Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gasbad, med., bad, som tagas i de från vissa mineralkällor utströmmande gaser - Gasbatteri, fys., är ett af gasstaplar sammansatt galvaniskt batteri - Gascogne, fordom landskap i sydvestra Frankrike - Gascogne-viken. Se Biscaya-viken - Gascoigne, George - Gascoigne, Caroline Leigh - Gaser. Se Geser - Gáseyri. Se Eyjafjörðr - Gas-generator (af Lat. generator, frambringare). Se Gas - Gasindi kallades hos somliga germanska folk den hird eller det följe af "handgångne män", som omgaf och ledsagade konungarna och höfdingarna - Gas-kalorimeter, fys., är en kalorimeter, som utnyttjas vid bestämmandet af gasers specifika värme samt af afdunstnings- och ångbildningsvärmet - Gaskell, Elizabeth Cleghorn, såsom ogift Stevenson - Gas-klocka. Se Gas - Gas-kol, tekn., kallas de stenkol, som användas för gasberedning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qväfgas och kolväte, varder badens verkan mera
komplicerad. Då vätesvaflan är ett ganska
starkt gift, måste dessa bad användas med
mycken försiktighet. I allmänhet anses de verka
lugnande, sedativt, nedsättande cirkulation och
respiration och nedstämmande nervernas retlighet,
hvarför de användas mot allmän hyperestesi,
hysteri, nevralgi och hudnervernas retlighet
vid hudutslag. Vid hög temperatur framträda
vattenångans verkningar såsom svettdrifvande och
resorptionen befordrande medel. Vätesvafla, blandad
med kolsyra och vattenångor, begagnas äfven till
inhalationer och anses lindra krampaktig hosta samt
befordra expektorationen. Inhalationskabinett
för vätesvafla finnas inrättade i Aachen,
Amélie-les-Bains, Baden (vid Wien), Bagnoles,
Luchon, Weilbach m. fl. ställen. Inhalationssalar
för inandning af kolsyrad gasblandning
finnas i Ems, Pyrmont, Vichy m. fl. ställen.
F. B.
Gasbatteri, fys., är ett af gasstaplar sammansatt
galvaniskt batteri.
Gascogne [gaskånj], fordom landskap i sydvestra
Frankrike, mellan Garonne, Vestpyreneerna och
Atlantiska hafvet. Det omfattade de nuv. departementen
Landes, Gers och Hautes-Pyrénées samt delar af
Basses-Pyrénées, Haute Garonne, Tarn-et-Garonne och
Lot-et-Garonne. G., som under den romerska tiden
bildade provinsen Novempopulana, fick sitt namn efter
de slaviska baskerna (vascones), hvilka omkr. 542
af vestgoterna undanträngdes från sina ursprungliga
boplatser, söder om Pyreneerna. 602 underkufvades de
af franker och burgunder, hvarefter landet förenades
med hertigdömet Aqvitanien och delade dess
öden. Innevånarna, gaskognarna, äro kända för liflig
inbillningskraft, äregirighet och företagsamhet, men
derjämte för fåfänga och skrytsamhet (gasconnade).
Gascogne-viken [gaskånj-]. Se Biscaya-viken.
Gascoigne [gaskojn], George, engelsk skald, född
omkr. 1535, studerade först i Cambridge, egnade sig
efter 1555 en tid åt juridik, men kämpade sedan 1572
ett par år såsom frivillig under Vilhelm af Oranien
mot spaniorerna. Efter återkomsten till England råkade
han på förfall och dog 1577, i Stamford. G. var en
af de bästa skalderna från Elisabets regering och i
åtskilliga afseenden en innovator på verskonstens
område. Han författade: The supposes (1566), det
första engelska skådespel på prosa; Iocasta (1575),
det första engelska försöket i den grekisk-tragiska
genren; Posies (s. å.), en samling lyriska dikter;
The glass of government (förf. 1565, tr. 1576),
en tragi-komedi; The princely pleasures (1576),
en samling maskspel; The steel glass (s. å.), en
social satir på blankvers, med hvilken G. införde den
italienska satirstilen i engelska literaturen; The
complaint of Philomene (s. å.). De bägge sistnämnda
äro G:s yppersta verk. Hans skrifter, som samlade
utkommo 1587, hafva flere gånger utgifvits (bästa
upplagan, ombesörjd af E. Arber, 1868).
