Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål / 895-896 (1882) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Garn - Garnera - Garneray, Ambroise Louis - Garnett, Richard - Garney, Johan Karl - Garnier, Robert

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvaraf den är tvinnad) gäller med få undantag
inom de flesta lands bomullsindustri. Af de
många mer eller mindre godtycklga systemen
för kardull är intet så allmänt antaget, att det
förtjenar anföras.



I det engelska systemet för bomullsgarn
väger en bundt garn 10 eng. sålkp., är en härfva
= 10 pasmor och en pasma = 7 hank. I det
metriska systemet är en pasma = 7 hank. – 2.
Sjöv. Garn, hvaraf tågvirke, kabelgarn, slås,
spinnes af olika finlekar. Af det gröfsta, som
väger omkr. 1,7 kg. pr 300 m., tillverkas
svårare trossar och kablar; av det finare, som
väger 1,2 kg. pr 300 m., slås smäckrare trossar,
märling, hysning, linor etc. Ännu finare, 2-strängdt
garn, kallas segel- och taglingsgarn samt
nyttjas till segelsömnad, "tagling" af smäckrare
"ändar" m. m. 2. O. E. G. N.

Garnera (Fr. garnir, förse, af Fornhögt.
warnón, bevara), kanta, bekläda. – Garnering. 1. Å
fruntimmerskläder såsom prydnad fästa band,
tyg, broderier o. d. – 2. Skeppsb., den på
fartygssidorna befintliga inre beklädnaden, består
af långskepps lagda och till förtimmring fästa
plankor. En del af dessa garneringsplankor, s.
k. vägare, äro tjockare än de öfriga och
benämnas efter det ställe i fartyget, der de äro
belägna, våghålsvägare,
bottenstocksvägare, slagvägare, balkvägare m. m. –
Garnityr (Fr. garniture), tillbehör, prydnad;
samling af tillhopahörande prydnader. 2. J. G. B.

Gareneraz [garnörä], Ambroise Louis, fransk
marinmålare, f. 1783, var son och lärjunge af
målaren Jean François G. (f. 1755, d. 1837).
Hans längtan efter äfventyr förde honom till
Indien, och han fick vara med om såväl
åtskilliga skeppsbrott som sjöträffningar mot
engelsmännen, hvilka höllo honom i fångenskap 1806–
14. Han blef 1833 direktör för museet i Rouen
och arbetade sedermera för porslinsfabriken i
Sèvres. Död i Paris 1857. G. var en af
Frankrikes mest framstående sjömålare. Hans
färgbehandling är kraftig, och med stor omsorg
framsäller han i synnerhet fartygen och deras
rörelser. Han utförde derjämte en samling
aqvatintagravyrer under titeln Vues des portes et
côtes de la France (1815–32).

Garnett, Richard, engelsk skald och
skriftställare, född d. 27 Febr. 1835 i Lichfield,
tjensteman vid British museums bibliotek, har
författad Io in Egypt, and other poems (1859), Poems
from th german (1862), Idylls and epigrams,
chiefly from the greek antology (1869), utgifvit
"Relics of Shelley" (1862; en samling af
honom påträffade poetiska fragment bland Shelleys
handskrifter) samt skrifvit flere artiklar i
"Encyclopedia Britannica".

Garney [garnej], Johan Karl, metallurg,
född den 26 Dec. 1740 på Ons bruk i
Elfkarleby socken i Upsala län, blef 1759 student i
Upsala, aflade 1760 juridisk examen och inskrefs
1761 i Bergskollegium. Från denna tid
egnade han sig uteslutande åt det praktiska af
jernhandteringen och förvärfade deruti snart
så stor anseende för erfarenhet och duglighet,
att han 1769 utnämndes till ordinarie
öfvermasmästare och flere gånger erhöll anbud att
mottaga förmånliga befattningar utrikes, hvilket han
dock afböjde. 1790 utnämndes han till
direktör öfver tackjernsblåsningarna i riket. 1798 blef
han led. af Vetenskapsakademien. Död d. 18
April 1808. G. författade Handledning uti
svenska masmästeriet (1791), ett arbete, som icke
allenast på sin tid väckte det största uppseende
och öfversattes på främmande språk, utan äfven
genom den af K. J. Lidbeck 1816 omarbetade
upplagan bibehöll sig såsom den förnämsta, för
att icke säga enda, handledning i detta yrke
ända intill midten af 1800-talet. C. A. D.

Garnier [-nie], Robert, fransk
sorgspelförfattare, f. 1534, d. 1590 (1601), beklädde
domaresysslor i Paris och Mans. Han var en bland
dem, som jämte Jodelle sökte genom
öfversättningar och efterhärmningar införa den grekisk-
romerska klassicitetens former i det franska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>