Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gauss, Karl Friedrich - Gauss'ska logaritmer. Se Logaritmer - Gausta, södra Norges högsta fjäll - Gaustad, asyl för sinnessjuke, belägen i Vestre-Akers socken, Akershus amt, i Norge - Gautbert. Se Ansgar - Gauthey, Emilian Marie - Gauthjod, ett under 1700-talet tillskapadt namn för att beteckna göta land, fornspråkets Gautland - Gautier, Théophile - Gautier, Emile Théodore Léon - Gautr, Sv. Göt, Nord. mytol., ett af Odens namn, sannolikt betecknande honom såsom talare (jfr verbet gauta, tala) - Gautstigen. Se Dovrefjäll - Gautvidr, Sv. Götved, son af Svipdag den blinde och fosterbroder till Ingjald Illråde - Gavarni, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sartorius v. Waltershausen (1856) och E. Schering (1877).
K. L.
Gauss’ska logaritmer. Se Logaritmer.
Gausta, södra Norges högsta fjäll, beläget i
Telemarken, reser sig från den trånga Vestfjorddalen
till en höjd af 1,884 m. öfver hafsytan. Med sina
delvis snötäckta sluttningar gör fjället på afstånd
ett imponerande intryck, och från dess topp har man en
vidsträckt utsigt öfver de kringliggande stora, men
ofruktbara högfjällsplatåerna och öfver nästan alla
mera framträdande punkter i sydöstra Norge. O. A. Ö.
Gaustad, asyl för sinnessjuke, belägen i Vestra-Akers
socken, Akerhus amt, i Norge, omkr. 5 km. från
Kristiania, vid foten af Vettiskollen, på en vacker,
delvis granbevuxen sluttning, hvarifrån man har en
hänförande utsigt öfver största delen af Akersdalen
och det inre af Kristiania-fjorden. Anstalten
uppfördes af arkitekten Schirmer 1851–55, för
medel, som stortinget 1848 och 1851 beviljat. Den
öppnades d. 1 Okt. 1855 och har med tillhörande
jord kostat öfver 1 mill. kr. Inrättningen,
ursprungligen afsedd att vara en kuranstalt för
262 sjuka (lika många af hvartdera könet), har
sedermera utvidgats, så att den f. n. (1882) kan
rymma 330 sjuka och derjämte vara en vårdanstalt för
obotliga. Asylens byggnader, vid hvilkas uppförande
man tagit hänsigt till önskvärdheten att kunna
klassificera patienterna efter sjukdomens grad,
ligga i tvänne rader, ordnade på sidorna om ett
midtparti, som innehåller lokaler och bostäder för
läkarna och öfriga funktionärer, samt äro skilda
från hvarandra af trädgårdar och promenadplatser.
O. A. Ö.
Gautbert. Se Ansgar.
Gauthey [gåte], Emilian Marie, fransk matematiker
och ingeniör, f. 1732, d. 1806, var först professor
i matematik vid Ecole des ponts-et-chaussées
och sedan direktör för vattenbyggnaderna
i Bourgogne samt slutligen chef lör väg-
och vattenbyggnadsväsendet. Hans storartade
byggnadsföretag, bl. a. Canal du centre (1783–91)
och Navilly-bron öfver Doubs, bära vittnesbörd om
hans ovanliga kunskaper och duglighet. G. författade
bl. a.: Application de i a mécanique à la construction
des voûtes (1772), Projet de dérivation jusqu’à Paris
des riviéres d’Ourcq, Thérouenne et Beuvronne
(1803), Traité complet sur la construction
des ponts et canaux navigables (1809–13).
H. W. W.
Gauthjod, ett under 1700-talet tillskapadt namn för
att beteckna Göta land, fornspråkets Gautland. Så vidt
man nu vet, förekommer det första gången i J. Wildes
1738 utgifna anmärkningar till Pufendorfs "Inledning
till svenska statens historia". I Eddan omnämnes
ett mytiskt land Goðþjóð (gudhem), hvilket möjligen,
jämte en eftersträfvad analogi med ordet Svithjod,
isländarnas benämning på Svea rike, föranledt den
misslyckade bildningen af ordet Gauthjod, som bör ur
språket utmönstras. Th. W.
