Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gatuläggning l. Gatubeläggning kallas hvarje konstgjord behandling af gata (väg), hvarigenom dennas yta göres mer ändamålsenlig för trafik, än hvad hon är i sitt ursprungliga skick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ehuru lagrets tjocklek (ursprungligen 6 cm.) minskats
med omkr. 28 proc. – För körbanor med jämförelsevis
ringa trafik samt för gångbanor använder man den
andra metoden, asphalte coulé. Denna verkställes
med söndermalen asfaltsten, som sammansmälts
med naturlig bergtjära (s. k. goudron) och
formats till kakor, hvilka gå i handeln under namn
af asfaltmastix. Dessa kakor sammansmältas med
omkr. 50 vigtsproc. ren sand och sålladt grus. Den
heta massan utbredes på den förut beredda betonbädden
samt utjämnas med träspadar och glättbräden, hvarvid
ytan öfversållas med fin sand. Asphalte coulé
är i anläggningskostnad omkr. hälften billigare
än a. comprimé, men eger icke förmåga att motstå
nötning i så hög grad som den sistnämnda. Der
asfaltering bedrifves i liten skala, har man äfven
försökt att på betonunderlag direkt utlägga på förhand
tillverkade asfaltplattor. Resultatet har visat sig
godt, och metoden kräfver mindre dyrbara apparater
och mindre arbetsskicklighet. – Asfaltgatan har den
jämnaste och behagligaste yta någon beläggning kan
erbjuda; dess trafikerande orsakar intet nämnvärdt
buller och skonar på bästa sätt både dragare och
åkdon. Den är äfven den sundaste, ty den är lätt
att hålla ren, bildar icke något dam och absorberar
icke flytande orenlighet, enär asfaltbeläggningen
är ogenomtränglig för väta. En olägenhet hos
asfaltgatan är deremot hennes benägenhet att under
vissa väderleksförhållanden vara hal för dragarna.
Petersburg är sannolikt en af de första städer, som
började nyttja träbeläggning. I England infördes sådan
1825, särskildt i London omkr. 1839. Den ursprungliga
metoden, enl. hvilken man nyttjade 6-kantiga
träkubbar, som uppradades på sandbädd eller på den
naturliga marken, har så småningom, och i synnerhet
under 1870-talet, betydligt förbättrats, hvarigenom
trägatan, åtminstone i London, mycket vunnit i
anseende. Flere i detalj afvikande byggnadssätt hafva
uppstått. I hufvudsak äro de hvarandra lika deruti
att träkubbarna utgöras af rektangulära block eller
afsågningar från vanlig 3 à 4-tums furuplank och
att till underlag nyttjas en omsorgsfullt planerad
betonbädd. Den nu mest använda metoden består deri
att de fullkomligt jämnhöga kubbarna (deras höjd
är omkr. 15 cm.), som vanligen först impregnerats
med någon mot röta skyddande vätska, uppställas, med
fibrerna rätt upp och ned, på sitt underlag, ordnade i
rader på samma sätt, som ofvan är nämndt om de tuktade
stenarna. Mellan hvarje rad lemnas ett mellanrum af
omkr. 1 cm., hvaremot kubbarnas kortsidor få stöta
tätt intill hvarandra. De öppna fogarna fyllas till
omkr. halfva höjden med konstgjord asfalt, tjära
eller beck, blandadt med sand, och den återstående
delen med hydrauliskt murbruk. Derefter öfversållas
körbanan med groft stridt grus, hvilket af vagnarna
så småningom inpressas i träet. – Trägatan erbjuder
en jämn och vacker yta, eger i högre grad än någon
annan gata förmåga att dämpa gatubullret samt är,
enligt de undersökningar man gjort i London, i
regeln den minst hala. I andra städer, inom hvilka
träbeläggning efter de nyare metoderna blifvit försökt
(t. ex. i Berlin, Wien, Paris och New-York), har man
likväl icke uppskattat de nämnda fördelarna så högt,
att dessa ansetts öfverväga olägenheterna: trägatans
jämförelsevis ringa hållbarhet och deraf följande
dyrhet samt hennes egenskap att insupa väta, som
alstrar osunda dunster. Äfven har man iakttagit, att
hon vid frostväder, som inträffar straxt efter regnig
eller fuktig väderlek, öfverdrages med en ishinna,
som gör henne halare än någon annan gata. I afseende
på trägatans eldfarlighet har man deremot i London
kommit till det resultatet att hon icke kan bidraga
till en eldsvådas spridande.
Såväl anläggnings- som underhållskostnaderna
för en gatuläggning variera högst betydligt,
de förra alltefter som materialen finnas i
närheten eller måste hemtas från aflägset
håll, de senare alltefter trafikens storlek
och beskaffenhet samt anspråken på beläggningens
tillstånd. Anläggningskostnaden för makadamisering
är, i kronor pr qvm., i Stockholm 2,25–3,40, i
Paris 4,30; det årliga underhållet (inberäknadt 5
proc. ränta på anläggn:s-kostn.) kräfver i medeltal
resp. 0,12–1,50 och 1,00–12,00. På samma sätt
räknadt, är anläggningskostnaden för beläggning
med vanlig tuktad sten på sandbädd i Stockholm
8,00, i London 17,10; underhållskostnaden pr år
resp. 1,00–0,80 och 2,32–2,15. Stenens varaktighet
antages till resp. 20–30 och 15–20 år; total
omläggning verkställes, med partielt utbyte af
ny sten, resp. hvart 10:de–15:de och hvart 5:te–
6:te år. Anläggningskostnaden för beläggning med
komprimerad asfalt uppgår i London till 17,00-19,30,
i Paris till 10,80-12,96; underhållskostnaden
pr år (räknadt som förut och med antagande att
beläggningen håller sig 4 år utöfver den med
entreprenören kontraherade tiden) är resp. 2,80–2,92
och 1,98–2,10. Ett stycke körbana af komprimerad
asfalt, som 1876 anlades i Stockholm (St. Nygatan),
kostade pr qvm. 13,60. Den har i alla afseenden
motstått klimatets vexlingar och hittills (1882) icke
erfordrat någon reparation. Anläggningskostnaden för
träbeläggning är (med kubben ställd på betonbädd)
i Berlin 14,40–16,20, i London 17,00–19,30 och
i Paris (kubben ställd på plankunderlag) 18,00;
underhållskostnaden pr år (räknadt som förut) är
resp. 2,42–2,61, 3,17–3,66 och 3,11. – Med afseende
på en gatubeläggnings säkerhet mot halka har man,
enligt i London verkställda undersökningar, kommit
till de resultat, som angifvas i följande tabell.
Antal kilometer, som en häst tillryggalagt å de
resp. beläggningarna, innan han fallit:
Art af beläggning: Ytans tillstånd:
torr fuktig våt
Tuktad sten ...... 125 270 964
Asfalt ........... 359 202 309
Trä .............. 1,040 303 695
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
