Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genoveva af Brabant - Genre - Gens - Genserik - Gensonné, Armand - Genstämning - Gent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
område. Hon blef under sin makes frånvaro beljugen
af hans hofmästare Golo, som sökt förföra henne,
och anklagades att hafva brutit sin äktenskapliga
tro. Hon dömdes derför till döden, men den tjenare,
som fick i uppdrag att verkställa domen, intogs af
medlidande och lemnade henne åt sitt öde i vildmarken,
der hon lefde i sex år i en håla, lifnärande sig och
sin under tiden födde son medelst örter och mjölk af
en hind, till dess hennes gemål, hvilken insett hennes
oskuld, träffade på henne under en jagt och återförde
henne till sitt slott. Historien om G. upptecknades
först (på 1270-talet) på latin af karmelitmunken i
Boppard Mattias Emmich. Jesuiten R. de Cerisiers
behandlade sedan sagan i Histoire de Geneviève de
Brabant (1635), efter hvilken den tyska äfvensom
andra folkböcker blifvit bearbetade. Till grund för
de svenska bearbetningarna anses en af den bekante
tyske författaren af ungdomsskrifter Ch. v. Schmidts
(f. 1768, d. 1854) berättelser hafva legat.
Genre (sjangör; af Lat. genus), Fr., slägte,
slag, art. – Ordet, som i franskan kan beteckna
hvilken art som hälst af konstens eller literaturens
skapelser, t. ex. g. historique, g. de paysage,
g. dramatique o. s. v., nyttjades redan af Diderot
(1713–84), utan något förklarande tillägg, i sin
nuv. moderna betydelse: det slags figurmålning,
som framställer händelser eller tillstånd i det
vanliga lifvet, sådant detta i skilda land och
tider samt inom skilda folk och klasser uppenbarar
sig, i motsats till historiemålningen, som återgifver
bestämda historiska tilldragelser (väl äfven
drag från gudasagans eller allegoriens område),
och porträttmålningen, som återgifver bestämda
individer. Genremålningen, äfven kallad sedemålning,
sedebild, är sålunda, som man sagt, ett "målande
med obekanta storheter", historiemålningen med
bekanta. Gränserna äro emellertid ganska sväfvande,
i det historiska (mytiska) gestalter mycket väl kunna
tänkas såsom deltagare i en fullkomligt alldaglig,
betydelselös handling (tillstånd), och å andra
sidan genrebilden genom djup i uppfattningen och
storhet i återgifvandet kan erhålla en historisk
karakter. Mellanformer af genre och landskap eller
af genre och djurstycke låta likaledes lätt tänka
sig. – Genremålning förekom redan hos grekerna,
ehuru egentligen under det börjande förfallets
tid; sedermera hos romarna, såsom många bibehållna
pompejanska målningar intyga. Under medeltiden kan
genren ej sägas existera såsom sjelfständig konstart,
och knappast under renaissancens begynnelse och
blomstring; men med senrenaissancen framträder
den allt mera bestämdt och når under 1600-talet
i Nederländerna, genom en följd af framstående
utöfvare, en hög grad af fulländning. Alstren af
denna nederländska genremålning äro ofta af litet
format, s. k. kabinettstycken. Genremålningen
uppskattades jämväl under 1700-talet och intager
inom nutidens konst en mycket dominerande
ställning. – Äfven genreskulptur förekom under
antiken och är af nutiden synnerligen omhuldad.
Upk.
Gens, Lat., kallades i Rom en patricisk (l. adlig)
ätt eller slägt, vanligen omfattande flere familjer
(familiae), t. ex. gens Claudia, Julia. Under
det romerska samhällets första tid hade endast
de, som tillhörde en gens, fulla medborgerliga
rättigheter. Föreningsband för ätten voro vissa
gemensamma religiösa handlingar och bruk samt gemensam
grafplats. Den enskilde medlemmen af en ätt hade
vissa anspråk på skydd och understöd af ätten,
medan å andra sidan denna ålade sina medlemmar
(gentiles) vissa förpligtelser, t. ex. i fråga om
vård af egendom och arf m. m. Slägtnamnet (nomen)
var gemensamt för olika grenar af ätten, hvilka,
deremot hade ett särskildt familjenamn, ofta uppkommet
af ett någon medlem i forna tider tillagdt binamn
(cognomen), t. ex. Lucius (förnamnet) Calpurnius
(slägtnamnet) Piso (familjenamnet). Stundom tillades
ett fjerde (tillnamn), t. ex. Frugi (dygdig).
R. Tdh.
Genserik. Se Geiserik.
Gensonné [sjangsånc], Armand, fransk
revolutionsman, född 1758 i Bordeaux, var först
advokat i sin födelsestad och blef 1791 medlem
af kassationsdomstolen. Samma år invaldes han
i Lagstiftande församlingen af depart. Gironde. I
förbindelse med Guadet, Vergniaud m. fl. bildade han
der girondisternas parti, som sträfvade efter
republikens införande, och föreslog (Jan. 1792)
den lag, hvarigenom konungens bröder och flere
ansedde emigranter sattes i anklagelsetillstånd,
samt förföljde ifrigt det österrikiska partiet
vid hofvet. Då Ludvig XVI, efter de våldsamma
uppträdena d. 20 Juni 1792, visade tillbaka den
hjelp girondisterna bjödo honom under vilkor
att han fogade sig efter dem, fortfor G. att
arbeta på tronens störtande. De gräsligheter, som
efter konungadömets fall (Aug. 1792) i Sept. 1792
föröfvades i Paris, väckte G:s afsky, och han fordrade
"septembermördarnas" bestraffning. Såsom medlem af
nationalkonventet röstade G. i processen mot konungen
för dödsstraff, men önskade uppskof med domens
verkställande. När i Mars 1793 den afgörande kampen
började mellan Berget och girondisterna, försvarade
G., då Nationalkonventets president, sitt parti mot
Bergets beskyllningar och yrkade på sammankallandet
af en ny församling. Den 2 Juni 1793 blef han,
jämte andra girondister, häktad, försvarade sig d. 24
Okt. glänsande inför revolutionstribunalet, men blef
d. 31 i s. m. guillotinerad, ehuru ingenting annat
kunnat läggas honom till last än hans brefvexling
med Dumouriez.
Genstämning. Se Genkärande.
Gent (Flam. Gend, Fr. Gand), hufvudstad i belgiska
prov. Öst-Flandern, fordom i hela grefskapet Flandern,
ligger vid Lys’ förening med Schelde samt genomskäres
af flere flodarmar och kanaler, hvilka dela staden
i 26 öar, förenade med hvarandra genom mer än 250
broar. Staden mäter 4 km. i genomskärning och har
en omkrets af 11 km. 132,839 innev. (1880). Från
det i stadens midt belägna, 118 m. höga tornet
Belfried (Fr. Beffroi), bygdt 1183–1339, erbjudes
en förträfflig utsigt öfver staden och dess
omgifningar. På dess 36 m. höga, af gjutjern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
