Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förster, Heinrich - Förster, August - Förstfödslorätt - Förstoppning l. Obstruktion - Förstoringsglas, Lupp l. Enkelt mikroskop - Försträckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saknade mod att göra kraftigt motstånd mot
den påfliga kurians och jesuiternas försök att
tvinga det schlesiska presterskapet och i synnerhet
teologiska fakulteten i Breslau in i sitt system. Han
underkastade sig ofelbarhetsdogmen och trädde i
opposition mot den preussiska regeringen, hvilket 1875
hade hans afsättning till följd. Han lefde sedan dess
i den österrikiska delen af sitt stift och sökte att
derifrån förvalta äfven den preussiska. Död 1881. Han
utgaf bl. a. Kanzelsvorträge (1854).
Förster, August, tysk skådespelare, f. 1828,
debuterade 1851 i Naumburg och anställdes 1858 vid
Burgteatern i Wien, der han sedermera blef medlem af
den styrande komitén, och öfvertog 1876 ledningen af
Stadttheater i Leipzig. Hans egentliga fack är hjelte-
och père-noble-partien. Till hans förnämsta roller
höra Nathan den vise, Miller (i "Kabal och kärlek"),
Lear, Odoardo Galotti (i "Emilia Galotti") m. fl.
Förstfödslorätt, den förmånsrätt, som i vissa
fall tillkommer den, som är först född bland sina
syskon. Hos hebreerna t. ex. bestod förstfödslorätten
i den äldste sonens rätt till det största anseendet
och myndigheten bland syskonen samt att ärfva dubbelt
mot sina yngre bröder (5 Moseb. 21: 17). Denna rätt
kunde förverkas (1 Krönikeb. 5: 1). Esau sålde sin
förstfödslorätt (1 Moseb. 25: 29–34). – Vanligen är
det en lätt sak att afgöra förstföddheten. Det gifves
dock fall, då osäkerhet och tvist i detta hänseende
kunna uppstå, t. ex. då de två äldsta syskonen
äro tvillingar, och man vid födelsen försummat
att taga något märke på hvilkendera först föddes
till verlden. Har man icke vid sjelfva födelsen
skaffat sig några säkra igenkänningstecken på den
förstfödde, kan frågan sedermera icke afgöras, ty man
kan icke sluta dertill vare sig af kön, fysisk eller
intellektuel utveckling eller något annat kriterium.
F. B.
Förstoppning l. Obstruktion, med., kan inträffa i
hvilken som hälst af kroppens många kanaler eller
utförsgångar, men i det vanliga språkbruket menas
dermed förstoppning af tarmarna, obstructio alvi, eller
en hämmad uttömning af exkrementen. Förstoppning
är dock icke en enda sjukdom hos tarmarna,
utan ett symtom, som kan bero på en mängd olika
sjukdomstillstånd. För tarmarnas normala funktioner
vid defekationen fordras dels att innehållet sättes
i rörelse, dels att det icke möter något hinder
i sin väg. Tarminnehållet fortskaffas uppifrån och
nedåt genom en egendomlig successiv sammandragning
i riktning nedåt af de muskelringar, som sitta
i tarmarnas väggar, hvarigenom uppkommer en
maskformig rörelse, som fått namn af peristaltisk
rörelse. Flere sekret i tarmarna, såsom galla, slem,
bidraga äfven att underlätta defekationen. Orsakerna
till förstoppning äro hufvudsakligast hämmad rörelse
af tarminnehållet och hinder för dess fortkomst. Den
peristaltiska rörelsen hämmas t. ex. genom förlamning
af tarmmusklerna, vare sig genom inflammation eller
kronisk förgiftning (i synnerhet blyförgiftning) eller
vissa läkemedel, såsom opium och morfin, hvilka på en
hämma tarmrörelsen och minska dess sekretioner. Vid
kronisk katarr i tarmkanalen omvexlar ofta
förstoppning med diarré. Hinder i tarmkanalen kunna
uppstå på många sätt, såsom då en tarmslinga inklämmes
i ett bråck, då tarmen hopklämmes af någon tumör,
då någon nybildning (kräfta) i tarmväggen växer
inåt och tilltäpper dess lumen, då tarmen stjelper
in sig i sin egen fortsättning (invagination),
då den vrider sig omkring sin egen axel (volvulus),
eller då en medfödd tillslutning af dess nedre
ände finnes (atresia ani). Häraf synes, att det
icke gifves ett medel, som kan verka mot all
förstoppning. Laxérmedlen, lavemang o. d. verka
öfver hufvud endast mot den första gruppen af
förstoppningar; dock böra de ej användas vid
bukhinneinflammation. Förstoppning af det senare
slaget häfves merendels blott genom särskilda
operationer. Vid habituel förstoppning bör man så
mycket som möjligt undvika medikament, i synnerhet
hemliga medel, såsom Dittens eller Morisons piller
o. d., för hvilkas sammansättning man icke eger någon
garanti. De flesta sådana medel verka i början, men
öka sedermera förstoppningen. Bättre äro dietetiska
medel, såsom klibröd, mesost, frukter och framför
allt motion, ridt, gymnastik o. d. F. B.
Förstoringsglas, Lupp l. Enkelt mikroskop,
fys., består af en konvex lins och nyttjas till
betraktandet af små föremål. När ett föremål lägges
mellan förstoringsglaset och dess brännpunkt,
brytas de från föremålet utgående ljusstrålarna vid
gången genom glaset, så att de synas komma från
ett mera aflägset, förstoradt föremål. Ett öga,
som hålles på andra sidan om förstoringsglaset,
ser derför en förstorad bild af föremålet, i samma
ställning som detta. Ändras föremålets afstånd från
brännpunkten, så ändras ock bildens läge, hvarför
man kan afpassa föremålets läge så, att bilden kommer
just på afståndet för det tydliga seendet (ungefär 30
cm. från ögat). Förstoringen är lika med förhållandet
mellan afståndet för det tydliga seendet och
glasets brännvidd samt ökas således, då brännvidden
minskas. Men då, vid brännviddens minskning såväl den
sferiska som den kromatiska aberrationen (se
Aberration 2 och 3) växer, så blir bilden otydlig vid för
stark förstoring. Vid sådant förhållande användas
derför hällre två svagare förstoringsglas, som
hållas tätt bakom hvarandra. Synfältet, d. v. s. den
yta, som synes genom förstoringsglaset, minskas,
när förstoringen växer; detsamma är förhållandet
med bildens belysning. – Då ej stark förstoring
behöfves, men det är fördelaktigt att få stort
synfält, begagnas till förstoringsglas linser,
hvilkas två buktiga ytor äro cylindriska.
K. L.
Försträckning (Lat. mutuum), jur., är ett aftal,
hvarigenom någon till annan öfverlemnar fungibla
ting (penningar, vissa varor m. m.), med vilkor
att framdeles erhålla tillbaka lika mycket af samma
slag. Den vanligaste försträckningen, eller den, då
någon såsom sådan mottager penningar af annan, kallas
i dagligt tal oftast, och någon gång äfven i lag och
författningar, lån. Detta språkbruk öfverensstämmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
