Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förlossning, med. Förlossning l. födelse är den akt, hvarigenom ett foster med dess bihang lemnar moderorganismen och födes till verlden - Förlust af medborgerligt förtroende. Se Medborgerligt förtroende - Förlustlista, krigsv., den summariskt affattade lista på döde, sårade och saknade officerare, underofficerare, manskap och hästar, hvilken under krig utgifves från armén eller enskilda afdelningar af densamma efter sammandrabbningar och tidtals mellan sådana - Förlåtelse, syndernas, teol., en gudomlig nådehandling - Förläggare. Se Förlag och Förlagsrätt - Förlängda märgen (Medulla oblongata), anat., den ofvan atlas vidtagande, uppåtstigande fortsättning af ryggmärgen, som utgör nedre början till hjernan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fosterläge. Det gifves få omständigheter, som
så mäktigt inverka på förlossningens gång som
fosterläget. Innan fostret inträder i bäckenet,
kan det hafva olika riktning i förhållande till
detsamma, antingen längdriktning, då fostrets riktning
sammanfaller med moderkroppens eller bäckenets
riktningslinie, eller tvärriktning, då fostret
ligger på tvären mot bäckenöppningen, d. v. s. i
rät vinkel med moderkroppens längdriktning. För en
normal förlossning erfordras längdriktning. Denna
kan dock förekomma i två olika ställningar, nämligen
antingen med hufvudet nedåt, den fördelaktigaste,
kallad hufvudstupad längdriktning, eller med hufvudet
uppåt och fotänden nedåt, upprätt längdriktning,
mindre fördelaktig ställning. I den hufvudstupade
längdriktningen finnas tvänne olika bjudningar,
alltefter som det hufvudstupa stående fostret i
öfre bäckenöppningen först bjuder antingen kronan,
kronbjudning, hvilket är fördelaktigare, eller
ansigtet, ansigtsbjudning. Kronbjudningen kan vara
antingen framstupad kronbjudning, då pannan är vänd
bakåt moderns korsben och nacken mot blygdbenet,
eller vidöppen kronbjudning, då hufvudet är vändt
i motsatt riktning. Hvarje läge har ytterligare två
lägesätt, beroende på pannans eller nackens riktning
åt höger eller åt venster. Äfven ansigtsbjudningen
kan vara framstupad eller vidöppen, hvardera med
tvänne olika lägesätt. I den upprätta ställningen
bjuder fostret antingen fötterna, fotbjudning,
eller sätet, sätesbjudning. Såväl fotbjudningen som
sätesbjudningen kunna hafva ofvannämnda variationer i
afseende på läge och lägesätt. – Tvärriktningen kan
förekomma i fyra olika lägen, alltefter som fostret
mot bäckenöppningen vänder sin främre, bakre, högra,
eller venstra sida, framsidig, baksidig, högersidig,
eller venstersidig tvärriktning. Alltefter som
fötterna äro vända mot qvinnans högra eller venstra
sida, uppstå tvänne olika lägesätt hos hvart och ett
af dessa fyra lägen. Ett foster kan således under
förlossningen intaga något af dessa 24 olika lägesätt,
af hvilka det vanligaste och fördelaktigaste är den
framstupade kronbjudningen med pannan vänd bakåt
mot höger, l. den högra hörngropsviddens framstupade
kronbjudning. Lifmodern spelar vid förlossningen en
vigtig rol genom sina muskelsammandragningar, hvilka
på grund af den smärta, som åtföljer dem, kallas
värkar (Gammalsv. kyngar). Dessa värkar uppträda i
början svaga och mera sällan, s. k. förebådande,
blifva derefter starkare samt öppna och utplåna
modermunnen, förberedande, och blifva slutligen
ännu starkare och tätare samt utdrifva fostret
genom bäckenringen, drifvande; allra starkast äro
de af moderns krystningar understödda krystvärkar,
som fullständigt utdrifva fostret. Svagare åter
äro de efterbördsvärkar, som utdrifva efterbörden,
och de eftervärkar, som under dagarna närmast efter
förlossningen aflägsna blod, blodlefrar o. d.
