Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Färg-ringar - Färgskifva - Färgskära - Färgsnurra - Färgspektrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
linsen och glasplattan samt reflekteras från
denna. Dessa reflekterade strålar hafva således
gått olika långa vägar, hvarför de, när de åter
träffas, kunna interferera med hvarandra (se
Interferens). Mörker uppkommer på de ställen,
der luftlagret mellan glasen är af den tjocklek,
att skilnaden i väg blir ett udda antal halfva
våglängder, och ljus, der skilnaden blir ett helt
antal våglängder. Ringarnas storlek är beroende
dels af linsens buktighet – ju plattare denna är,
dess större blifva ringarna –, dels af ljusets
våglängd, så att ju mindre denna är, dess mindre
blifva ock ringarna. Af denna sista omständighet
följer, att ringarna blifva mindre i violett
belysning än i röd. Deraf blir åter följden att,
när belysningen består af hvitt ljus, olikfärgade
ringar måste erhållas, nämligen en violett närmast den
mörka fläcken, derefter en blå, en grön, en gul och
ytterst en röd. Då emellertid de olika färgerna till
en del täcka hvarandra, uppkomma genom blandningen
andra färger. Sålunda visa sig inom den första,
innersta serien i ordning inifrån: ljust blått, ljust
gult och rödt; inom den andra: violett, mörkt blått,
svagt grönt, gult och rödt; inom den tredje: purpur,
blått, grönt, gult och rödt, o. s. v., hvarjämte de
olika serierna åtskiljas af mörka ringar. Betraktar
man de båda glasen i genomgående ljus, ser man i
midten en hvit fläck och omkring denna ljusa ringar,
hvilkas färger äro komplementära till dem, som i
återkastadt ljus uppträda på samma ställen. Liknande
och på samma orsaker beroende färgföreteelser
visa sig vid en mängd andra tillfällen, t. ex. på
såpbubblor, i tunna oljelager, som utbreda sig på en
vattenyta, i gamla fönsterglas, i oxidhinnorna på
metaller o. s. v. Dessa färgringar hafva sitt namn
efter Newton, som först egnade dem någon grundligare
uppmärksamhet. Deras uppkomst förklarades fullständigt
af Th. Young och Fresnel. – 3. Nobilis färg-ringar,
fys. Om en blank metallskifva sättes i förbindelse
med den positiva polen å en galvanisk stapel, och
en lösning af blysocker derefter uthälles öfver
skifvan, samt slutligen en med stapelns negativa
pol förenad platinatråd nedföres i nämnda lösning
utan att vidröra metallskifvan, så bildas under
den elektriska strömmens inverkan blysuperoxid,
hvilken afsätter sig under platinaspetsen i ett tunnt
lager, som aftager utåt i tjocklek och derför visar
färgade ringar. Dessa hafva sitt namn efter fysikern
Nobili. De äro ordnade i samma följd och uppkomma
på samma sätt som de newtonska färgringarna. –
4. Priestleys färg-ringar, fys., uppkomma genom en
laddflaskas urladdning mot en metallskifva, hvarvid
dels denna oxideras, dels ock tunna flisor bilda sig
på skifvans yta, hvarigenom de newtonska färgringarna
kunna bildas. K. L.
Färgskifva, fys., en skifva, som nyttjas till att
gifva en framställning af färgsystemet. Begagnar man,
i likhet med Newton, en cirkelrund skifva, göres
dennas midt hvit, under det att de mättade färgerna
få sina platser längs omkretsen i samma ordning, som
de intaga i spektrum, samt med purpur mellan violett
och rödt. Utefter radierna sättas de färgtoner,
som erhållas
genom den vid radiens ändpunkt stående mättade
färgens uppblandning med hvitt, och dessa färgtoner
ordnas så, att de, som innehålla mest hvitt, komma
att stå närmast medelpunkten. Hvarje ring kommer på
detta sätt att innehålla färger, som äro till samma
grad mättade, och som öfvergå i hvarandra liksom
spektrums färger. Skall vid en dylik framställning
afseende fästas äfven å ljusstyrkan, måste man
använda antingen en kon, färgpyramid, hvilkens
bas anordnas på ofvannämnda sätt, hvarjämte hvarje
färgs ljussvagare färgtoner ordnas efter den linie,
hvilken sammanbinder färgens plats i basen med konens
spets, som är svart; eller ock nyttjar man ett klot,
färgkula, å hvilket de mättade färgerna stå vid en
storcirkel, och dessas olika färgtoner ordnas mot
klotets två poler, af hvilka den ene är hvit och
den andre svart. Färgskifvor i form af liksidiga
trianglar, hvilka genom med sidorna parallella linier
indelats i mindre trianglar, hafva ock begagnats
till framställningen af de blandningsfärger, som
uppkomma genom blandning i olika förhållanden af tre
färger. Slutligen nyttjas benämningen färgskifva för
en cirkelrund skifva, hvilkens sektorer äro målade
med de i solspektrum förekommande färgerna. När denna
skifva försättes i rotation, blandas ljuset från
de olika sektorerna, och skifvan synes hvit eller
åtminstone grå. K. L.
Färgskära, bot. Se Ängs-skära.
Färgsnurra, fys., en apparat för att åstadkomma
blandning af olika färgadt ljus, hvilken, består
af en vanlig snurra, som dock bör vara någorlunda
tung för att gå stadigt. Om på snurran lägges en
cirkelrund, med olikfärgade sektorer försedd skifva,
och snurran sättes i tillräckligt hastig rotation,
kan ögat, till följd af ljusintryckens varaktighet,
icke uppfatta de särskilda sektorerna, utan hela
skifvan synes enfärgad. Med tillhjelp af färgsnurran
kan man visa de färgtoner, som erhållas, då två
färger, t. ex. rödt och blått, blandas med hvarandra
i olika förhållanden. För detta ändamål delas skifvan
i lika sektorer, hvarannan röd och hvarannan blå,
och ofvanpå densamma lägges en annan skifva, med lika
stora sektorer som den förra, men af hvilka hvarannan
är utskuren och de öfriga svarta. Om nu de svarta
sektorerna täcka de blå, synes skifvan vid rotationen
helt röd; men om den öfre skifvan skjutes mer eller
mindre åt sidan, framträda olika violetta färgtoner. I
stället för skifvor med olika färgade sektorer kan
man vid dessa försök äfven begagna enfärgade skifvor,
som äro uppskurna längs en radie och sålunda kunna
trädas in i hvarandra. För att bestämma huruvida två
skilda färgkombinationer gifva samma blandningsfärg
eller icke, nyttjas två serier färgade skifvor af
olika storlek, af hvilka de mindre läggas ofvanpå
de större. Vid skifvornas rotation märkes då
lätt en äfven ganska obetydlig skilnad i färg. I
stället för snurra kan man naturligtvis använda
centrifugalmaskin eller liknande tillställningar för
att sätta de färgade skifvorna i roterande rörelse.
K. L.
Färgspektrum, fys., den färgade bild, som uppkommer
dels genom ljusets brytning i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
