Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål / 527-528 (1882) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyr- och båkafgift - Fyrpenningar - Fyrrisvand - Fyrskepp - Fyrslagen - Fyrstaten - Fyrstrukna oktaven - Fyrsträng - Fyrstyckad sköld - Fyrunga - Fyrverk l. Fyrverkareföremål - Fyrverkare - Fyrverkarekåren - Fyrverkeri - Fyrögat - Fysharmonika - Fysik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tontal, stadgas i K. förordn. ang. lotsverket
d. 15 Febr. 1881. – Fyr- och båkafgifterna bilda
inkomsttiteln fyr- och båkmedel i riksstaten och äro
i den för 1882 fastställda riksstaten beräknade till
1,100,000 kr. A. Th. S.

Fyrpenningar. Se Fyr- och båkafgift.

Fyrrisvand. Se Fyrisvand.

Fyrskepp, den bland sjöfarande vanliga och
numera i Sverige jämväl officiella benämningen på
flytande fyrinrättningar, der lysapparaterna äro
anbragta på masterna af ett för ändamålet bygdt
fartyg eller i ett torn å fartygets däck. (Se
fig. å spalt 526.) Det första svenska fyrskeppet,
"Cyklopen", utlades på Falsterbo ref 1844. Antalet
fyrskepp i svenska farvatten uppgick 1881 till 11.
A. G.

Fyrslagen, sjöv., säges om en tross, tillverkad af
fyra dukter, slagna kring en midt i trossen liggande
dukt, kallad kalf. O. E. G. N.

Fyrstaten, den för skötseln af lotsverkets fyrar
anställda personalen. Den utgöres af fyrmästare,
fyrvaktare och fyrbiträden samt omfattade vid 1882
års ingång 239 personer. A. G.

Fyrstrukna oktaven. Se Oktav.

Fyrsträng, sjöv., smäcker lina, som begagnas till
att affyra kanonerna ombord. O. E. G. N.



Fyrstyckad sköld, herald.,
en sköld, hvilken både är ginstyckad och styckad
(se fig.). Se Ginstyckad sköld och Styckad sköld.

Fyrunga, socken i Skaraborgs län, Skånings
härad. Arealen 1,257 har. 703 innev. (1880). Annex
till Jung, Skara stifts domprosten.

Fyrverk l. Fyrverkareföremål, krigsv., ett gemensamt
namn på all ammunition, som innehåller krut eller
tändsats. W. G. B.

Fyrverkare, krigsv., i äldre tider alla de, som
tillverkade fyrverk och betjenade de eldvapen,
ur hvilka fyrverkareföremålen (brand- och lyskulor
m. m.) kastades. I Sverige sammanfördes på 1700-talet
alla fyrverkare i fyrverkarekompanier, hvilka
dock sedermera (1779) upplöstes, då fyrverkarna
uppdelades på artillerikompanierna. 1816 försvann
benämningen, men återupptogs 1824, då ett arvode för
en fyrverkare anslogs, med skyldighet för denne att
undervisa i fyrverkerikonsten inom artillerivapnet.
W. G. B.

Fyrverkarekåren, krigsv. 1846 omorganiserades den
förut befintliga raketkåren till en fyrverkarekår
för pyrotekniska arbetens utförande. Officerare och
underofficerare vid denna kår kommenderades från
artilleriregementena, der de qvarstodo med lön
på stat; dessutom bestod kåren af 1 förste och 2
andre öfverfyrverkare samt 22 fyrverkare med löner
på kårens stat. 1876 upplöstes fyrverkarekåren,
och de på densamma kommenderade officerarna och
underofficerarna fortsatte sin tjenstgöring vid den
ammunitionsfabrik, som samma år organiserades för att
öfvertaga fyrverkarekårens göromål. Fyrverkarekåren
var, liksom den nuvarande ammunitionsfabriken,
förlagd vid Marieberg på Kungsholmen (Stockholm).
W. G. B.

Fyrverkeri, konsten att kasta fyrverk samt desammas
förbränning. Denna konst kallas krigsfyrverkeri, då
den nyttjas för militära ändamål, och lustfyrverkeri,
då den begagnas endast till ögonfägnad.
W. G. B.

Fyrögat. Se Dubbelögon-fiskar.

Fysharmonika. Se Hårmonium.

Fysik (af Grek. fysis, natur), urspr. läran
om naturen, vetenskapen om de företeelser inom
naturen, som icke stå i omedelbart sammanhang med
kropparnas sammansättning eller med deras egenskap
att vara lefvande eller liflösa. (Företeelser, som äro
beroende af eller åstadkomma förändringar i kropparnas
sammansättning, tillhöra kemiens område.) Fysiken
omfattar: allmän fysik, läran om kropparnas allmänna
egenskaper, såsom tyngd, tryckförhållanden,
attraktionsföreteelser o. d., mekanik, läran om kroppars
jämnvigt (statik) och rörelse (dynamik), samt
speciel l. molekular-fysik, hvilken i sig innefattar
läran om ljudet (akustik), om ljuset (optik), om
elektricitet och magnetism samt värmeläran. Fysiken
är en empirisk vetenskap, hvilken utgår från fakta
och företeelser genom iakttagelse och experiment och
derefter söker finna lagarna för dessa företeelser
samt vidare de naturkrafter, som utgöra orsaken till
desamma. Angående naturkrafterna kunna dock egentligen
endast hypoteser uppställas, hvilkas större eller
mindre sannolikhet beror på den enkelhet, hvarmed
företeelserna låta förklara sig medelst dem. Dervid
är att märka, att en hypotes måste förkastas såsom
falsk, om också blott en enda företeelse finnes,
som bestämdt strider mot densamma. Med afseende
på framställningssättet är fysiken antingen
experimental fysik, då framställningen följer den
nyssnämnda utvecklingsgången, eller ock teoretisk
l. matematisk fysik, då framställningen börjar med de
nämnda hypoteserna och ur dessa härleder, oftast på
matematisk väg, slutföljder, hvilkas öfverensstämmelse
med verkligheten derefter uppvisas.

Fysiken är hufvudsakligen en nyare tidens
vetenskap. Grekerna studerade egentligen blott de
två grenar deraf, som äro lättast tillgängliga
för matematisk behandling, nämligen mekanik och
optik. Derjämte sysselsatte sig de grekiske
filosoferna med spekulationer öfver naturen
i allmänhet. Dessa spekulationer, i synnerhet
Aristoteles’, vunno sedermera högt anseende inom
den kristna kyrkan och betraktades nästan såsom
dogmer i afseende på uppfattningen af naturen. Men
just derigenom utöfvade de på fysiken i dess helhet
ett förlamande inflytande, som var märkbart ännu
vid medeltidens slut. – De första namn, vid hvilka
minnet af någon bestämd upptäckt inom fysiken är
fäst, äro Archimedes. Ktesibius och Hero. Archimedes
(287–212 f. Kr.) blef genom framställande af lagen för
olikarmiga häfstången statikens samt genom upptäckten
af fasta kroppars vigtförlust vid nedsänkning i
vätskor hydrostatikens grundläggare. Ktesibius
(2:dra årh. f. Kr.) uppfann ett slags tryckpump
samt vattenur, Hero (250 f. Kr.) ett par apparater,
som ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>