Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysiokrater l. Ekonomister - Fysiokratiskt system - Fysiologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt arbetarna (i form af arbetslön) och kapitalisten
(i form af kapitalvinst) åtgått för denna produkts
frambringande. Jordbruket åter frambringar en produkt,
som ej blott ersätter alla gjorda kostnader, utan
gifver ett öfverskott ("produit net"), hvilket
är en ren vinst för samhället. Denna rena vinst,
som tillfaller jordegaren, spelar en framstående
rol i fysiokraternas system. Den är, enligt detta,
icke blott ett vilkor för hvarje mera blomstrande
industri och handel (emedan, om jordbruket ej gåfve
en dylik "produit net", endast sådana andra yrken
skulle kunna existera, hvilka åstadkomma alster,
som äro för jordbruket absolut nödvändiga), utan är
äfven grundvalen för hvarje annat slag af kultur, ity
att först dess tillvaro gör det möjligt för en del af
samhällets medlemmar att existera, utan att egna sig
åt jordbruket eller annan materiel verksamhet. Den är
slutligen den enda källan för statens beskattning. Då
nu "produit net" tillfaller jordegaren, så äro
jordegarna den enda samhällsklass, som kan erlägga
skatt. Staten bör derför ej pålägga annan skatt än
en grundskatt. Äfven om skatt lägges på andra än
jordegarna, kommer densamma dock att öfvervältras
på dessa. – Af allt detta följer, att staten bör
af hålla sig från hvarje åtgärd, som kan minska
jordbrukets "produit net". Alla åtgärder, som afse
att uppmuntra andra näringsgrenar på jordbrukets
bekostnad, äro förkastliga. Ett gifvande jordbruk
är enda vilkoret för alla öfriga näringsgrenars
uppblomstring. Rätta medlet för att vinna detta mål
är att låta fullkomlig frihet råda. "Laissez faire,
laissez passer" bör derför vara hufvudgrundsatsen i
all statsförvaltning. (Jfr Lavergne, "Les économistes
français du dix-huitième siècle", 1870, och G. H.,
"Om fysiokraternas skola i Frankrike", i "Svensk
månadsskrift", utg. af C. S. Warburg, 1864). D. D.
Fysiokratiskt system. Se Fysiokrater.
Fysiologi (af Grek. fysis, natur, och logos, lära)
betydde ursprungligen, såsom namnets sammansättning
angifver, läran om hela den skapade verlden eller
naturen. Men under tidernas lopp har detta namn fått
en inskränktare betydelse och betecknar nu ensamt
vetenskapen om de lefvande varelsernas och deras
organs normala lifsverksamhet. Att förklara lifvet
sjelf, dess uppkomst och väsende, har ingen vetenskap
förmått, men att förklara dess yttringar hos de
lefvande organismerna är den uppgift, som fysiologien
för sig uppställt och med framgång sökt lösa. Sådana
spörsmål, som röra förloppet vid, orsakerna till och
lagarna för näringen, näringsvätskornas rörelse,
andningen, afsöndringarna, fortplantningen,
muskelverksamheten, nervsystemets, sinnesorganens
och hjernans förrättningar o. s. v. samt alla dessa
processers sammanhang sinsemellan och ingripande i
hvarandra vid organismernas lif, utgöra i närmaste
hand föremål för den fysiologiska forskningen. –
Alltefter de olika slagen af lefvande varelser, med
hvilka fysiologien sysselsätter sig, brukar man skilja
mellan växtfysiologi, läran om de lefvande växterna
och deras organs förrättningar, samt djurfysiologi
(hvartill ock menniskans fysiologi hörer), läran om
djur- och menniskoorganismens förrättningar. Efter
innehållets beskaffenhet indelar man fysiologien
vidare i allmän fysiologi, som afhandlar de allmänna
lifsfunktionerna och de vexelverkningar, som dessa
betinga, samt speciel fysiologi, som sysselsätter
sig med de enskilda lifsfunktionerna hvar för
sig. Dessa senare brukar man åter indela i de
vegetativa (näringen, andningen, fortplantningen,
som tillkomma både växter och djur), samt de animala
funktionerna (muskel- och nerv-verksamhet,
sinnesverksamhet, psykiska funktioner), hvilka uteslutande
tillhöra djuren och menniskan. – Historien lär,
att man redan tidigt började sysselsätta sig med
frågor, hörande till menniskans fysiologi. Men
först sent kom man till klarhet om rätta sättet för
deras behandling, och ännu senare har fysiologien
kommit i tillfälle att, fri från inre och yttre
hinder, kraftigt utveckla sig till en sjelfständig
vetenskap. Så länge vetenskapen i allmänhet led
under den vidskepliga obskurantismens tryck, då det
till och med för anatomiens studium var förbjudet att
dissekera menniskolik, och till och med lifsprocessen
måste göras till ämne för kammarstudium, kunde
naturligtvis en verklig fysiologisk vetenskap icke
uppstå. Om man derför allmänt räknar begynnelsen
af fysiologiens historia från engelsmannen William
Harveys upptäckt af blodets kretslopp, så härrör
detta långt ifrån ensamt deraf att denna upptäckt
i och för sig var af epokgörande betydelse. Det
får äfven sitt berättigande af det sätt, hvarpå
"fysiologiens fader", såsom Harvey kallas, uppfattade,
behandlade och framställde sitt ämne. Han var nämligen
den förste, som genom studium af den lefvande
naturen konseqvent genomförde en undersökning
af en fysiologisk process och dervid, fri från
alla teleologiska spekulationer, uppvisade och med
experiment bevisade det kausalsammanhang, hvarigenom
processens enskilda moment med fysisk nödvändighet
sammanhänga med och följa af hvarandra. Den skrift
("Exercitatio medica de motu cordis et sanguinis in
animalibus"), i hvilken Harvey (1628) på 72 oktavsidor
skänkte verlden frukten af ett nioårigt träget arbete,
är tillika ett mönster för naturvetenskaplig anda,
metod och logik. Den förfelade icke häller att
göra verkan. Genom de epokgörande upptäckter och
framsteg inom olika områden, t. ex. upptäckten af
lymfkärlen, mikroskopets användning o. s. v., hvilka
efterföljde densamma, uppväxte småningom den nya
vetenskapen. Först senare utgaf Albrecht von Haller
(d. 1777) den första kritiska framställningen af
hela fysiologien. – Emellertid måste man medgifva,
att fysiologien först i en vida senare tid (under
1860- och 1870-talet) uppnått full myndighetsålder
och begynt i storartad utveckling hålla jämna steg
med de öfriga naturvetenskaperna. Orsaken till
denna jämförelsevis sena och fördröjda utveckling
är förnämligast att söka i fysiologiens egendomliga
förhållande till de andra naturvetenskaperna och
dessas ställning till det praktiska lifvet. Hvarje
vetenskap är mer eller mindre beroende af vissa yttre
förhållanden, allra mest naturvetenskaperna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
