Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förbund - Förbund - Förbund (Förband, skogshushållning) - Förbundet, Det heliga - Förbundets ark - Förbundsdag - Förbundsfästningar - Förbundsförsamling - Förbundspresident - Förbundspresidium - Förbundsråd - Förbundsstat - Förbundsteologi l. Federalteologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folket, vill sjelf vara dess konung (teokrati)
och meddelar det sina uppenbarelser, dels genom
öfverstepresterna, folkets ombud inför Gud, dels
genom tid efter annan uppträdande profeter, Guds
sändebud till fofket. Den omständliga och ceremoniösa
gudstjensten skulle tjena dels till att skarpt skilja
Israel från hedningarna, dels till att genom offer och
andra förebilder peka framåt på det nya förbundet, den
utlofvade frälsningens realiserande. Ofta, i synnerhet
under domaretiden och den senare konungatiden,
visade emellertid folket otrohet i förbundet och
måste genom svåra straffdomar föras till bättring;
sjelfva konungadömets inrättande bevisade, att det
blifvit i viss mån främmande för sin Gud (1 Sam. 8:
7). Emellertid styrde Gud genom alla vexlande skiften
så, att afsigten med hela den gammaltestamentliga
förbundsinrättningen uppnåddes: förberedandet af
den frälsning, som Kristus skulle utföra. Genom honom
har det nya förbundet upprättats, ett förbund mellan
Gud och hela menskligheten. Detta förbund, i hvilket
Kristus är medlare, är af väsentligen andlig art;
det grundar sig på syndernas förlåtelse (Rom. 11:
27) och går ut på uppväckandet af en sann gudskännedom
och en i menaiskan inneboende väsentlig rättfärdighet
(Hebr. 8: 8–12), slutligen på menniskans eviga
salighet. Genom Kristi återlösningsverk har det
blifvit grundlagdt. Hans försoningsdöd är det offer,
hvarigenom det har blifvit bekräftadt. Ty genom
denna försoning häfves den söndring mellan Gud och
menniskan, som synden fört med sig. Den enskilda
menniskan upptages i detta förbund genom dopet,
om också äfven odöpta på många sätt få erfara
dess välsignelser. I full mening kommer det till
stånd endast hos de menniskor, som i en sann och
lefvande tro emottaga den genom Kristus förvärfvade
frälsningen. Det är till sin natur allmänneligt,
d. v. s. det afser att omfatta alla menniskor på
jorden. – Det grekiska uttrycket för "förbund"
är diatheke, hvilket egentl. betyder stiftelse,
förordning; det har ock blifvit öfversatt med
testamente, emedan förbundet bekräftades
genom offerdjurets (Kristi) död, hvartill lätt knöt sig
föreställningen om ett ledigblifvet och förvärfvadt
arf. E. J. Ö.
Förbund. Se Defensiv-allians, Offensiv-allians och
Statsfördrag.
Förbund (Förband), skogsh., är en från tyskan
lånad term, hvarmed i den äldre skogsliteraturen
betecknades den inbördes ställning, i hvilken
plantorna sättas till hvarandra vid en plantering. De
vanliga formerna äro triangelförbund, då
plantorna bilda hörnen i liksidiga trianglar, och
qvadratförbund, då de sättas i qvadrat. I stället
för detta ord användes numera vanligen benämningarna
triangel-plantering, qvadratplantering o. s. v.
C. G. Hz.
Förbundet, Det heliga. Se Heliga alliansen.
Förbundets ark. Se Ark 1.)
Förbundsdag (T. bundestag) kallades (efter 1820)
under Tyska förbundets tid (1815–66) den af de tyska
regeringarnas ombud
sammansatta kongress, som hade sitt säte i Frankfurt
am Main, och som egde besluta i förbundets
angelägenheter.
Förbundsfästningar (T. bundesfestungen), under Tyska
förbundets tid (1815–66) de fästningar, som enligt
Wien-kongressens beslut underhöllos på gemensam
bekostnad. Sådana fästningar voro Rastadt, Ulm,
Landau, Mainz och Luxemburg.
Förbundsförsamling (T. bundesversammlung),
Schweiziska edsförbundets gemensamma
nationalrepresentation, består af två kamrar:
nationalrath (en medlem för hvarje 20,000-tal
innev.) och ständerrath (en eller två medlemmar
för hvar kanton). Förbundsförsamlingen utöfvar
den lagstiftande makten och utser medlemmarna af
förbundsrådet.
Förbundspresident (T. bundespräsident), ordförande
i det Schweiziska förbundsrådet. Se Förbundsråd 2.
Förbundspresidium (T. bundespräsidium), den myndighet
i en förbundsstat och ett statsförbund, som har
högsta ledningen af förbundets angelägenheter. I
den förbundsstat, som kallas Tyska riket, är
förbundspresidiet öfverlemnadt åt kronan Preussen,
hvars konung såsom detta presidiums innehafvare bär
titel "Tysk kejsare".
Förbundsråd (T. bundesrath). 1. I nuvarande Tyska
riket den af de tyska regeringarnas ombud bildade
permanenta politiska korporation, som gemensamt med
riksdagen utöfvar rikslagstiftningen samt besluter
öfver de för lagarnas verkställighet nödiga
förvaltningsföreskrifter och inrättningar. De
olika staternas röstetal inom förbundsrådet är
beroende af deras storlek. Sammanlagda antalet
röster är 58. Af dessa tillhöra 17 Preussen, 6 Bajern
o. s. v. Förbundsrådet utser inom sig ständiga utskott
för behandlingen af vissa förvaltningsgrenar (sjö-,
krigs-, tull- och skatteväsende m. m.) – 2. I Schweiz
det af 7 medlemmar bestående kollegium, som utöfvar
den högsta verkställande makten. Medlemmarna utses
af förbundsförsamlingen för tre års tid. Ordföranden
bär titeln förbundspresident (bundespräsident).
Förbundsstat. Se Statsförbund.
Förbundsteologi l. Federalteologi (af Lat. foedus,
förbund), en af den holländske teologen Coccejus
gjord framställning af teologien, enligt
hvilken hufvudvigten i kristendomen icke ligger
på den uppenbarade läran, utan på den historiska
utvecklingsgången af Guds ledning med menniskoslägtet,
Guds frälsningsgerningar. Dessa låta sig sammanfattas
i de förbund, som Gud ingått med menniskorna: ett
gerningarnas (naturens) förbund, före syndafallet,
och ett nådens förbund, efter syndafallet. Det
senare förbundet åter sönderfaller i det gamla, före
Kristus, och det nya, efter honom. Coccejus yrkade
på en djupgående och från dogmatiska förutsättningar
fri forskning af den heliga skrift, ur hvilken han
omedelbart hemtade sina åsigter. Dessa utvecklades
och modifierades af flere bland hans lärjungar, hvilka
egnade dem ett lika öfverdrifvet beröm, som de af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
