Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förmåga - Förmånsrätt - Förmärsbolin - Förmärsstång - Förmögenhet - Förmögenhetsrätt - Förmögenhetsskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvars aktualitet åsyftas, i förnuftiga, der detta
innehåll är väsendet, och sinliga, der det är
fenomenet (jfr Förnuft, Fenomen); med afseende
på arten och beskaffenheten af den aktualitet, som
åsyftas, i den teoretiska (kunskapsförmågan), hvars
ändamål är en högre grad af klarhet och tydlighet,
den praktiska (viljan i vidsträckt bemärkelse),
hvars ändamål är frihet från hinder för lifvet och
den makt öfver det lägre, som lifvets utveckling
kräfver, samt den estetiska, hvars ändamål är den
harmoni, som blir en följd af sjelfva verksamheten
såsom en naturenlig yttring af lifvet. – Slutligen
har man ock indelat de teoretiska förmögenheterna
efter subjektets aktualitetsgrad i känsloförmåga,
föreställningsförmåga och förstånd (se d. o.),
samt de praktiska, från samma synpunkt, uti
instinkt, begärförmåga och vilja (i inskränkt
bemärkelse). – Då alla dessa indelningar hafva
gjorts ur olika synpunkter, kunna de förenas till
en klassifikation. Så gifves det en sinlig och
en förnuftig känsloförmåga, ett sinligt och ett
förnuftigt förstånd o. s. v. samt motsvarande inom
den praktiska förmågan (se Förnuft). – De särskilda
förmögenheternas relativa värde beror på vigten för
lifvet i det hela af den aktualitet, som med deras
verksamhet åsyftas. En undersökning deraf visar,
att den praktiska förmågan måste sättas i främsta
rummet. Menniskans värde i lifvet beror derför på
beskaffenheten af hennes vilja. L. H. Å.
Förmånsrätt, jur., borgenärers rått och företräde
framför hvarandra till gäldbunden egendom. Nu
gällande förordning härom är utfärdad d. 8
Okt. 1861, med ändringar d. 16 Juni 1875 och d. 10
Aug. 1877, samt finnes införd i 17:de kapitlet
Handelsbalken. Enligt denna förordning njuter den,
som har lös pant, betalning derur framför alla
andra, likasom handtverkare för arvode å det gods
han har qvar. Närmaste rätt har sedan den, som,
när gäldenären är död, försträckt penningar eller
varor till hans begrafning. Dernäst skall gäldas
läkarevård, läkedom, den kostnad, som å egendomens
uppteckning gjord är, föda under den dödes sista
sjukdom samt deras arvode, som honom derunder skött,
jämte tjenstehjons lön för sista året. Husvärden
har sedan rätt till huslega för sista året och för
sista tre månaders kost af det gods, som i huset är;
af gods i skepp tages först sjöfolks lön, sedan frakt
och skeppslega. Vidare komma i ordningen afgäld
och ränta af fast egendom, som utgår med förmånsrätt
af jorden, då den eges af gäldenären, men eljest af
hans lösören, i hvilka jordegaren har lika rätt för
husröta, hvarför landtbo häftar. Härvid märkes dock,
att kronan för sina räntor har företräde framför
jordegaren. I byggnad å annans grund har jordegaren
äfven företräde till åbyggnaden. Den, som har bilbref,
eger förmån i skeppet och godset, sedan skeppsfolket
fått betalt, och dernäst utgår derur bodmerilån,
hvarvid yngre bil- l. bodmeribref har företräde
framför äldre. Förlagsgifvare, hvilkas lån böra
vederbörligen intecknas, njuta ock i denna ordning
betalning ur tillverkningen. Sedan njuter borgenär,
för hvars fordran lös egendom
tagits i mät, betalning ur den utmätta egendomen i
den ordning utmätningen skett, såvida den icke
blifvit verkställd inom en månad före början
af gäldenärens konkurs eller, efter hans död,
innan en månad förflutit efter bouppteckningen,
om konkurs inom sagda tid börjas. Ur fast egendom
eger inteckningshafvare rätt till betalning för sin
fordran, med tre års ränta, näst efter kronan och
jordegaren, i den ordning hans fordran är intecknad,
äfvensom den, för hvars fordran egendomen blifvit
utmätt, derest utmätningen leder till egendomens
försäljning. Brandförsäkringskontoret i Stockholm
åtnjuter för s. k. premielån, med tre års ränta derå,
förmånsrätt till betalning ur det brandförsäkrade
huset framför alla inteckningshafvare. Sedan tages
omyndiges fordran hos föräldrar och förmyndare
ut. Derefter skola, utan förmånsrätt sig emellan,
gäldas: kyrkors, fattigkassors och sockenmagasins
fordringar hos deras föreståndare; kronans,
riksdagens, städers och alla af konungen stadfästa
kassors, penningeverks och inrättningars fordringar
hos tjenstemän, som uppbära deras inkomster, så
ock fordringar hos kronans ämbets- och tjenstemän
för egendom, som de i och för ämbete eller tjenst
emottagit. Dernäst har kronan företräde till lös
egendom för gäldenärens utskylder för sista och
löpande året, de der ej för fast egendom utgå;
efter kronans utskylder utgå delegares afgifter
till civilstatens pensionsinrättning och arméns
pensionskassa. – Den, som har förmånsrätt i allt
gäldenärens gods, får ej tillgodonjuta sådan rätt
i det, hvaruti andra hafva särskild, fastän lägre
förmånsrätt, för mera än som i den öfriga egendomen
brister. Är gods att tillgå, sedan förmånsrättsegande
borgenärer njutit sin rätt, ega såväl de, för hvad
i full betalning af deras fordringar brustit, som
alla öfriga borgenärer rätt till lika betalning,
hvar i förhållande till sin fordran. Böter ega dock
minsta rätt. A. D. H.
Förmärsbolin. Se Bolin, sjöv.
Förmärsstång. Se Förstång.
Förmögenhet. 1. Filos. Se Förmåga. – 2. Jur., en
persons rättigheter till eller i yttre ting och till
prestationer af andra personer. – Förmögenhetsrätt,
sammanfattningen af de lagbud, som bestämma
rättsförhållandet mellan personer i afseende på deras
förmögenhet. Förmögenhetsrätten, som innehålles
i Sveriges rikes lags Jorda-, Byggninga- och
Handelsbalkar samt i dithörande författningar, indelas
i sakrätt, som handlar om personers rätt till eller
i yttre ting, och obligationsrätt, som handlar om
personers rätt till prestationer af andra personer.
E. S.
Förmögenhetsrätt, jur. Se Förmögenhet.
Förmögenhetsskatt, finansvet., en term, som tages
i tvänne bemärkelser, i det den betecknar dels en
sådan skatt, hvars storlek är proportionel mot de
skattskyldiges förmögenhet eller någon del deraf
("förmögenhet" här tagen i motsats till inkomst,
alltså i en betydelse analog med "kapital"), dels,
i reel bemärkelse, en skatt, hvars betalning ej kan
bestridas ur den beskattades inkomst, utan till hvars
erläggande en del af hans ursprungliga förmögenhet
(i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
