Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Gahn, Johan Gottlieb - 2. Gahn, Henrik - 3. Gahn af Colquhoun, Karl Pontus - 4. Gahn, Henrik - Gahnit - Gahns bröstpiller - Gaia l. Ge - Gaikwar - Gail, Jean Baptiste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manganmetall tillhöra G. Stor förtjenst inlade han
vid utarbetandet af blåsrörets användning inom kemien
och mineralogien, och hans forskningar och försök
på detta område ligga till grund för Berzelius’ så
berömda arbete om blåsrörets användning. G. hade en
oöfvervinnelig motvilja för att sjelf publicera sina
undersökningar, om hvilka hans anteckningar voro
ytterst knapphändiga, så att säkert mången vigtig
upptäckt derigenom gått förlorad. – Efter G. har
mineralet gahnit uppkallats. P. T. C.
2. Gahn, Henrik, läkare, den föregåendes broder,
född i Falun d. 1 Jan. 1747, studerade från 1762,
delvis under Linnés särskilda ledning, i Upsala, der
han 1769 blef med. kandidat. 1770–73 företog han en
vetenskaplig resa till Tyskland, Holland, England
och Skotland samt promoverades under tiden (1772)
i Upsala till med. doktor och utnämndes s. å. till
förste amiralitetsläkare vid arméns flottas
eskader i Stockholm, från hvilken befattning han
tog afsked 1789. 1777–90 tjenstgjorde han derjämte
såsom assessor i collegium medicum. F. blef 1808
öfverläkare vid k. krigsakademien på Karlberg.
1793 blef han ledamot af Vetenskapsakademien.
Död i Stockholm d. 6 Febr. 1816. – G. var en
bland Sveriges mest upplyste och berömde läkare.
Han lyckades bl. a., efter många fåfänga försök,
1802 ympa skyddskoppor i Stockholm, hvarifrån
vaccinen sedermera meddelades till åtskilliga orter i
riket, och var 1807 en af Svenska läkaresällskapets
stiftare. Vid flere tillfällen var G. ledamot
i för sundhetsändamål tillförordnade komitéer.
Han författade åtskilliga uppsatser i Vet. Akad:s
och Läkaresällskapets handlingar m. m.
3. Gahn af Colquhoun, Karl Pontus, generalmajor,
den föregåendes broder, född i Falun d. 1 Mars 1759,
gjorde först krigstjenst i Frankrike, Holland och
Preussen samt bevistade finska kriget 1788–90 och
norska fälttåget 1808.
1813 utnämndes G. till chef för Dalregementet,
1814 till generalmajor, 1820 till chef för
Andra infanteribrigaden och 1824 till ordförande
i Krigshofrätten. 1809 blef G. adlad och antog
namnet G. af Colquhoun. Han dog i Stockholm d. 9
Maj 1825 och slöt sjelf sin adliga ätt.
4. Gahn, Henrik, kemist, sonson till J. G. Gahn
(1), föddes i Falun d. 1 April 1820, blef 1838
student i Upsala, 1841 elev vid Falu bergsskola
och 1842 elev å Jernkontorets stat samt var
1845–48 extra stipendiat å densamma. 1843–1846
deltog han i några på Jernkontorets bekostnad
företagna geologiska undersökningar. Han egnade sig
sedermera åt skogsaffärer och landtbruk samt bosatte
sig 1862 i Upsala, der han anlade en kemisk fabrik.
G. har förvärfvat sig ett namn genom sin 1868 gjorda
uppfinning af det numera allmänt bekanta och använda
desinfektionsmedlet aseptin (se d. o.). Död d. 30
Mars 1874 i Upsala.
Gahnit, miner., ett i gröna oktaedrar
kristalliserande, i talkskiffer och qvarts vid
Falun förekommande mineral af spinellgruppen,
sammansatt efter formeln Zn(Mn Fe)O Al2(Fe2)O3,
således hufvudsakligen bestående af zinkoxid och
lerjord. G. har äfven anträffats i New Jersey
och i diamantförande sand i Minas Geraes i
Brasilien. Mineralet har blifvit uppkalladt efter
J. G. Gahn (se Gahn 1). P. T. C.
Gahns bröstpiller (Pilulae gummi ammoniaci
thebaicae l., i sista upplagan af Ph. Su.. Pil.
ammon. thebaicae), med., innehålla, på 100 piller,
opium gr. 1, sjölök (Bulb. Scillae) gr. 2, myrrha
gr. 5, ammoniak-gummi gr. 10 och dessutom
glycerin i tillräcklig mängd för att af förutnämnda
beståndsdelar bilda pillermassa. "Assessor Gahns
bröstpiller" verka genom sin halt af opium lugnande
på hostretning samt anses genom öfriga beståndsdelar
kunna verka slemlösande och sålunda lättande
på upphostning af segt slem. De användas under
långvariga (kroniska) luftrörskatarrer (bronkiter),
då slemafsöndringen är seg och upphostningen svår,
såsom ofta nog är händelsen i synnerhet hos äldre. Man
gifver, för att åstadkomma sömn, 5 till 6 piller
vid sängdags och, för att lätta upphostningen,
3 till 4 piller en till två gånger om dagen.
O. T. S.
Gaia l. Ge, Grek. ("Jorden", motsvarande romarnas
Tellus), Grek. mytol., framställdes i den gamla
grekiska gudaläran såsom en qvinlig gudomlighet och
allt lefvandes ursprung, hvarför hon äfven kallas
"allmodern" eller den "allnärande". Enligt Hesiodos
uppstod hon i tidens början ur Kaos och frambragte ur
sig den med henne sjelf likartade himmelen (Uranos),
bergen och hafvet (Pontos). Uranos blef sedermera
hennes gemål och fader till en talrik afkomma,
nämligen titanerna, kykloperna, hekatoncheirerna
m. fl. jättelika vidunder. Dessutom blef hon med
Pontos moder till en skara af hafsgudomligheter,
Nerevs, Forkys, Thavmas m. fl. Äfven det uräldsta
menniskoslägtet sades hafva omedelbart framgått
ur hennes moderssköte. Men G. är icke blott en
lifgifvande, utan tillika en dödens och underjordens
gudinna, hvilken i sitt sköte innesluter grafvens
eviga mörker och med oblidkelig stränghet
återkräfver de varelser hon alstrat. Då de ur
jordens inre uppstigande dunsterna ansågos ega en
profetiskt inspirerande verkan, vördades G. derjämte
såsom en orakelgifvande gudomlighet, och henne
tillhörde ursprungligen det berömda orakeltemplet i
Delfi. Särskildt dyrkades hon i Athen, Sparta och
Olympia. Under senare tider förblandades hon ofta
med Demeter (Ceres), årsväxtens gudinna. Det samma
var förhållandet med den romerska Tellus, till
hvars ära vid såningsfesten (feriae sementivae)
i Januari månad och äfven i April anställdes ett
af konung Numa inrättadt offer af drägtiga djur
(fordicidia). A. M. A.
Gaikwar (enl. engelsk beteckning), titel på herskaren
öfver Baroda, på vestra indiska halfön. Hans rike
omfattar öfver 11,000 qvkm. med 2,600,000 innev.
Gail [gaj], Jean Baptiste, fransk hellenist, f. 1755,
d. 1829 som professor i grekiska literaturen
vid Collége de France samt medlem af Institutet
och konservator vid kungl. biblioteket, utgaf en
mängd grekiska författare (Homeros, Herodotos och
Theokritos m. fl.), öfversatte Thukydides m. fl. samt
offentliggjorde åtskilliga andra förtjenstfulla
arbeten, bl. a. det rikhaltiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
