Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geete, 2. Adolf Sebastian - Geffrard, Fabre - Geffroy, Mathieu Auguste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svea artilleriregemente samt 1823 till
generaladjutant vid generalstaben. Död 1825.
Geffrard [sjeffrar], Fabre, president i republiken
Haiti, född d. 19 Sept. 1806 i L’Anse à Beau på södra
Haiti, ingick 1821 såsom frivillig i armén samt blef
1843 kapten och 1845 divisionsgeneral. 1858 föll han i
onåd hos kejsar Faustin (af hvilken han förut blifvit
upphöjd till hertig af Tabara) och slöt sig då till
det republikanska partiet, med hvilket han anstiftade
ett uppror, som slutade med kejsarens tillfångatagande
(1859). Republiken utropades omedelbart derefter,
och G. blef dess president. I motsats till Faustin
var han en anhängare af den europeiska bildningen
och sände flere unge män till Paris för att der idka
studier. Med påfven afslöt han 1861 ett konkordat,
enligt hvilket en ärkebiskops- och fyra biskopsstolar
skulle upprättas i republiken. Oaktadt han utsattes
för flere upprorsförsök, lyckades han dock hålla
sig qvar såsom president ända till 1867, då general
Salnave störtade honom. G. flydde till Jamaica och
dog der 1879.
Geffroy [sjeffråa], Mathieu Auguste, fransk
universitetslärare och historieskrifvare, född i
Paris d. 21 April 1820, genomgick Lycée Charlemagne
och vann derefter, 1840, inträde i École normale
supérieure. 1845 blef han agrégé d’histoire och
1848 docteur ès lettres. 1843–46 var han lärare
i historia vid lycéet i Dijon, innehade 1846–48
samma befattning i Clermont och blef sistnämnda
år anställd vid Lycée Louis le Grand i Paris. 1852
utnämndes han till professor i historia vid fakulteten
i Bordeaux och innehade denna syssla till 1860,
då han kallades till professor vid fakulteten i
Paris. 1861 förordnades han jämväl till maître de
conférences vid École normale supérieure. Ett ännu
vigtigare uppdrag erhöll han 1875, då han kallades
att upprätta ett för vetenskapliga forskningar afsedt
läroverk i Rom. Alltsedan detta, École française de
Rome, 1876 öppnades, har han varit dess direktor, och
såsom sådan har han utvecklat stor duglighet. Äfven på
det literära området har G. utöfvat en betydelsefull
verksamhet. Särskildt är denna af vigt för Sverige
och de öfriga skandinaviska landen, åt hvilka
han egnat en mängd arbeten, uppburna af grundliga
forskningar. Redan 1847 utgaf han en upplaga af
Voltaires "Histoire de Charles XII", försedd med
ypperliga kommentarier, till hvilka han delvis
hemtat stoffet i den af honom upptäckta brefvexling,
som Voltaire för utarbetandet af sitt verk fört med
åtskilliga personer inom och utom Sverige. Några år
derefter erhöll han uppdrag att för den af V. Duruy
redigerade "Histoire universelle" skrifva Nordens
historia, och 1851 utkom hans arbete under titeln:
Histoire des états scandinaves (Suède, Norvége,
Danemark). S. å. blef G. af undervisningsministern
sänd till Sverige och Danmark, för att anställa
forskningar rörande handskrifter, tjenliga att
"sprida ljus öfver Frankrikes och Skandinaviens
gemensamma historia". 1854 förnyades detta uppdrag,
hvarmed då äfven förenades en politisk mission. Under
tiden mellan ofvannämnda båda resor utgaf han
Lettres inédites du Roi Charles XII (1853; svensk text,
med fransk öfversättning), en samling af 24 bref,
som han upptäckt i Lybecks gymnasiibibliotek. En
ännu betydelsefullare frukt af hans forskningar var
samlingsverket Notices et extraits des manuscrits
concernant l’histoire ou la littérature de la France qui
sont conservés dans les bibliothéques ou archives
de Suède, Danemark et Norvége (1855–56). Utom
noggranna uppgifter rörande de i denna samling
meddelade manuskript (isländska, fornsvenska,
franska och latinska) meddelar utgifvaren
äfven värdefulla förklaringar, jämförelser,
hänvisningar och rättelser. Af den berättelse till
undervisningsministern, hvarmed G. inleder sitt
arbete, finner man, att han redan vid denna tid var
sysselsatt med förarbeten till ett nytt verk öfver
Sveriges och Frankrikes historia. Enstaka delar
och utdrag af detta arbete meddelades 1864–65 i
"Revue des deux mondes", och 1867 utkom detsamma i
fullständigt skick under titeln: Gustave III et la
cour de France ("Gustaf III och Franska hofvet",
1864–65; öfversättningen, af ganska underhaltig
beskaffenhet, är gjord efter utdragen i "Revue
des deux mondes"). Arbetet, som väckte ett stort
uppseende såväl i Frankrike som i Sverige, är till
en stor del grundadt på en mängd förut icke utgifna
handlingar och utgör ett högst värdefullt bidrag
till kännedomen om Gustaf III:s personlighet och hans
förhållanden till franska hofvet. Af G:s många andra
skrifter om Norden märkas: Des institutions et des
moeurs du paganisme scandinave. L’Islande avant le
christianisme d’apres le Gragas et les Sagas (i
handlingar utgifna af Académie des inscriptions, 1864,
del VI) samt åtskilliga i "Revue des deux mondes"
införda uppsatser, t. ex. Le Nord scandinave depuis
cinquante ans (1852–53), L’histoire et la littérature
en Danemark (1853), Des intérêts du Nord scandinave
dans la question d’Orient (1855–56), Svensk och Ryss
(1856), La diète suédoise et le roi Oscar (1856),
Le Scandinavisme et le Danemark (1857), Le roi
Oscar et les royaumes-unis sous son règne (1860),
Etudes archéologiques en Suède et en Danemark (1863),
La Finlande et le Kalevala (1871), La Suède sous le
roi Charles XV (1872) och Le Quatrième Centenaire
de l’université d’Upsal (1877). Bland alstren af G:s
öfriga skriftställareskap, hvilket utom historia
omfattar politik, arkeologi, literatur, skön konst,
bibliografi och pedagogik, må nämnas: Étude sur les
pamphlets politiques et religieux de Milton (1848),
Lettres inédites de la princesse des Ursins (1859),
Rapport au ministre sur les études historiques (1867),
Marie-Antoinette. Correspondance se-réte (1874,
jämte von Arneth) samt Rome et les barbares. Étude sur
la Germanie de Tacite (1874). 1855 blef G. ledamot
af K. Samfundet för utgifvande af handskrifter
rörande Skandinaviens historia och invaldes 1874 i
Franska Institutet efter historieskrifvaren Amédée
Thierry. I Upsala universitets jubelfest 1877 deltog
han såsom representant för Sorbonne. – Ingen nu
lefvande utländsk författare har i så hög grad som
G. bidragit att göra Sveriges nyare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
