Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gent, Justus (Jodocus, Josse) van - Gent, Alphonse - Genthios - Gentiana - Gentianin l. Gentisin - Gentil - Gentile da Fabriano - Gentilia l. Gentilicia - Gentius l. Genthios - Gentleman - Gentlemanrider - Gentry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kraftig färg. Den är en stor praktbild, 10 fot i qvadrat,
och en af de äldsta oljemålningar uti Italien. För
öfrigt tillskrifvas denne föga kände målare,
med mera eller mindre skäl, flere arbeten, som
befinna sig norr om Alperna. C. R. N.
Gent [sjang], Alphonse, fransk politiker, f.
1813, egnade sig åt advokatyrket. I sin
egenskap af demokrat blef han 1848 invald i
konstituerande församlingen, men föll igenom vid
valet 1849 till den lagstiftande. När han 1849
i de södra departementen öppet arbetade på att
organisera ett motstånd mot presidentens förmodade
planer på en statskupp, anklagades han för delaktighet
i en sammansvärjning och dömdes 1851 till deportation,
hvilket straff 1854 förändrades till landsflykt. Efter
sin återkomst till Frankrike blef G. 1870 prefekt och
1871 medlem af nationalförsamlingen, der han slöt sig
till venstern. 1876 invaldes han i deputeradekammaren,
hvilken han sedermera tillhört. 1879 utnämndes han
till guvernör öfver Saint-Martinique, men blef,
till följd af åtskilliga äreröriga beskyllningar,
afskedad, innan han ännu tillträdt sitt ämbete. Dessa
beskyllningar hade förut, 1849, blifvit framställda
och vederlagda.
Genthios. Se Gentius.
Gentiana L. (Tourn.), bot. farmak., ett slägte af
glatta örter med motsatta, hela och helbräddade blad,
vanligtvis blåa eller hvita, sällan röda blommor,
utgörande typen för nat. fam. Gentianeae Juss.,
kl. Pentandria L. Blomfodret är 4–5-flikigt, stundom
längs ena sidan upprispadt; blomkronan är tratt- eller
bägarlik, 4–5-flikig, ibland försedd med en bikrona
af fransade fjäll i svalget; ståndarna (lika många
som kronflikarna) äro fästa nere i pipen, stiftet,
med tvåklufvet qvarsittande märke, är vanligen
otydligt, frukten är en enrummig kapsel. Till den
europeiska floran höra närmare 40 arter, af hvilka 8
finnas i Skandinavien. Alla gentiana-arter hafva en
starkt besk smak, beroende på närvaron af en glykosid
gentiopikrin (gentian-bitter), C20H30O12, som är
det hufvudsakligen verksamma i den drog, som kallas
baggsöte-rot l. gentiana-rot, Rad. Gentianae, hvilken
förnämligast tages af den i mellersta och södra
Europas fjälltrakter (i synnerhet å Schweiz-alperna)
växande G. lutea L., men äfven kan insamlas af
den å Norges sydvestliga fjäll förekommande
G. purpurea L. och för öfrigt äfven erhållas af
G. pannonica Scop. (Ungern, Böhmen, Österrike,
Pyreneerna) och G. punctata L. (Österrike, Mähren,
Pyreneerna). Gentianarot, såsom drog, består af större
och mindre bitar af roten, hel eller längs klufven,
allt efter groflek. Bitarna äro ofta böjda och ibland
greniga, färgen utvändigt gulbrun eller rödaktigt
brun, inuti ljusare brungul. Rotens öfre del kan vara
2–3 cm. i tvärlinie och har ytterbarken tvärringladt
skrynklig (i synnerhet af G. lutea L.); nedre delen
af roten och grenarna äro endast på längden mer och
mindre djupt skrynkliga. Torr baggsöterot är spröd,
men drager lätt till sig fuktighet och blir då böjlig
och seg samt lätt oduglig. Hon sväller i vatten,
hvarför smala, tillskurna bitar af roten begagnas
till utvidgning af fistelgångar och sårkanaler. Roten
har svag
lukt, men den beska smaken är stark. Gentianaroten
är ett mycket anlitadt magstärkande medel, som
oftast gifves såsom infusion (Infus. Gentianae
compos. Ph. Su., af gentianarot, pomerans- och
citronskal) mot magsyra eller magkatarr. Den
ingår äfven i ett par beska tinkturer.
O. T. S.
Gentianin l. Gentisin, kem., ett i gentianarot
förekommande ämne, bildar blekgula, smaklösa
kristallnålar, C14H10O5. G. hör icke till
glykosiderna. Se Gentiana. P. T. C.
Gentil [Fr. uttal: sjangti; Sv. utt.: sjangtil], Fr.,
artig, hygglig, grannlaga, sprättaktig. – Gentilhomme
[sjangtijåm], adelsman, fin sällskapskarl, hedersman.
Gentile da Fabriano [dsje-]. Se Fabriano, G. da.
Gentilia l. Gentilicia (af Lat. gens, slägt,
med utsatt eller underförstådt nomina), gramm.,
kallas sådana substantiva och adjektiva ord,
hvilka utmärka nationalitet och äro härledda
från det motsvarande landets eller stadens namn,
t. ex. romanus, romare, romersk, af Roma, Rom.
A. M. A.
Gentius l. Genthios, konung i Illyrien,
samtidig med konung Persevs i Macedonien. Han
var en vild och rå person samt begifven på
dryckenskap. Af Persevs förmådd att uppträda
fientligt mot Rom, blef han på mycket kort tid
till lands och sjös besegrad af den romerske
pretorn Anicius och förd såsom fånge till Italien,
hvarefter Illyrien gjordes till romersk provins.
R. Tdh.
Gentleman, pl. Gentlemen [djentlm-], Eng. (af
genteel, artig, förfinad, väl uppfostrad), en person,
som i fråga om vanor, drägt, uttryckssätt och i
allmänhet yttre uppträdande skickar sig på ett sådant
sätt, som brukar iakttagas i högre samhällsklasser;
en man, som, tillhörande hvilken samhällsklass som
hälst, eger god uppfostran samt utmärker sig genom
hederskänsla, finkänslighet och öfver hufvud ett ädelt
sinnelag; uti inskränkt bemärkelse, en person, som
eger förmögenhet och är af god familj; i plur. nyttjas
ordet bl. a. vid tilltal som höflighetsterm och för
att skilja herrar från damer. The first gentleman of
Europe [först djentlman ov juråp], ett om Georg IV
i England, till följd af hans prydlighet i drägt och
later, ofta användt uttryck. – Gentlemanlike [-lejk],
liknande en gentleman, med en gentlemans egenskaper.
Gentlemanrider [-rejder], Eng. (af
gentleman, se d. o., och ride, rida), hvarje
i kapplöpningstäflingar deltagande ryttare,
som ej rider emot betalning, och som för öfrigt i
det dagliga lifvet kan göra anspråk på benämningen
gentleman. De flesta kapplöpningsreglementen hafva,
för undvikande af godtyckliga tydningar, fastställt,
att den som vill uppträda som gentlemanrider
skall vara officer i aktiv tjenst, medlem af
någon erkänd jockeyklubb eller ock af tvänne
klubbmedlemmar föreställd för kapplöpningskomitén.
C. G. S.
Gentry [djentri], Eng. (af Lat. gens, ätt) var
ursprungligen den gemensamma benämningen på den klass
af engelska jordegare, de "män af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
