Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gapnäbbar - Gara - Garanceux - Garancin l. krappkol - Garant - Garanti-fördrag - Garasjanin, Ilia - Garat, Dominique Joseph - Garat, Pierre Jean - Garavaglia, Giovita - Garay, Johan - Garbo, Raffaellino del (Capponi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle synas svart. Fogeln tillhör mellersta
och södra Afrika samt Madagaskar. Han lefver
förnämligast af snäckor och musslor, hvilka
han öppnar med stor skicklighet. Både gamla
och unga ätas; de senares kött betraktas vid
Zambesi som en läckerhet. Indiska gapnäbben,
Anastomus coromandelicus, förekommer i norra
och mellersta Indien samt jagas der med falskar
eller fångas i snaror, med musslor till lockbete.
C. R. S.
Gara (T. garmachen, göra färdig, ren), rena råkoppar
derigenom att densamma smältes i en särskild härd
och utsättes för syrsättning (oxidering) medelst
luft (bläster) eller andra oxiderande gaser, så att
svafvel, jern med flere i råkopparn befintliga ämnen,
hvilka lättare syrsättas än kopparn, aflägsnas. Sådan
renad råkoppar kallas garkoppar. Om denna icke
skulle vara nog ren eller, hvilket vanligast händer,
den skulle vara öfvergår, så att den, huru ren
från andra ämnen, innehåller kopparoxidul (till
följd hvaraf den hvarken kan smidas eller valsas), så
omsmältes densamma i degel eller härd med kol, stundom
med ringa tillsats af bly. Sålunda blir kopparn
slutligen hammargar, det vill säga smidbar och duglig
till valsning. L. R.
Garanceux [-rangsö]. Se Garancin.
Garancin (Fr. garancine) l. krappkol, ett preparat
af krapp (roten af Rubia tinctorum), som innehåller
dennas färgande beståndsdelar i mera koncentrerad
och lättlöslig form än den, hvaruti de förekomma
i krapproten. Garancin, som anses ega 3–4 gånger
så stor färgande förmåga som krapp, framställes
genom att upphetta finmalen krapp med svafvelsyra
till omkr. 100° (hvarigenom en del för färgningen
hinderliga ämnen kolas och förstöras). Derefter
borttvättas syran, och återstoden, som utgör
garancinen, pressas och torkas. Af krapp, som
redan en gång användts till färgning, men likväl
fortfarande innehåller en del färgämnen, beredes på
liknande sätt ett preparat, som kallas garanceux,
och hvilket naturligtvis har mindre färgande förmåga
samt följaktligen mindre värde än garancin. S. J-n.
Garant [-rang], Fr. (af Fornhögt. werên, gå
i borgen), ansvarig, borgesman. – Garantera
(Fr. garantir), gå i borgen för, ansvara för,
tillförsäkra. – Garanti (Fr. garantie), säkerhet.
Garanti-fördrag, ett fördrag, genom hvilket en
eller flere makter förbinda sig att upprätthålla
(garantera) ett visst tillstånd inom en stat (med
afseende på område, författning o. d.) eller vissa
internationella förhållandens bestånd. – Märkligare
garantifördrag äro garantitraktaten i Haag 1681,
hvarigenom Sverige och Nederländska republiken
förbundo sig att upprätthålla 1678 och 1679 års
freder; de fördrag, som på 1720- och 1730-talet
afslötos angående den pragmatiska sanktionen i
Österrike; 1855 års Novembertraktat, i hvilken
vestmakterna garanterade Sverige-Norges integritet;
1867 års Londonfördrag, i hvilket Luxemburgs
neutralitet garanterades af stormakterna. Vestfaliska
freden 1648 var så till vida ett garantifördrag,
som Sverige och Frankrike genom
densamma åtogo sig att vaka öfver fredsvilkorens
uppfyllande.
Garasjanin, Ilia, serbisk statsman, f. 1807, blef
1844 inrikesminister och 1852 konseljpresident. 1853
måste han nedlägga sitt ämbete till följd af
påtryckningar af det ryssvänliga partiet, men blef
1857 åter inrikesminister. Vid furst Alexanders
afsättning, 1858, afgick han ur ministèren, i hvilken
han 1862 åter inträdde som konseljpresident. 1867
lemnade han statens tjenst. Död 1874.
Garat [-ra], Dominique Joseph, fransk statsman
och författare, f. 1749, egnade sig först åt
advokatyrket. 1789 blef han medlem af États généraux
och 1792 justitieminister samt hade såsom sådan
att för Ludvig XVI uppläsa hans dödsdom. 1793
blef han inrikesminister, men tog snart afsked
från detta ämbete och började då redigera
tidningen "Salut public". 1794 utnämndes han
till undervisningsminister och blef kort derefter
s. å. professor vid École normale. Sistnämnda år
invaldes han i "De gamles råd", utnämndes sedan
af Napoleon till senator och blef under de hundra
dagarna medlem af representantkammaren, der han
talade mot bourbonerna. G. var en klen statsman,
men god skriftställare. Hans förnämsta arbeten äro
Mémoires sur la révolution (1795; ny uppl. 1862) och
Mémoires sur la vie de M. Suard etc. (1820). Död 1833.
V. K-r.
Garat [-ra], Pierre Jean, fransk sångare, f. 1764,
studerade under Franz Beck. Under skräckregeringen
(han hade varit gunstling hos Marie Antoinette) flydde
han och konserterade sedermera tillsammans med Rode
i Hamburg. Återkommen till Paris 1795, uppträdde han
der med så lysande framgång, att han utnämndes till
professor i sång vid konservatoriet (1799). Död
1823. Han egde en uttrycksfull röst (med omfång
af både bariton och tenor), fin smak, förvånande
minne och stor härmningsförmåga samt utmärkte sig
i synnerhet i Glucks operor. Bland hans elever
nämnas Nourrit, Roland, Branchu m. fl. storheter.
A. L.
Garavaglia [-valja], Giovita, italiensk
kopparstickare, f. 1790 i Pavia, der han lärde
kopparstickarekonsten hos Anderloni, flyttade 1808
till Milano och fortsatte der sina studier under
Longhis ledning, 1833 blef han professor vid akademien
i Florens. Död derstädes 1835. Bland G:s mest kända
och värderade arbeten märkas Heliga familjen (1817)
och Madonna della sedia (1828), båda efter Rafael,
Den hel. Magdalena (efter C. Dolci), David med Goliats
hufvud (efter Guercino) samt porträtt af Beatrice
Cenci (efter G. Reni) och Karl V.
Garay [garai], Johan, ungersk skald, f. 1812,
d. 1853, var 1834–36 en af redaktörerna för tidningen
"Regélö" och 1838–39 hufvudredaktör för "Hirnök". Utom
åtskilliga dramer och berättelser författade han en
stor mängd ballader, Arpádok (1847; ny uppl. 1848)
och rent lyriska dikter, Balatoni kagylók (1843). En
samling af hans dikter utkom 1854.
Garbo, Raffaellino del (egentl. R. Capponi),
italiensk målare af den florentinska skolan, f. 1466,
d. 1524, var lärjunge af Filippino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
