redan
i forntiden; de voro emellertid då endast brinnande
bål på höjder och klippor vid hafvet eller möjligen,
vid en eller annan stor sjöstads hamn, öppna eldar
på taket af ett platt torn. Märkvärdigt nog gjorde
vetenskapen i afseende å fyrväsendet under lång tid
så ringa framsteg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