Gascoigne [gaskojn], Caroline Leigh, dotter af
parlamentsledamoten Smith, engelsk
författarinna, född d. 2 Maj 1813, gift 1834
med parlamentsledamoten G., gjorde sig tidigt
bemärkt för sina literära anlag. Hon har författat
bl. a. Temptation or a wife’s perils (1839), poemen
Belgravia (1851) och Recollections of the
Crystal palace (1852) samt novellerna The next-door
neighbours (1855), Doctor Harold (1865), My aunt
Prue’s railway journey (s. å.) och Dr Harolds
note-book (1869).
Gaser. Se Geser.
Gáseyri [gåsöjri]. Se Eyjafjörðr.
Gas-generator (af Lat. generator, frambringare). Se
Gas.
Gasindi kallades hos somliga germanska folk den
hird eller det följe af "handgångne män" (comitatus
hos Tacitus, trustis dommica hos frankerna), som
omgaf och ledsagade konungarna och höfdingarna. (Jfr
Antrustioner). Ordet har, med förändrad betydelse,
bibehållit sig i de tyska kollektivsubstantiverna
gesinde, tjenstefolk, och det deraf bildade gesindel,
pack. S. F. H.
Gas-kalorimeter (af Lat. calor, värme, och
Grek. metron, mått), fys., är en kalorimeter
(se d. o.), som nyttjas vid bestämmandet af
gasers specifika värme samt af afdunstnings- och
ångbildningsvärmet.
Gaskell, Elizabeth Cleghorn, såsom ogift Stevenson,
engelsk författarinna, född 1810, död 1865, var gift
med en unitarisk prest i Manchester och vann stort
anseende såsom författarinna af sociala romaner. De
förnämsta äro Mary Barton (1848; "Mary Barton. En
berättelse ur lifvet i Manchester", 1854), en
mästerlig skildring af de engelska fabriksarbetarnas
lif; Ruth (1853; "Ruth. Novell af förf. till Mary
Barton", 1853–54), en kraftig protest mot den i
England rådande, officiella fariseismen; North
and South (1855; "Margreta eller norra och södra
England", 1856), hvilken för arbetarnas sak mot
penningaristokratien. Sina i tidskrifter, "Houshold
words" m. fl., införda berättelser samlade hon i
Round the sofa (1859) och Right at last (1860). Hennes
Sylvia’s lovers (1863) är en idyllisk genremålning,
utförd med betydande talang. Hon utgaf The life of
Charlotte Brontë (1857).
Gas-klocka. Se Gas.
Gas-kol, tekn., kallas de stenkol, som användas för
gasberedning. Stenkol äro af mycket olika kemisk
sammansättning och visa vid förbränning mycket
olika egenskaper. Med afseende på den kemiska
sammansättningen äro de stenkol, som innehålla
mycket vätgas, de för gasberedningen mest användbara,
emedan de vid destillation lemna stoff till gasens
lysande beståndsdel, tungt kolväte. Med afseende
på de fysiska egenskaperna kallas dessa kol backkol
och kännetecknas deraf att de vid upphettning starkt
utvidga sig, afgifva mycket gas samt qvarlemna lätt
och porös koks. Denna kolens utvidgning är så stor
att, ehuru den erhållna koksen i medeltal utgör 55 à
65 vigtsprocent af de använda stenkolen, ända till
150 volymprocent koks kunna erhållas derur. Med
afseende på den ur stenkolen producerade gasens
ljusstyrka skiljer man mellan vanliga gaskol, som
gifva en gas af 8–13 normalljus, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