Gautier [gåtie], Théophilo, fransk författare,
f. 1811, egnade sig först åt målarekonsten, derefter
åt literaturen och slöt sig till romantikerna i deras
kamp mot den gamla skolan. Han skref till en början
i tidskriften "Journal littéraire"
åtskilliga literära karakteristiker, hvilka sedermera
utgåfvos under titeln Les grotesques (1844; 3:dje
uppl. 1856). 1830 utgaf han ett band dikter, 1832
iLégende d’Albertus, s. å. novellen Jeunes-Francs,
romans goguenards och 1835 novellen Mademoiselle
de Maupin (2:dra uppl. 1851), af hvilka de bägge
sistnämnda vunno ganska stort bifall. Sedermera var
han medarbetare i "Figaro", "Presse", "Moniteur" och
"Revue de Paris" m. fl. tidningar och tidskrifter,
i hvilka han skref kritiker och följetonger. Död
1872. – Hans kritik var spirituel, men full af
paradoxer. Mot tragedien, som han förklarade för en
literär monstrositet, låg han ständigt i fejd. Under
slutet af hans skriftställarebana blef tonen i hans
kritiker mildare. Som novellist var G. utmärkt, och
som lyriker var han en af de främste i Frankrikes
literatur. Af hans noveller och dikter må följande
framhållas: La comédie de la mort (1838), en högst
originel produktion, Fortunio (s. å.), Une larme de
diable (1839), Le capitaine Fracasse (1863; "Kapten
Fracasse", 1878), La peau de tigre (1852), Spirite
(1866), Premières poésies (flere gånger omtryckta)
och Poésies nouvelles (1863). En samlad upplaga
af hans dikter utkom 1875, och åtskilliga af hans
noveller utgåfvos 1845 under titeln Nouvelles (11:te
uppl. 1874). G. utgaf äfven en mängd skildringar från
sina resor i Spanien, England, Belgien, Italien,
Turkiet och Ryssland samt en Histoire de l’art
dramatique en France (1859, 6 bd), en Histoire du
romantisme 1830–68 (2:dra uppl. 1874) och ett slags
sjelfbiografi, kallad Ménagerie intime (1869). Jfr
Feydeau, "Théophile Gautier, souvenirs intimes"
(1874).
Gautier [gåtié], Emile Théodore Léon, fransk lärd,
född 1832, blef 1859 arkivarie vid kejserliga arkivet
och 1871 professor i paleografi vid "Ecole des
chartes". Af hans många arbeten äro Les épopées
françaises (1866–67; ny uppl. 1878, en studie
öfver den franska nationalliteraturens uppkomst)
och den kritiska upplagan af Chanson de Roland
(3:dje uppl. 1872) af största intresse. G. är en
hängifven beundrare af medeltiden och den katolska
kyrkan samt har utgifvit flere arbeten till dess
försvar. Af vigt är hans uppsats Quelques mots sur
l’étude de la paléographie et de la diplomatie (1858;
3:dje uppl. 1864).
Gautr, Sv. Göt, Nord. mytol., ett af Odens namn,
sannolikt betecknande honom såsom talare (jfr verbet
gauta, tala). Th. W.
Gautstigen. Se Dovrefjäll.
Gautvidr, Sv. Götved, son af Svipdag den blinde och
fosterbroder till Ingjald Illråde, stupade jämte
sin fader och sin broder Holved i striden mellan
Ingjald och fylkeskonungarna Granmar och Hjärvard.
Th. W.
Gavarni, Paul, fransk tecknare, föddes i Paris
1804(01) och hette egentligen Sulpice Guillaume
Chevalier, men antog såsom konstnär namnet G. efter en
by i Pyreneerna, hvarifrån han daterade sina tidigaste
teckningar. Han var i åtskilliga år mekaniker och
började först 1835 att teckna för modejournaler. Han
uppgaf då sitt handtverk, erhöll snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