Lifmoderns tillbörliga förhållande är således för
förlossningens regelbundna gång af särdeles stor
vigt. Deremot äfventyras förlossningen i hög grad, om
lifmodern är sned eller vanformad, och i synnerhet om
dess sammandragningar icke äro normala, utan antingen
för starka, krampaktiga, hvilket vid starkt motstånd
kan föranleda lifmoderns bristning, eller för svaga, då
förlossningsarbetet kan alldeles afstanna. – Utom
ofvannämnda förhållanden finnes en mängd andra,
som kunna inverka mer eller mindre störande på
en förlossning. Vid betraktande af alla dessa
omständigheter förvånas man ej öfver att olika
förlossningar hafva så olika förlopp och utgång. Ett
arbete, som den ena qvinnan nästan utan smärta
lyckligt och väl utför på en eller ett par timmar, ja
ännu hastigare, kan för en annan fordra dagar samt den
obstetriska konstens ingripande. De medel, af hvilka
konsten betjenar sig, äro antingen blott händerna
(manuel operation, såsom vändning, extraktion),
eller instrument (instrumental-förlossning),
af hvilka det märkvärdigaste och lindrigaste
är förlossningstången. Numera användas sällan
medikament, såsom mjöldryga och andra medel att
förstärka värkarna. F. B.
Förlust af medborgerligt förtroende. Se Medborgerligt
förtroende.
Förlustlista, krigsv., den summariskt affattade
lista på döde, sårade och saknade officerare,
underofficerare, manskap och hästar, hvilken under
krig utgifves från armén eller enskilda afdelningar
af densamma efter sammandrabbningar och tidtals
mellan sådana. Emedan det är omöjligt att bestämma
förlusterna omedelbart efter ett slag, utgifves
förlustlistan först efter några dagar, då alla från
trupperna bortkomna hunnit åter förena sig med dem.
C. O. N.
Förlåtelse, syndernas, teol., en gudomlig
nådeshandling, genom hvilken menniskan befrias från
syndens skuld och straff, så att hennes andliga lif
på den orubbliga grundvalen af gudomlig benådning
kan taga en ny, god riktning. I Gamla testamentet,
åtminstone under dess äldre tid, kunde man, emedan
man icke kände någon absolut gällande försoning
för synden, och emedan lagen pålade ständigt nya
fordringar, i allmänhet icke komma till något klart
begrepp om syndaförlåtelsen. Emellertid framhålles
i de yngre skrifterna, såsom i Psaltaren och hos
profeterna, uttryckligen den sanningen att synden
icke försonas genom lagens verk, utan att dertill
fordras från hjertat gående ånger och bättring. Först
i Nya testamentet framträder syndaförlåtelsen såsom
medelpunkten i det religiösa lifvet; hon gifves
af Guds nåd för Kristi skull åt den botfärdige,
emottages genom tron och har med sig kraft att omskapa
menniskans hjerta och lif. Se Aflösning, Försoning,
Rättfärdiggörelse, Synd emot den helige Ande. Inbördes
förlåtelse är menniskornas pligt (Matt. 6: 12; 18:
21, 22). E. J. Ö.
Förläggare. Se Förlag och Förlagsrätt.
Förlängda märgen (Medulla oblongata), anat, den
ofvan atlas vidtagande, uppåtstigande fortsättning
af ryggmärgen, som utgör nedre början till hjernan,
bakom-ofvan har lilla hjernan och fram-nedom på ett
stycke den korsande varolsbryggan. I sitt inre har
den i början en fortsättning af ryggmärgskanalen,
hvilken högre upp, genom divergens af bakre
märgtäckelset, öppnar sig bakåt till bildande af
fjerde ventrikeln. I dennas botten, den rutformiga
gropen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
