Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål / 789-790 (1882) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galeas, skepps., var ursprungligen en stor galér, men utvecklade sig under 15:de och 16:de årh. till en tämligen sjelfständig fartygsklass - Galeazzo. Se Capella, C. F. G. - Galega L., Get-ruta, Getklöfver, bot. - Galeja, skeppsb., äldre benämning på galér - Galen, Christoph Bernhard von - Galen, Philipp, pseudonym för den tyske romanförfattaren Philipp Lange - Galena, stad i nord-amerikanska staten Illinois - Galenister, kyrkohist., kallades, efter sin ledare Galenus van Haen, de anabaptister i Nederländerna, hvilkas läror närmade sig remonstranternas (arminianernas) - Galenit. Se Blyglans - Galenos (Galenus), Claudius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

latinsegel. Bestyckningen kunde uppgå ända till
70 pjeser. Galeasen hade endast ett däck, men


Veneziansk galeazza (1600-talet).

en hög back och ännu högre skans (det oformligt
höga akterskeppet reducerades likväl med tiden)
samt var inredd med hytter och kajuta. Dimensionerna
på en galeas från 17:de årh. voro omkr. 60 m. i
längd, 9 m. i bredd och 6 m. i höjd från kölen till
relingen. Under 17:de årh. upphörde man att bygga
galeaser. – Med galeas förstås numera ett mindre
fartyg med två


Nutida galeas.

master, af hvilka den främsta, som är försedd med
salning och ofta 2 à 3 rår, är högst, och den aktre,
som kallas mesanmast, är lägst. Äfven förekomma
galeaser, stundom kallade slättoppade skonertar,
som hafva den aktre masten, stormasten, lika hög med
eller något högre än den främre, hvilken då kallas
fockmast och oftast saknar rår. Fartyg af dessa
slag förekomma mest på Sveriges insjöar och kuster,
i Östersjön och på holländska kusten. Jfr Hukert,
Skonert. O. E. G. N.         R. N.

Galeazzo. Se Capella, G. F. C.

Galega L., Get-ruta, Getklöfver, bot.,
växtslägte tillhörande nat. fam. Leguminosae,
underfam. Papilionaceae, kl. Diadelphia L.,
ordn. Decandria, omfattar ett fåtal arter, som äro
mångåriga örter, med parbladiga blad och hvita eller
blåa, i klasar sittande blommor. G. officinalis L.,
från södra och mellersta Europa, odlas utomlands
såsom en god foderväxt, i Sverige endast såsom
prydnadsväxt i trädgårdar. Den nyttjades fordom i
medicinen såsom ett urin- och svettdrifvande medel,
under elakartade febrar,

samt mot giftiga ormars bett. Som prydnadsväxter i
trädgårdar förekomma äfven G. orientalis L. och
G. persica Pers., båda från vestra Asien.
Ldt.

Galeja (Eng. galley, galér), skeppsb.,
äldre benämning på galér.
O. E. G. N.

Galen, Ghristoph Bernhard von, friherre, furst-biskop
af Münster, f. 1600 i Bispink i Westfalen, d. 1678,
blef 1650 furst-biskop af Münster, men utmärkte sig
mera såsom krigare än som prest. 1655–61 förde han
ett segerrikt krig mot staden Münster, som upprest
sig mot honom, samt var 1664 en af "direktorerna"
for den mot turkarna uppställda tyska riksarmén
och uppträdde sjelf på krigsskådeplatsen. Han förde
1665–66 och 1672–74, i förening med England, krig
mot Holland och ingick 1675 förbund med Danmark
och Brandenburg mot Sverige, hvarvid han fick på
sin lott att angripa de svenska besittningarna
Bremen och Verden. Sedan hertigdömenas hufvudstad,
Stade, eröfrats (Aug. 1676), slöt G. med hertigen af
Celle ett formligt delningsfördrag, enligt hvilket
han skulle erhålla hertigdömet Bremen m. m. Genom
fredsunderhandlingarna i Nijmegen 1678, i hvilka
G. deltog, återfick dock Sverige de förlorade
områdena.

Galen, Philipp, pseudonym för den tyske
romanförfattaren Philipp Lange.

Galena, stad i nord-amerikanska staten Illinois,
omkr. 10 km. från Mississippi. 7,019 innev. (1870). I
närheten rika bly-, koppar- och zinkgrufvor.

Galenister, kyrkohist., kallades, efter sin ledare
Galenus van Haen, de anabaptister i Nederländerna,
hvilkas läror närmade sig remonstranternas
(arminianernas).

Galenit. Se Blyglans.

Galenos (Galenus), Claudius, en af forntidens
störste och inflytelserikaste läkare och medicinske
skriftställare, föddes i Pergamon år 131 e. Kr. Hans
fader, arkitekten Nikon, var en mångsidigt bildad
man och sörjde på bästa sätt för den talangfulle
gossens utbildning. Redan tidigt hänfördes G. af
Aristoteles’ och Theofrastos’ arbeten, hvilka
han kommenterade. Sedermera studerade han medicin
i Smyrna, Korint och Alexandria, der man flitigt
studerade anatomi, dock endast på djurkadaver. Blott
osteologien brukade studeras på menniskoskelett. År
158 återvände han till Pergamon, der han anställdes
som lärare vid det med Eskulapius-templet förenade
gymnasiet, och der fick han tillfälle att samla en
rik kirurgisk erfarenhet. Genom ett uppror fördrifven
från Pergamon, begaf han sig 164 till Rom. Dels genom
sin stora bildning, dels genom sin skicklighet att
förutsäga sjukdomarnas utgång förvärfvade han sig
förtroende hos de romerske patricierna. Emellertid
kom han i strid med öfriga underlägsne läkare och
lemnade derför Rom (168). Sedan han under trenne år
berest Grekland och Palestina, begaf han sig 170 till
kejsarna Lucius Verus och Marcus Aurelius i lägret
vid Aquileja. S. å. blef han lifmedikus hos Aurelius’
son, sedermera kejsar Commodus, och fanns i Rom ännu
197. Han lär hafva dött vid 70 års ålder,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>