Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fångvårdskongresser (Penitentiärkongresser) - Fångvårdsstaten - Fångvårdsstyrelsen - Fångvårdssällskap - Fångvårdsvetenskap - Fånighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppnades d. 15 och afslöts d. 26 Aug. 1878. Den
bevistades af nära 150 icke-svenska
medlemmar. Omsorgsfullare förberedd än någon af de
föregående, intager den utan tvifvel främsta rummet
med hänsyn till behandlingen af fångvårdens vigtigaste
praktiska frågor. En kommission tillsattes, hvilken
skall fungera till dess vederbörande regeringar
hunnit nämna ledamöter af den internationella
fångvårdskommissionen. Kongressens skandinaviske
ledamöter hade särskilda sammanträden för
vissa frågors behandling och bildade en Nordisk
penitentiärförening, med syftemål att genom
samverkan mellan personer i Sverige, Norge,
Danmark och Finland, hvilka intressera sig för
fängelseväsendet, "bidraga till danandet af en
sakkunnig och, så vidt möjligt, samstämmande åsigt
om de till detta område hörande frågor". Föreningen
sammanträdde i Köpenhamn 1880. – Om samtliga
fångvårdskongresserna, liksom om Nordiska
penitentiärföreningens möte 1880, finnas berättelser
utgifna.
Fångvårdsstaten omfattar den vid rikets särskilda
fängelser anställda personal af föreståndare
(direktör), bevakningsbefälhafvare, kamererare, prest
och läkare. – (Instruktionen af d. 9 April 1869). –
Desse utgjorde vid 1881 års slut ett antal af i allt
189 personer. J. H.
Fångvårdsstyrelsen. Se Fångvård.
Fångvårdssällskap. Under 19:de årh. har
fängelseväsendet i alla civiliserade land blifvit
betraktadt såsom en statsangelägenhet af hög
betydelse, och med anledning deraf har mycken
kostnad och omsorg nedlagts såväl å uppbyggandet
af storartade straffanstalter som äfven å straffets
verkställande i syfte att strafflidandet må medföra
fångens förbättring. I samband dermed har man alltmer
insett, att, huru ändamålsenlig straffbehandlingen
inom fängelset än må vara, dess frukter dock blifva
högst obetydliga, om den ur fängelset frigifne
fången, i saknad af stöd och skydd, urståndsättes att
förverkliga de bättringsuppsåt han möjligen kan hysa
och sålunda snart återfaller i brott. Att så vidt
möjligt är förekomma dessa återfall i brott utgör
föremål för en privat verksamhet, som visat sig vara
en oundgänglig länk i ett fångvårdssystem. Denna
verksamhet tillhör den stora allmänheten, ligger
uppenbart i hennes eget intresse och utöfvas genom på
enskildes initiativ bildade, flerstädes med statsmedel
understödda sällskap - s. k. patronageföreningar,
eller, såsom de vanligen i Sverige, ehuru något
oegentligt, benämnas, fångvårdssällskap –, hvilka
genom fångelseförvaltningen stå i förbindelse med
straffanstalterna. Att en del fångar, som under
strafftiden hvarken kunnat eller velat påverkas
till det bättre, ingalunda blifva föremål för
dessa föreningars verksamhet, ligger i öppen
dag. Denna åsyftar egentligen sådana frigifne,
företrädesvis få gånger straffade, om hvilka genom
fängelseförvaltningens meddelanden, genom upplysningar
om föregående lefnadsförhållanden och arten af
brottslighet m. m. kan utrönas, att de ej sakna
viljekraft, ej äro hemfallna under svårare laster,
utan verkligen ingifva grundadt hopp om förbättrad
vandel. – Man har funnit, att fångvårdssällskapen icke
bäst fylla sin uppgift genom direkta penningeunderstöd
åt de frigifne (så framt desse ej helt och hållet
äro i saknad af det nödvändigaste till uppehälle och
härberge under den första tiden efter frigifningen);
eller genom att åt dem anskaffa endast erforderliga
kläder och verktyg m. m. Ändamålsenligast verka
de genom biträde vid anskaffande af tjenst eller
arbetsanställning, synnerligast om den frigifne
sedermera bland sällskapets medlemmar, agenter
eller sin närmaste omgifning finner någon eller
några, som, framför allt under första tiden efter
frigifningen, biträda honom med goda råd, stödja
honom och uppehålla hans mod, då frestelser och
motgångar uppkomma. Understundom medverka äfven
fångvårdssällskapen – synnerligast i England – för
utvandring till främmande land. Slutligen må äfven
framhållas fångvårdssällskapens uppgift att, i den
mån förhållandena medgifva, genom föredrag eller på
annat sätt (äfven genom literär verksamhet) väcka,
intresse för fängelsereformen och hos allmänheten
alltmer bortarbeta den inrotade oviljan och afskyn
för hvarje straffad person. – I de nordiska landen
uppstod ett ordnadt patronageväsende först i Danmark,
der år 1843 "Kjöbenhavns fängselselskab" började sin
verksamhet, och sedan slutet af 1850-talet hafva i
detta land ytterligare 4 dylika föreningar, hvar och
en anknuten till en af landets större straffanstalter,
blifvit bildade. – Förutom mindre föreningar i syfte
att understödja de från distriktsfängelserna lösgifne
finner man i Norge 3 särskilda föreningar för vård af
frigifne fångar från straffanstalterna i Trondhjem,
Bergen och Kristiania, den sistnämnda sedan år 1877
framträdande med återvunnen lifskraft. – 1870 började
Fängelseföreningen i Finland sin verksamhet med
filialer i en del af landets städer, synnerligast
der större straffanstalter voro förlagda. Förutom
sin årsberättelse har föreningen från trycket
utgifvit flere värderika uppsatser i syfte att
väcka och underhålla allmänhetens intresse för
fångvården. – I Sverige har patronageväsendet nästan
uteslutande först under 1870-talet utvecklat sig. För
närvarande finnas 13 fångvårdssällskap, i Stockholms
stad samt i Upsala, Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus,
Göteborgs, Örebro, Gefleborgs, Vesternorrlands och
Vesterbottens län samt dessutom en Centralförening i
hufvudstaden. För att i någon mån belysa vidden af
dessa fångvårdssällskaps verksamhet må nämnas, att
under loppet af år 1880, då från Sveriges samtliga
fängelser omkring 1,700 till straffarbete dömde
fångar frigåfvos, ungefär 350, eller 20 proc., blefvo
genom nämnda sällskap och fängelseförvaltningen
i ett eller annat afseende understödde.
F. Ft.
Fångvårdsvetenskap (Fr. sience pénitentiaire). Se
Fängelsesystem.
Fånighet kallas i allmänhet de former af
sinnessjukdom, hvilka karakteriseras genom större
eller mindre grad af slöhet hos själsförmögenheterna,
antingen slöheten är medfödd (idioti,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
